• Maninorr

    Hur ska jag kunna skilja mig, vad gör jag?

    Jag är gift, har barn i övre tonåren. Vi båda vuxna har bra jobb och utbildning och står bådas familj nära. På utsidan ses vi nog som ett stabilt par och har varit tillsammans i 25 år.

    Vi har dock obefintligt sexliv sedan väldigt många år, jag har försökt prata om det så många gånger att jag till slut get upp för några år sedan att ens få till en förändring. Hon slutade med piller för 17 år sedan och jag har köpt ett pkt kondomer sedan dess...

    Vi har även helt slutat med ömhetsbevis som kramar och pussar. Även här har jag försökt att prata om det, att det är något jag saknar. Jag har t.o.m. sagt att jag träffat en terapeut för att prata om detta problem, och fick ingen reaktion alls över huvud taget från henne.

    Det värsta var första åren att dela säng utan att få mysa, eller smeka varandra. Sista gångerna jag smekte henne somnade hon vilket fick mig helt att tappa tron på mig själv.


    Sedan några år har jag flyttat ut till ett eget sovrum och tycker det är skönt. Från början tyckte hon det var konstigt och jag förklarade varför. Att det är jobbigt att dela sägn utan att vi ger varandra fysisk beröring. Jag "flyttade" tillbaka men ingen förändring och har nu ett eget rum sedan två år. 

    Idag har jag som förträngt känslorna så det går bra att bo ihop utan att jag blir så frustrerad, vår relation är i det perspektivet mer som syskon.

    Hon är fin med våra barn, och det känns tryggt oftast även om jag  upplever att hon zoomar ut ibland. I diskussioner har hon aldrig fel vilket både roar och irriterar barnen men det är något vi vant oss med.

    Sista veckorna har jag dock börjat mer och mer inse att detta inte är hållbart. Jag är så himla osäker om jag vågar och klarar av en skilsmässa, både för barnen och min egen skull. Det är ju som bara mina behov som det verkar som inte blir uppfyllda. Jag vet inte heller hur barnen kommer att ta det, vilket känns jättejobbigt.

    Sukc önskar det vore enkelt att bestämma sig.

     

  • Svar på tråden Hur ska jag kunna skilja mig, vad gör jag?
  • Anonym (Mman)

    Hur gamla är barnen? 
    Barnen har ju självklart känt på sig att något är fel, försök att tänka på dem. 

    Vilken förebild vill du vara för barnen, ska relationer vara känslolösa? Ska relationer vara tråkiga osv osv. 

  • Anonym (hmm)

    Barn är alltid förlorare i skilsmässor, tyvärr. Det går inte att komma ifrån. Men det är heller ingen anledning att klamra sig fast i ett kärlekslöst förhållande.

    Tala om för din partner hur du känner, att du funderar på skilsmässa för att ni inte längre har någon fysisk närhet. Kan ni inte prata igenom det fast du försökt en sista gång så får det väl vara bra så, tack och hej liksom. För kan man inte prata så är det liksom ingen idé.

  • Anonym (Bamse)

    Har du fått känslor för nån annan också? Ibland händer det när man har levt utan kärlek i många år såsom ni har gjort. Ibland kan det vara en väg ut

  • Anonym (fabulous)

    Men era barn måste ju vara stora då? Så varför stanna kvar i något som är stendött?

    Finns folk som skiljer sig när barnen är 1 och 3 år gamla (och ja, det är klart inte bra) men jag fattar inte vad man ska skämmas för om man gör det när de är i tonåren?

    Sorgligt att din fru är så förtorkad, hade en man varit så hade jag stuckit efter ett år.

    Som jag alltid skriver, oavsett hur många män som gapar om att kvinnor minsann inte värderar att ha ett sexliv.

  • Maninorr
    Anonym (Mman) skrev 2022-02-14 18:23:23 följande:

    Hur gamla är barnen? 
    Barnen har ju självklart känt på sig att något är fel, försök att tänka på dem. 

    Vilken förebild vill du vara för barnen, ska relationer vara känslolösa? Ska relationer vara tråkiga osv osv. 


