Abort eller inte? Hjälp!

Orkar du verkligen börja om....? De äldre syskonen kommer säkert älska sitt syskon, men det kommer dröja många år innan de verkligen har något gemensamt.

Jag skulle ha gjort abort. Med så stora barn redan så känns det väl som att man är lite klar med den biten.

Frågan är om du vill ha fler barn?

Min man har tidigare velat ha flera barn men jag har bestämt mig för att det inte ska bli fler och det har han accepterat. Känner att jag inte skulle ha ork med fler. Har för några år sen varit utbränd och det har lämnat sina spår. Jag har inte samma ork som tidigare. 

Usch vad jobbigt! Har du gjort abort någon gång? Hur upplevde du det då? Själv har jag gjort två aborter. Ena gången kände jag verkligen Nej Nej NEEEEEEJ kring graviditeten, ville göra abort så fort som möjligt. Kändes som att en inkräktare tagit över min kropp. Den kirurgiska aborten gick snabbt och smärtfritt. Efteråt kände jag enbart lättnad.

...men den andra gången ville jag egentligen inte alls göra abort. Jag ville behålla barnet och se denne växa upp. Min partner var däremot inte alls med på noterna, och jag förstår honom, för jag var vid det läget student och han timmis. Vi bodde i en liten studenlägenhet och läget var verkligen inte optimalt. Jag grät medan jag rullades in i operationsrummet. Efteråt kände jag mig rätt okej ändå.

Hur känner du rent spontant kring att vara gravid och få ett nytt barn ...nu? Att börja om, att utmattningen kanske kommer tillbaka o.s.v. Att när barnbarnen kommer kanske det inte alls kommer orkas med som ni egentligen vill, om ni kanske har en strulig tonåring att ha och göra med.

...eller känns det snarare positivt? Ännu ett barn att följa och älska, nu med ännu mer skinn på näsan, en ännu längre relation i bagaget o.s.v? 

Jag hade nog funderat i de banorna.

Känns abort som bra alternati?Det är bara du som bestämmer detta.

Din man verkar väldigt stöttande och jag ser inte det som ett problem att barnen är lite större, då kan de ju hjälpa till lite med bebisen kanske? Ibland känns allt väldigt stort och läskigt när man precis blivit oplanerat gravid men ofta tror jag att det mesta går att lösa efter hand när chocken lagt sig.Jag kände redan tidigt i mina graviditeter att jag knöt an till barnet och ville skydda det.  Jag skulle välkomna barnet och avstå från abort om jag var du. Mvh Maria 

Hej! Hur gick det för dig Elodi? Jag är i samma situation?

Jag är 40 plus och var i samma situation som dig tills denna vecka. Vi har valt att avbryta graviditeten och fokusera på de barn vi har och kommande barnbarn som vi vill orka med. Jättesvårt beslut men tror det blir bäst i slutändan.