Hur fan släpper man taget?

Depression, panikångest  - har du hjälp från vården? 
Sånt är nog det viktigaste, innan man kan orka jobba med en relation.

Vad och hur har ni försökt jobba med er relation förut? Parterapi låter det som att ni skulle behöva. 

Jag medicinerar och går i terapi. Gjort sen jag var 10 så det sitter djupt, är snart i 30 års åldern. Men blivit bättre, absolut inte bra, men bättre.

Vi har försökt kompensera, mötas halvvägs, hitta verktyg och saker som ska hjälpa oss att fungera tillsammans. 

Jag tror inte parterapi fungerar, för vi båda måste ändra våra personligheter för att det skulle fungera. Vi delar inte samma framtidsdrömmar för den delen heller, där går inte heller hitta nåt mittemellan.. 

Tar sig ur en depression är inte lätt, men att sitta hemma och tycka synd om sig själv är inte en lösning, tror inte ens man får vara sjukskriven för depression mer än en kort tid, utan bästa lösningen är att vara med folk, på jobbet osv.

Vad du kan börja göra är att ta tag i ditt liv, lägg ut mål, gör inte för stora mål, utan mål du kan nå inom en snar framtid, som ex börja träna, är första målet, sedan jag ska träffa mina vänner oftare, mål 2. ev träffa nya vänner eller bara 1 ny vän.
Ska resa, man gör en budget för den eller vad man vill sikta på.

Sedan har du större och längre mål, som kanske bytta jobb, vart du vill vara när du blir 40 år osv.

Det är bara och skriva om det, man får upplopp för sina känslor samtidigt som man bearbetar känslorna och dom börjar då avta, man tar sig vidare.

Kan ni inte fortsätta att vara särbos, men styra upp vardagen mer? 

Jag sitter absolut inte hemma och tycker synd om mig själv. Skulle inte vilja sitta hemma ensam heller, hade jag kunnat hade jag jobbat idag. 

Jag har läst om det här med mål, så kanske får sätta mig ner och skriva ikväll. Jag har svårt att komma på vad jag vill ha för mål, så det blir en funderare. 

Jag har börjat skriva i en bok också, dag för dag. För att en dag kunna se tillbaka på att jag tog mig igenom detta. 

Vi har försökt, det har bara funkat för honom. Han har enklare att hantera ensamheten än vad jag har. 

Men om han nu är lika kär i dig och delar denna bild av att du är hans andra hälf, varför vill han inte kompromissa för att kunna ha kvar dig i sitt liv? Varför vill han inte träffa dig oftare? varför är han inte redo att kämpa på sitt håll (det låter som de är du som försökt få det att funka)? och varför har ni då inte samma framtida mål och drömmar?

Jag tycker inte det låter som att han är lika kär som du om jag går vara brutalt ärlig. 

Du kräver mer engagemang och emotionell bekräftelse läser jag ut av din text. Detta är varken konstigt eller en brist.  Detta är något du har rätt till. Du har rätt att må bra i din relation och han kan uppenbarligen inte ge dig detta. Han är fel man.

och det finns män där ute som kan ge dig detta. Ibland när man läser inlägg hör på FL så märker man en viss uppgivenhet bland kvinnor över att det inte finns så många bra män. Men det gör det. Det finns helt fantastiska män där ute. 

Ett problem kan vara att ni ännu träffas, du fylls av hopp och drömmar att det ska fungera, att han ska ändra sig.
Han däremot fyller sina sårade känslor med att han kan dämpa dom medans han fortsätter träffa dig, samtidigt kan han fortsätta gå vidare med sitt liv.

Du måste ta ställning, skadar dessa korta relationer dig mer än dom gör nytta så måste du bryta helt för att ta dig vidare.

Bryt helt. sen, uppbrott är tyvärr en del av livet. Typ alla har nog mer eller mindre upplevt ett avslut av en fantastisk relation. Känns kanske lite bättre att tänka så, att du inte är ensam om de.  Men ja, det är jättejobbigt att vara mitt i det. Men försök att omge dig med vänner och familj. 

Jag är också i din sits. Jag var tvungen att flytta ifrån och bli särbos eftersom vi inte fungerade av olika anledningar efter över 5 år. Jag var också helt förstörd psykiskt och gick på tabletter. Jag sjukskrev mig i 1 månad och bara rådde om mig själv. Vi hade inte mycket kontakt under den perioden. Sedan började vi träffas igen som särbos, men insåg nu att inte heller det fungerar så bra. Så nu är jag inne i separations fasen IGEN.