pojke som spelar dataspel sent! Lösning?

Prata med honom på dagtid när han är pigg och nöjd och gå igenom varför det inte funkar att spela hela nätterna.

Bestäm nya rutiner tillsammans, så han också känner att han är delaktig. Tex två timmar på kvällen är ok, men senast kl 9 ska det vara avstängt för läsning (han kanske kan lösa nån gamingbok?)

Stäng av internet, fixa lösenordsskydd och tidsbegränsning eller vad som nu krävs för att han inte ska springa iväg till datorn igen.

Säg att till 23 exempelvis stängs tv-spel av, ipad o telefon lämnas till er föräldrar. Vill han fortfarande vara vaken får han läsa fram till när du tycker att det är dags att släcka; säg en tid för detta.

Ta diskussionen dagtid när han är vaken och gör något annat som tex äter middag med er föräldrar.

Då förklarar du varför det inte är ett alternativ att spela hela nätterna och så kommer ni överens om en sluttid på kvällen. Han får förstås vara vaken om han vill men det finns inga möjligheter att spela.

Sen får du helt enkelt låsa in mobil och padda o stänga av internet vid tex midnatt. Den dagen han kan sköta sig och självmant lägger sig på kvällen så öppnas internet på natten igen men då gäller det ett uppvisande av långvarig skötsamhet och inte bara två nätter...

Tar konsollerna vid vanlig läggdags.

Jag försökte även stänga internet, men mina barn hittar ändå alltid något annat internet att koppla upp sig på. 

Jag skulle aldrig ens låta det komma till den punkten. Det första är att man inte har sådana spel på rummet öht upp till en viss ålder. Efter det så ska maskinerna självklart stängas av en viss tid, mycket tidigare än man tror eftersom hjärnan behöver ungefär en timme på sig att varva ner inför läggdags. Om ungdomen inte lyssnar finns olika metoder att ta till, som att stänga internet eller konfiskera maskinerna. I ditt fall ts så har sonen tydligen blivit så beroende av spel att jag skulle ta bort dem helt i minst en månad så att han får "avgiftas". Spelberoende är lika allvarligt för hjärnan som andra slags beroenden som droger, alkohol, nikotin och kasinospel.

Trodde först att det handlade om en tonåring men sen läste jag att han började gråta när han inte fick spela... hur gammal är han?

Det är ju lättare att begränsa knattar än tonåringar.

Det känns ju rätt relevant om det är ett litet barn vi pratar om eller en tonåring samt om det här är ett isolerat problem på loven eller om han spelar nattetid även på terminerna.

Jag har en 15-åring som gärna spelar på nätterna på loven men han gör det inte när det är skola. Sköter skola, sköter fritidsaktiviteter men vänder dygnet när han är ledig. Spelar han inte så kan han sitta och se sport mitt i natten. Sover gärna till 12 när han är ledig men säger vi att han måste upp 9 en dag för att vi ska iväg så är det inga problem. Han stiger upp, är på helt ok humör och orkar.

Jag har inte lagt mig i att han spelar på natten eftersom allt annat funkar. Känner att den friheten måste han få eftersom han sköter allt. Om han sen vill sova på förmiddagen ist för början av natten om vi inte har andra planer låter jag vara hans val.

Låter inkonsekvent och drastiskt. Varför ska han ha spelförbud i en vecka? Varför låter du honom välja själv om han ska spela eller ej? Syftet är väl att få vardagen att fungera sunt.

Du kan helt enkelt bestämma att spelandet ska avslutas en viss tid exempelvis 21.00 och om han då inte slutar frivilligt kopplat du ut spelet. Konsekvent varje dag, utan debatt, utan tjat. Han kommer snabbt att fatta galoppen.

Helt onödigt med bråk och märkliga spelförbud.

Tack för era svar det uppskattas. 

Min son är 11 år fyller 12 nästa år. Jag har suttit och pratat med honom tidigare att det är ok spela under vardagar alltså skoltid enbart mellan 18-20 och då ska han ha gjort alla sina läxor samt inte ha någon frånvaro från lektioner eller förseningar eller klagomål från lärarna.

Varje gång jag pratar med honom att han ej kan få spela så länge då blir han arg och börja säga det är lov och jag borde få spela så länge jag vill vad ska jag annars göra och sånt snack. Jag har förklarat för honom hur det börjar synas svarta säckar under ögonen och att du äter dåligt och allt men är så envis att han lyssnar i början men sen går han tillbaka till sin vana. 

När jag pratar med hans pappa så är han samma sak säger att det är lov med mera men pratar med sonen men det blir inte bättre.

Jag är gravid och sover tidigt så jag har svårt för att sitta vara vaken till exempelvis 00 för att sedan ta kontrollerna från honom eller på annat sätt. Han stänger in sig i rummet hela dagarna antingen håller han i mobilen eller dataspel, han ville ha Netflix och disney plus i mobilen och ja sa ett stort NEJ för då är det kört.

Nu har jag tagit både kontrollerna och mobilen för att han ska vakna till liv igen. Han brukade skrika när han spelade förr och gråta som om han vore en 5 åring när han förlorar spel med mera men nu är lite bättre.

Det är ju något annat som är fel, låter det som. Vi säger åt våra barn när de ska stänga av och då gör de det (ibland efter tjat). Skiter han i vad du säger även i andra situationer? I så fall måste du ta tillbaka föräldrarollen generellt och visa att det är du som bestämmer. Inte genom att straffa utan genom att förklara dina beslut och stå fast vid dem. Ska han sluta spela kl 21 så är det det som gäller. Stänger han inte av själv får du gå in och stänga av och ta med tex tangentbordet så det inte går att spela.

Och du behöver absolut inte sitta uppe till klockan 12 på natten. Ett barn i hans ålder behöver gå och lägga sig innan dess.

Min man har skämt bort våran son så mycket då han ensam pojke mellan 2 äldre systrar, så han vill inte att sonen ska bli sur och ledsen men jag har alltid sagt det är ej okey att skämma bort honom för han kommer inte bli bättre av det !

Jag pratade med honom igår och förklarade att det ej går att spela längre än så för det stör hans sömn och han mår sämre och allt, han vägrade och ville spela till 01 under lovet men jag höll mig till 00, han tjatade och jag sa till honom antingen accepterar du det eller så blir du utan mobil och dataspel. Han börjar jämföra hur andra har det typiskt barn men i slutändan så gick han med på det. 

Tyvärr våran son är inte den pojke som lyder när vi säger till honom att han ska göra det så gör han det, han måste göra så stor sak av det. Vi jobbar på det, han lyder sin far ja men mig som mamma han är väldig svår, tyvärr.