Någon mer som jag här?

Ingen aning om tråden hamnat rätt men jag chansar.

Jag undrar helt enkelt om det finns någon med samma eller liknande problem som jag har här, alltså att vara extremt paranioid vad gäller pandemin? Jag är inte vaccinerad eftersom jag får höra olika saker av olika läkare/sjuksköterskor. Vissa begriper inte hur man inte kan ta sprutorna och andra säger att hade dem inte jobbat inom vården hade dem inte vaccinerat sig och mycket just för att man vet egentligen inget om vaccinet.

Jag pratade med en läkare för dryga 2-3 månader sedan i ungefär en timme och han tyckte absolut jag skulle ta sprutan. Det som fick mig att tappa det lilla förtroende för honom jag hade var att han sa bokstavligen "Du tog ju troligen stelkrampssputa som barn?". Jag svarade att det gjorde jag, fast det går inte att jämföra ett vaccin som bara funnits 2-3 år och togs fram i rekordfart, med en stelkrampsspruta som utvecklades under betydligt längre tid. Dessutom sa han, som många (inte alla) som vaccinerat sig att man är immun efter första eller andra sprutan och man smittar heller inte. Helt otroligt att en läkare kan säga så.

Till poängen hör i alla fall att på grund av rädslan att få skiten så har jag blivit totalt självisolerad sedan drygt 2 månader. Jag handlar via Ica online och får det hemskickat. Jag slänger soporna 1-2 ggr i veckan mitt i natten (miljöhus) och jag lämnar inte lägenheten. Samtal med läkare/ psykolog sköts via telefon. Jag kör några aerobicpass i veckan och lite styrketräning (har ett eget litet hemmagym. Det låter som jag lever i misär men har städat och fint, jag äter okej också så den delen är inga problem. Det är den psykiska delen jag brottas med. Någon här som känner igen sig? Råd och tips? Kan tillggas att jag lider av ångest och är "allergisk" mot C-ordet.. skulle vara supertacksam om ni bara skriver pandemin, typ.