Symtomfri graviditet - BF aug 22

Jag hade aldrig dom "klassiska" graviditets syndromen och var orolig över de, för allt var så nytt! Men jag har en 4,5 månaders här nu och allt gick bra :)

Symtomen skulle de stå :D

Jag är inte lika långt gången som du, bara i vecka 8+3 idag. Känner verkligen ingenting, förutom att när jag blir hungrig känner jag mig VÄLDIGT hungrig. Ingen molvärk, inget illamående. Ingen speciell trötthet. Såg hjärtat slå i 7+0 på ultraljud och har bokat ett till i 9+0... Hoppas att detta ska gå bra men nog hade jag förväntat mig att känna något mer!

Jag har knappt haft graviditetssymtom någon gång, varit gravid tre gånger. Var trött första 12 veckorna och hade lite ont i brösten 2-3 veckor men thats it. Fått friska barn :) 

Syrran har heller aldrig haft några symtom mer än att hon inte längre velat dricka kaffe typ. 

Min närmsta vän var känslig för vissa lukter och trött första 12 veckorna men inga andra symtom. 

Ingen fara med avsaknad av symtom som sagt och du har ju sett att det också ser bra ut. Grattis och njuuut, du väntar barn och inte missfall :) 

Japp gravid 2 gånger. Första gången inte ett ändå symtom på graviditet förutom avsaknad av mens. Och sen magen och rörelser som kom i v.20 innan dess kände jag mig inte änns gravid. Med andra barnet kräktes jag konstant fram till vid 30. Var inlagd 3 gånger och fick dropp. Fick verkligen inte behålla någonting alls. Så två helt olika graviditeter. Det ändå skillnaden jag hittade som kan orsakas så olika reaktioner är att det är olika kön på barnen..

Jag har två barn och de graviditeterna var i och för sig väldigt lika, så jag drabbades aldrig av någon oro likt den du känner.
Utan efter att första graviditeten förlöpte utan symptom och jag fick en frisk son så väntade jag mig liksom inget andra gången utan tänkte bara att "så här är det när jag är gravid".
Jag har inte mått illa en endaste dag, bara varit trött vissa perioder. Annars har jag känt mig helt som vanligt, som en vanlig version av mig själv fast med en växande mage...

Är i v. 39 nu och har inte haft några symtom direkt. Brösten växte i början och var lite ömma då, men det är allt. Inget illamående, inte känslig för lukter osv. Känt mig precis som vanligt.

Graviditet 1 - knappt nå symptom alls, illamående vid äckliga lukter
Graviditet 2 - illamående och kräktes fram till v9 och sen var det lugnt

Graviditet 3 - illamående vid viss mat och lukter fram till v.9, annars inget alls 

Graviditeten nu, fy fan. Aldrig mått så dåligt!!! Kräktes fram till v.16 men kan fortfarande göra det än, foglossning från helvetet och ont i kroppen överlag. Mycket vätska i kroppen. Oerhört trött, speciellt mellan v.8-v.15

Även haft problem med blödningar med grav 2, 3 och denna men mest i denna. Grav 2 och 3 var till ca v.12, den här var senast i v.18+1 (är i v.24+2 idag)

Va skönt att det inte bara är jag som är symtomfri och att det gått bra ändå! Ni som varit gravida flera gånger, har det vara samma kön på era graviditeter när som varit olika elr har det varit samma? Jag fick en dotter när jag mådde sådär dåligt så funderar såklart på om det är en pojke nu när jag mått så mycket bättre men har också funderat på om det kan vara för att mina graviditeter är ganska täta (dottern är lite över 1 år) så kroppen kanske fortfarande är lite ?van? med alla hormoner osv. 

Jätte kul att det är så många som velat dela med sig! Skulle vilja svara alla men lyckades inte lista ut hur man gör.. är lite ny här hehe

Är gravid för femte gången, dock endast 2 barn. De två jag fått avbryta har varit i v 12 så jag har ändå känt av 5 st första trimestrar. Nu är jag i v 14 med BF i augusti precis som du. Min första graviditet va också helt symptomfri i början. De tre efterföljande hade jag otroligt illamående första trimestern med svullen mage och diverse andra krämpor. Denna graviditeten är som den första, känner inget. Kanske lite ömma bröst om jag verkligen känner efter men annars inget. Har fått två flickor och detta verkar också bli en flicka. Trodde tvåan skulle bli en pojke just pga andra symptom men icke.

Tycker också att det är märkligt hur det kan skilja såhär mycket. Samma pappa till barnen dessutom så man tänker ju att förutsättningarna är samma.