Planera föräldraledighet- låter min plan tokig?

Ser inga problem med det. Jag jobbar som lärare så vi synkade in bytet med att läsåret började vilket innebar att med första barnet var jag hemma i 10 månader och gick sen tillbaka till heltid. Andra barnet var jag hemma i 8 månader och gick sen tillbaka till heltid.

Jag tog bara ut 2-4 dagar per vecka eftersom jag precis pluggat klart och vi var vana vid låga inkomster. Min man tog 5 dagar i veckan och var hemma ett år med båda så de kunde börja förskola vid läsårsstart. Sen turades vi om med att jobba 80% när barnen börjar förskola.

Det gick hur bra som helst. Vi jobbade normala tider och den som jobbade var därför hemma mycket och barnen var lika trygga med båda föräldrarna (även om det gått fram och tillbaka vem som varit favorit). Första halvåret var barnen dessutom vakna länge på kvällarna så det fanns gott om tid för pappan att få tid med barnen.

Låter som en bra plan. Jag skulle lagt upp den på samma sätt.

Låter som en bra plan..Kör på den!

Vi har kört ungefär likadant. Jag tog ut 2 dagar/veckan och min man jobbade 100%. Jag var hemma i lite mer än ett år (gick tidigare än v. 40) och min man kommer vara hemma 9 månader som det ser ut nu men då vi har massa föräldradagar kvar så funderar vi på att förlänga hans ledighet längre. Vi får se. Allt handlar om förskoleplats :) Nästa barn funderar vi på att vara hemma 1,5 år var, 3 år totalt :)

Låter vettigt.

Kanske även planera in några veckor "dubbeldagar" ?

Annars klockrent att börja skola in på förskolan i Augusti, det är då det är lättast att på plats tack vare att en årskull går vidare....

Det låter som en bra plan! 
Vi hade planerat innan så ekonomiskt gick det bra att ta ut 2-3 dagar per vecka för inkl föräldrapenningtillägget från arbetsgivaren gick vår budget ihop.

Det enda som jag kände spontant själv och som skulle kunna hända är att du upplever att du missar för mycket när du lämnar över sen.
Med första barnet kände jag inte så. Då tänkte jag mer att okej, nu är du hemma - då kör jag. Jag kunde jobba sent till och med för jag tänkte att pappan är ju hemma eller han har redan hämtat barnet på förskolan så de "behöver inte" mig.
Men med andra barnet blev det mer tydligt att jag ville vara mer delaktig.
Min son kanske sket i vilket, han hade fått komma hem från förskolan vid 15 och pappan fanns där. Om jag kom hem 17 eller 18 borde inte spela roll.
Men för mig blev det ett jättestort hopp från att vara helt ledig till att börja jobba och jag ville också vara med i matchen. Så jag gick ner i tid 10% (4h per vecka) och lade ut dem så att jag kunde sluta klockan 15 tisdag + torsdag.
Jag hade nog kunnat lösa det med flex, jobba mer vissa dagar och korta ner lunchen, för att kunna gå tidigare två dagar i veckan. Men det var VÄLDIGT skönt att kunna logga ut med gott samvete och inte behöva jobba ikapp. 
Så den modellen körde jag första året. Sen började min stora son få träningar som låg rätt tidigt på eftermiddagen så jag gick faktiskt ner ännu mer i tid, jobbade runt 80% då. Vi skulle kunnat få ihop "pusslet" annars också men jag är sån som person som gärna vill ha lite luft i schemat...

Kan det inte vara mysigt att vara hemma tillsammans? För att exempelvis gå på babysim etc?

De första tre månaderna känner jag att jag ville "räkna bort", det var ganska tråkigt att vara hemma med en bebis som bara skulle äta och sova... När barnet är 1+ finns det så mycket man kan göra tillsammans.

Eftersom pappan jobbar heltid så måste ju inte han ta ut fem dagar i veckan de första tre månaderna av sin föräldraledighet (tremånadersregeln). 

Sen tycker ju jag att ni kunde bytas av tidigare, att han tar över kanske i februari eller mars. Varför ska han bara vara hemma den period "han älskar"?

Sen bör självklart båda två jobba deltid om ni ska gå ner i tid. Inte en. Det gynnar verkligen familjen att båda har tid att hämta och lämna, laga middag och allt vad det är. Vi jobbade båda två 87 procent under hela småbarnstiden. 

De första 3 månaderna är en transportsträcka, oftast är det struligt med lite sömn, mycket fokus på mat och magproblem, många besök på BVC och samtidigt försöker man hitta sig själv och partnern som människor och skapa familjen.
Så vi har valt att vara hemma tillsammans den tiden och det har varit otroligt skönt. Dessutom har vi båda kunnat sova hyfsat då man kan dela på det mesta (utom amning om man ammar).
De 10 pappadagarna räcker 2 veckor, sen tog vi ut 5 veckors semester vars efter varandra och den andre tog ut SGI-dagar (högnivådagar) så få som vi kunde klara oss på eller rättare sagt - den av oss med högst SGI tog ut 7 dagar/vecka under FL-veckorna och den andre tog inte ut en enda dag under den här tiden.

Med första barnet delade vi som ni, för vi hade inte erfarenhet av barn och trodde att det var så man gjorde, förutom att vi tog 12 veckor tillsammans först och trodde att vi tänkt färdigt utanför boxen då...
Med andra barnet hade vi tänkt om. Det är väldigt länge att vara hemma heltid om man är hemma ett helt år. Det är väldigt långa ensamma veckor om den andre jobbar heltid.
Så då valde vi att satsa på att vara hemma båda varje onsdag när pappan började jobba, så han jobbade 80% istället för att jobba heltid. Då var jag bara hemma 2 dagar i rad innan vi var hemma tillsammans igen. Otroligt skönt!
Sen när barnet var ca 7 månader så jobbade vi 40% vars, fortfarande lediga tillsammans på onsdagar. Ena jobbade mån-tis, andra jobbade tors-fre. Det var otroligt lyxigt att kunna göra så. Båda hade fullt ansvar för barnet innan det var så stort att alla rutiner var satta av den ena föräldern, båda kunde hålla igång jobbet, vi var lediga 3 heldagar/vecka tillsammans och kunde jobba på att få ihop familjen. Guld värt. Hade jag kunnat backa tiden så hade vi gjort såhär redan med första barnet.

Så - er plan kommer givetvis att fungera. Men är det optimalt för er?
Vad är vinsten med att inte vara hemma mer tillsammans?
Vad är vinsten med att inte dela tidigare?