     Närmare 17 så de är hyffsat förnuftiga men samtidigt upplever jag dem så oskyldiga att det gör ont att tänka att de ska uppleva en separation. Men håller med i att de inte är bra för dem att se detta inifrån då det knappast är något att sträva efter för dem i framtiden.
  • Maninorr
    Anonym (hmm) skrev 2022-02-14 18:26:36 följande:

    Barn är alltid förlorare i skilsmässor, tyvärr. Det går inte att komma ifrån. Men det är heller ingen anledning att klamra sig fast i ett kärlekslöst förhållande.

    Tala om för din partner hur du känner, att du funderar på skilsmässa för att ni inte längre har någon fysisk närhet. Kan ni inte prata igenom det fast du försökt en sista gång så får det väl vara bra så, tack och hej liksom. För kan man inte prata så är det liksom ingen idé.


    Tack, inser det mer och mer att vara kär i "bilden" av kärleken inte är värdigt. Har sagt många gånger att vi bör gå skilda vägar, men hon bara ignorerar det som om det är osagt. Det är som 234 gången jag skulle lyfta det så jag har helt gett upp sista året att ens påtala vad som gör mig frustrerad Obestämd
  • Maninorr
    Anonym (Bamse) skrev 2022-02-14 18:27:03 följande:

    Har du fått känslor för nån annan också? Ibland händer det när man har levt utan kärlek i många år såsom ni har gjort. Ibland kan det vara en väg ut


    En jättebra fråga, och delvis ja. Men det har funnits kvinnor eller andra par som haft det så fint. Då jag varit lite avundsjuk och tänkt att jag också vill ha det så. Sedan finns det en kvinna som jag pratar lite med, men vet att hon pratar med fler män så jag är inte exklusiv för henne på något sätt men det har som satt igång något hos mig att faktiskt få vara åtrådd. Men den kvinnan ser nog mig som en av fler tror jag. 
  • Maninorr
    Anonym (fabulous) skrev 2022-02-14 18:27:23 följande:

    Men era barn måste ju vara stora då? Så varför stanna kvar i något som är stendött?

    Finns folk som skiljer sig när barnen är 1 och 3 år gamla (och ja, det är klart inte bra) men jag fattar inte vad man ska skämmas för om man gör det när de är i tonåren?

    Sorgligt att din fru är så förtorkad, hade en man varit så hade jag stuckit efter ett år.

    Som jag alltid skriver, oavsett hur många män som gapar om att kvinnor minsann inte värderar att ha ett sexliv.


    Ja de är stora, och din fråga är så självklar att det gör ont att läsa den Gråter. Men jag har så innerligt velat att det skulle hålla och kanske på ett konstigt sätt  trott att det går an. Men just nu gör det förbannat ont att börja fundera på hur jag ska ta mig ur.

    Jo håller med, och tro mig jag har försökt allt för att försöka få igång vårt umgänge. Har t.om seriöst tänkt att hon inte tänder på män, så illa är det och har varit under många många år.
  • Plupp73
    Maninorr skrev 2022-02-14 19:30:20 följande:
    Ja de är stora, och din fråga är så självklar att det gör ont att läsa den Gråter. Men jag har så innerligt velat att det skulle hålla och kanske på ett konstigt sätt  trott att det går an. Men just nu gör det förbannat ont att börja fundera på hur jag ska ta mig ur.

    Jo håller med, och tro mig jag har försökt allt för att försöka få igång vårt umgänge. Har t.om seriöst tänkt att hon inte tänder på män, så illa är det och har varit under många många år.
    Har du frågat henne om hon egentligen är lesbisk? Har hon varit kär i någon väninna?
  • Maninorr
    Plupp73 skrev 2022-02-14 19:38:04 följande:
    Har du frågat henne om hon egentligen är lesbisk? Har hon varit kär i någon väninna?
    Jo har frågat flera gånger under alla år, och på en sjukt sätt så har en del av mig nästan hoppats att det skulle ha varit så. För då har jag nog bättre kunnat förstå det bättre. En del av mig tror ändå att det kan vara så, men hon har som inga nära flickvänner på så sätt.
Svar på tråden Hur ska jag kunna skilja mig, vad gör jag?