Anmäla sjukvård för utebliven orosanmälan?

Varför anmäler du inte själv? Du har yttersta ansvaret även om läkaren har anmälningsplikt. 

Brukar inte polisen kontakta socialtjänsten när de får in sådana fall, där barn är inblandade?
Du skriver bara att läkaren varit i kontakt med polisen, vad betyder det? Gjorde han en anmälan? 

Läs TS en gång till. 

Fy vilken hemsk känsla det måste vara för dig, att se sitt barn så. Jag vet inte hur du ska gå vidare,men för din sons skull måste du fortsätta lite till. Verksamhetschefen borde kunna hjälpa dig. Han/hon har säkert numret till läkaren och kan ringa och prata med denne.
Jag önskar dig lycka till, och tänk på att du gjort allt du kan hitills!

Jag vet inte hur det är med det.

Han gjorde inte en anmälan eftersom jag redan hade gjort en, den där delen med att eftersom det redan fanns ett upprättat ärende och en pågående polisutredning så gjordes inget mer. Och det är där jag anser att han brustit, att han borde gjort orosanmälan alltså. Men det är ju bra att han pratade med polisen i alla fall, jag vet ju inte vad som sades men han lär väl ha bidragit med den information han hade antar jag.

Tack för omtanken! Det var verkligen det värsta. Såren har läkt nu, men på det mentala planet lär de ju finnas kvar och allt jag vill är att han ska vara trygg. Han har inte velat sova ensam sedan det hände.

Kan du inte skriva ut journalen och bifoga till polis och soc. Läkaren har kontaktat polis och fått veta att det finns ett upprättar ärende. Han har nog uppfyllt sin plikt här men mer uppgifter kan ju tillföras ärendet. 

Du kan inte göra mer att att visa att du tror på honom, att du kämpar för honom och att du älskar honom. Jag tror att det är det viktigaste du kan göra nu. Klart det kommer finnas kvar hos honom alltid, men med kärlek och att du visar hur en synd föräldrar agerar så har han alla möjligheter att klara sig bra och gå vidare. Sen borde du kunna få hjälp med kontakt till en samtalsperson, så han får bearbeta det på rätt sätt för en 4åring. En kram till er båda

Skriva ut kan jag göra, från 1177, men bilderna läkaren tog när han fotodokumenterade är inte med där. Fast bilder tog jag själv också så det kan jag skicka med.
Som jag förstått det har soc läst journalen, men anser sig ändå inte vara oroliga just för att läkaren inte gjorde en orosanmälan. Jag har pratat med dem om det, det står klart och tydligt att han ringde polisen, borde inte det visa att han var orolig?! "Men han gjorde ingen orosanmälan." Så de tar liksom ingen hänsyn till det alls. Oklart om de har sett bilderna läkaren tog, jag tror kanske inte det för då skulle de nog inte kunna vara så kalla. Eller? Men jag får liksom inget gehör.

Polisen har i alla fall redan journalen och även om de av någon anledning inte har bilderna läkaren tog, så har jag skickat dem de bilder jag tagit. Men det har varit väldigt tyst från dem. Jag fick veta från en person som arbetar på kvinnojouren att det borde ha hållits ett barnsamtal med sonen, hos polisen då, snarast efter händelsen, men något sådant blev han inte kallad till.

Du kan ju alltid anmäla läkaren men tror ingenting kommer hända. Läkaren har ju fullgjort sin anmälningsplikt och kontaktat polisen. Polisen kontaktar i sin tur soc omgående om skäl finns. 

När det gäller barn jobbar polisen skyndsamt. Håller med om att det borde hållits barnförhör, det brukar ske omgående. 

Frågan är varför polisen inte anser att det finns anledning till det? Har du ringt och fråga dom? 

Tänkte att jag skulle slänga in en uppdatering. Imorse pratade jag med läkaren som vi träffade, och kunde fråga varför han inte gjort någon orosanmälan. Vi pratade om sonens sår och läkaren var tydlig med att de var av allvarlig karaktär och att det lär ha gått till så som sonen berättade.
Men läkaren berättade att efter att han pratat med polisen hade de sagt att han inte behövde göra något mer. Därav ingen orosanmälan, trots att han var orolig.
Jag frågade honom om han menade att polisen borde ha gjort en orosanmälan efter deras samtal? Men han visste inte hur det går till hos polisen.
Ytterligare så var han tydlig med att socialtjänsten borde förstå hur allvarligt det är utifrån hans journalanteckning, avsett orosanmälan eller inte. Men det gjorde de ju inte, och bara avfärdade min oro med att läkaren inte gjorde någon orosanmälan. Det tyckte läkaren var helt galet, för enligt honom kunde journalanteckningen inte tolkas på något annat sätt.

Så nu blir det väll att försöka skapa en kontakt mellan soc och läkaren så han kan förtydliga sin syn på saken för dem.
Vad gäller polisen vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, de verkar inte engagera sig så mycket eftersom det inte varit något barnförhör ens. Det jag vet är att läkaren pratade med dem och eftersom läkaren ser det så allvarligt som han gör, och var tydlig med idag, så borde väll polisen åtminstone lyssnat på honom?

Läkaren sa att jag skulle stå på mig i alla fall och det ska jag. Det är uppenbart att det blivit fel någonstans och jag ska göra allt jag kan för att rätta till det.

"...om läkaren hade varit orolig hade  han gjort en orosanmälan"?!?! Vilka idioter på soc!!

Ja, de lämnar inte mycket utrymme för den mänskliga faktorn där inte. Att allt kanske inte alltid går till på deras sätt.

Alltså, det är meningen att polisen, när de får in sådana här anmälningar, även ska kontakta soc. Men det kan minnas. Därför bör vården också skicka iväg ett hastigt fax. För dubbel säkerhet. Men jag vet inte om man direkt kan ställa läkaren till svars för att han inte gjorde det, tror faktiskt inte det. 

Det skulle förstås stå: "det kan missas"