Separera eller fortsätta utan passion som aldrig funnits

Jag bodde med en kvinna i över 20år. Jag älskade henne aldrig, men förstod inte det förrän jag träffade kärleken. För sex år sedan bröt jag upp från henne och har inte saknat henne en minut. Tyvärr har jag inte hittat kärleken som varar livet ut, men jag har inte ångrat att jag lämnade henne. Vi hade inga barn - jag förstår att det gör saker mer komplexa.

Han är en trygghet och du älskar honom. Ni har tre barn. Nä jag tycker inte man ska bryta upp i det läget för att man vill ha passion och förälskelse. Jag förstår om du saknar det när ni träffades så unga. Men nu har du ett ansvar för familj och barn. Hur gamla är de? Skulle du inte sakna tryggheten och familjelivet tror du. Det är inte bara guld och gröna skogar att leva själv heller. Och även om du blir förälskad så tar den kanske också slut och övergår i slentrian. Hade du inte haft barn så vore saken en annan. Är de snart utflugna så likaså. 

Ja alltså...nöja dig? Du har 3 barn med honom. Han är världens bästa pappa, rolig, snygg...

Ärligt talat. Många människor skulle tro att dom var i himmelriket om dom hade det som du. Men om du måste: träffa någon i smyg då? Testa bara, du kanske bara behöver känna hur det är?

Men släng inte bort allt du har.

Lite frågor på det.

1. Ni träffades som tonåringar, hade du innan honom upplevt passion och förälskelse? Eller är detta mer en längtan efter något du aldrig upplevt? anledningen att jag frågar är att jag känner flera kvinnor som verkligen drömmer om den där Disneyförälskelsen men de går bet gång på gång på gång. förmodligen för att de inte är speciellt passionerade personer som lätt blir berusade av livet generellt. De kommer nog aldrig kunna känna vad de vill känna.

2. klart du ska lämna om du inte mår bra i relationen. Men varför nu? varför inte tidigare? Det kan absolut vara så att du lämnar och träffar kärleken imorgon-  men den förälselsen kommer enbart vara 6m-1 år (genomsnittlig förälskelsetid) sen kommer det bli vardag vardag vardag. Så den stora frågan är: VILKEN man är bäst att vara med för att möta vardagen med? Inte vem ger mest passion i början.

3. Hur mår du i övrigt? Har du många vänner som du kan hitta på spännande saker med? Reste ni (innan pandemin) eller har du stimulerande hobbies? Ibland räknar vi tyvärr kallt med att ens partner ska uppfylla alla saker ingens liv. Det går inte. Man måste sprida ut det på fler personer- vänner och familj tex.

Jag hade aldrig klarat av att leva i en reation utan passion själv, men jag o maken har bara varit gifta i 8 år och är fortfarande som nyförälskade trots 4 graviditeter och massa motgångar. (Vi miste tex. 2 av våra barn.)
Passionen och kärleken mellan oss är grunden i vår familj och jag ser barnen som en konsekvens av den.

Jag hade inte kunnat tänka mig att bara träffa barnen varannan vecka. Så den dag de flyttar hemifrån hade jag också gjort det i din situation.

Jag personligen tänker att man i olika faser i livet kan göra olika val. Och att man hela tiden faktiskt har möjlighet till förändring, men oftast inte på det sätt man drömmer om.

Passion och förälskelse är något som är fantastiskt om det också är med en person som man faktiskt står ut med, när den himlastormande förälskelsen lagt sig. 

Jag tänker att man får skilja på dagdrömmar om förändring och en faktiskt önskan. Det här är kanske inte mannen du vill bli gammal med, men det är kanske medföräldern du faktiskt vill bo ihop med? 

Det kanske var dumt att satsa på tråkig trygghet, men hade det varit bättre med en fantastisk förälskelse till ett praktsvin? Är du bara lite uttråkad, eller faktiskt olycklig?

Är du uttråkad är det kanske smartare att hitta på något, 

Dåligt att uppmuntra till otrohet

äckligt med otrogna människor, särskilt kåta kvinnor. Kan inte kontrollera sin kåthet utan måste ständigt ha nya kickar.

Nåja, det är nog män och kvinnor lika bra på. Lika äckligt i båda fallen.

Nej, äckligare med kvinnor.