Bästa väns val av namn till sonen

Säg ingenting till din vän. Vad ska hen med informationen till?

Beställ tid hos någon professionell och bearbeta detta. Ta hand om dig: 

Håller med tidigare om att du borde bearbeta händelsen. Dessutom så kan förhoppningsvis denna lilla pojk vända på kakan och få dig att höra namnet och ge dig en positiv tanke ?

Tänk istället att namnet ska få en ny innebörd, att du ska skapa nya minnen nu.

Tycker inte du ska säga det till din kompis, kanske är det hennes och makens favorit namn och de kommer känna sig tvungna att ändra namnet om du berättar. 

Berätta absolut inte om dina bekymmer för din vän. Det kommer resulters i 1 av följande två saker.

1) Hon känner sig tvingad att byta namn på sitt barn

2) Hon byter inte namn men får det "nedsmutsat" av dina upplevelser

Skulle vara skillnad om det här var något du berättat om tidigare. Men att berätta det enbart pga deras namnval är inte rätt.

Tack för era svar. Jag har bearbetat den väl med professionell hjälp. Men det hindrar inte att det är det enda namnet i världen som får min kropp att stelna och minnen att spelas upp.

Jag tror jag håller tyst då.

Dina trauman får du hantera på egen hand rent krasst. Vore oerhört oschysst att belasta och besudla din väns glädje och val av namn till sitt barn.

Drottningen jag förstår din tanke, just därför jag frågar. Men samtidigt jobbigt för hen om det kommer på tal i ett annat sammanhang då vi var många som blev utnyttjade av samma gubbe. Att hen ska bli ledsen över att jag inte sagt något när så många i vår gemensamma närhet förknippar namnet (som är väldigt ovanligt) med en förövare.

Men jag har landat i att knipa.

Det kan ju sluta med att det blir ett helt annat namn i slutänden. När mina barn föddes passade inte de namn vi hade valt ut alls, så de har helt andra namn än vi hade tänkt oss. Så avvakta du. Om ditt trauma skulle komma fram och din kompis kommentera det, så kan du säga att du ser fram emot att börja förknippa namnet med något positivt. Jag beklagar att du har behövt gå igenom det som hände.

Jag tycker att du ska berätta att du har väldigt dåliga associationer till namnet och att det kommer att ta tid för dig att vänja dig vid det.

För mitt intryck är att du reagerar så pass starkt på namnet att du kommer att ha svårt att dölja det helt för föräldrarna. Då är det bra att de vet att det inte är deras barn du reagerar negativt på utan bara namnet.

Anonym, tack för ditt svar.

Ja alla mina släktingar jag rådfrågade tyckte jag skulle säga som det var, förklara att jag gärna vill kalla honom för ett smeknamn om det är okej för föräldrarna, och tydliggöra att jag verkligen inte vill/förväntat mig att de byter namn.

De vänner jag rådfrågat har sagt att jag måste säga något för att för dem är det ?bara? ett namn men för mig ett livstrauma lixom. Men kanske säger de bara så för att de är mina vänner och vet vad han utsatt mig för, och folk här i tråden är mer klarsynta?

Jag har bestämt mig för att träna på att säga namnet högt här hemma, bett min partner göra det också, och försöker KBT:a lite. Funkar det verkligen kommer jag kanske köra på att fråga om jag kan få kalla honom ett smeknamn.

Det är så att ingen i min krets någonsin tagit namnet i sin mun sedan han dömdes till fem års fängelse. Det är som Voldemort och någon man inte nämner vid namn. Kan tyckas ?larvigt? för utomstående men han har krossat så många liv.

Brottas med vad som är egoism, feghet och ärlighet? Jag hade velat att min vän sa någon om hen varit med om något likande men alla är ju olika. Tillsvidare är jag tyst och tränar här hemma.

Tack för alla input och svar!

Det konstiga är ju att du aldrig berättat något för din bästa vän om den här mannen. Både din familj och dina andra vänner vet?! Men nu är det riktig dålig tajming att berätta. Bra att du tränar på att komma över din fobi med namnet. Hade jag varit i din bästaväns sits så hade jag blivit rasande om du för det första berättar något som alla vet utom jag och för det andra inte låter mig döpa mitt barn till vad jag vill pga dina minnen och erfarenheter. Vad hade du tänkt säga "*Namn* är ju en våldtäktsman, vill du verkligen att ditt barn ska heta samma sak som min förövare, ne jag vill isåfall att jag ska få kalla barnet något annat. Juste hela den här historien om våldtäktsmannen har jag glömt att berätta för dig men alla andra jag känner vet om den, hehe så det kan bli." 

Låter som om många personer vet, men inte just den här vännen? Blir ju konstigt om du ska tala om detta nu då. Din vän kommer bli förfärad över det som hänt dig förstås, men samtidigt kanske undra varför "alla" vetat och inte hon? Och som någon redan skrivit kommer hon känna sig tvingad att ta ett annat namn, för varje gång du och barnet är på samma ställe kommer hon tänka på detta. 

Om namnet inte är superviktig för henne och barnets pappa, kanske de kan ta ett annat, men om det lät som att de verkligen vill ha just det namnet så säg inget.

Du kanske istället kan försöka se det som en läkning? Det här gulliga lilla barnet kommer skapa positiva vibbar runt namnet istället för de negativa? Kan du tänka så?

Tror att det är positivt, du kommer få en helt ny koppling till det namnet vilket kommer lyfta en liten sten från din börda.

Beklagar det du blivit utsatt för, hoppas du har fått stöd/hjälp av någon professionell genom livet.

Alltså ?alla? kvinnor i min närhet vet typ, alla jag känt sedan vi var små. Men min nuvarande bästa vän är en man han är en relativt ny bekantskap. Jag tycker inte det är så märkligt då det generellt sett är lättare för kvinnor att tala med kvinnor om sexuella övergrepp.

Men jag säger inget.

Jag vill bara säga att jag förstår dig. Jag har några sådana skräcknamn som alltid får mig att frysa till, och som gör mig misstänksam mot personen som bär dem. Fast för mig är det inte mansnamn utan kvinnonamn, det handlar om flickor som mobbade mig när jag var barn och tonåring, samt en chef som var väldigt elak mot mig på mig på mitt första jobb. Sonja, Anja, Rebecka, Ulrika och Gunilla - ni vet vilka ni är! :(