Separation

Jag har varit sambo i 13 år varav 11 med sambo o barn, har dom sista åren haft jobbig i min relation. Sambon o jag kan inte prata , o med facit hand så har vi kanske alltid haft svårt för det. Har periodvis varit inne på att separera men vi har ju haft bra sidor men så jag har kämpat på. I höstas fick jag åter den här jättestora känslan av att nej, nu räcker det.
Känslan var så stark så ja grät mycket, både hemma och på jobbet. Jag började hos psykolog och alla säger samma sak, FLYTTA
Min sambo lider av psykisk ohälsa, är deprimerad periodvis o vid arbetslös.
Så vad jag än säger så kastar han alltid tillbaka det på mig.
Dåligt samvete har jag lätt att få med, är väldigt godtrogen och tänker alltid på andra än mig, andra s välmående går alltid först, mycket därför som jag inte gjort slag i saken ännu kanske.
Jag fick problem med min ekonomi ( vi har delad) så min sambo hjälper mig med det nu så jag kommer rätt med det
Då genast är mitt dåliga samvete där igen, hur kan jag ens tänka på att flytta när min sambo hjälper mig med detta.  Jag vet att säljer vi huset är våra problem ur världen, han vägrar och eftersom han är arbetslös så har han inte rå att "köpa" ut mig - vilket han med vägrar.
Känns som jag är fast i allt detta här, ser ingen bra utväg.