5-åring sover inte efter separation

Prövat avkopplande musik eller att läsa en bok för henne vid sängdags?

Vi har inte ändrat något i kvällsrutinen, däremot är det ju ett nytt boende att vänja sig vid då jag flyttat. Men hon har varit lika överallt nu sen vi separerade, hos släktingar som hon normalt sett är trygg med osv.

Bok läser vi alltid. Skulle jag sätta på en ljudsaga tror jag aldrig hon hade somnat haha?

Aha ok. Ja, barn är ju olika. Mitt barn somnar enkelt om hon får lyssna på en ljudsaga eller lugn musik.

Det fick jag också efter skilsmässa i samma ålder.

Att få dela säng med dig hjälper, men hon behöver ju kunna somna själv, och mörkret är jobbigt.

Köp en nattlampa på Ikea, förr fanns en som var svaglysande som hette Spöke, den var briljant till vår son när han var liten.

Se till att barnet inte är för varmt- det kanske inte behöver pyjamas?
Vår son har levt utan pyjamas och sovit i kalsongerna hela sin uppväxt, han blev ihjälgrillad annars. 

Hitta en ritual som ger avslappning. Det kan vara att lyssna på havet i Spotify, att du läser några sidor ur en snäll bok som t.ex. Lotta på Bråkmakargatan, eller att du berättar en fri historia om ett av hennes gosedjur.

Jag köpte en liten mjukistupp till min son en påsk, och sen började jag berätta små historier om den, där jag pratade som den. Så mycket roligt vi hade med alla tokiga saker den tuppen hittade på, det går inte att betala i pengar. Han åt helst marshmallows och var bäst på precis allt. Fast han var rätt lat och ville inte jobba, så han bodde hos sin farmor, som lagade jättegoda pannkakor. Och så hade han en brorson, kycklingen Hoppi som var supersmart och då punkterade allt tuppens skryt och förklarade fakta när tuppen tokade till det helt och sa att tomten kommer på påsken, vatten är torrt och solen lyser för att den är en isglass.

En annan bra sak vi kom på var att spöken smakar jordgubbsgodis, och de vågar inte vara i vårt hus för mamma äter upp dom allihop då. Så det är därför man aldrig ser några spöken, för dom är helt slut! 

Sen undrar jag också hur dags du försöker få henne att sova, och om hon fortfarande sover på dagen? Alla barn behöver inte lika mycket sömn, och behovet varierar också om de är i en tillväxtperiod eller mer i latens inför nästa spurt. Vår son la sig kl 21 från han var 3.5 år gammal och somnade sällan före 22. Att sova på förskolan fick vi ta bort rätt snabbt för annars somnade han inte förrän midnatt. Han var pigg ändå och jag var själv likadan så det är troligen ärftligt för oss.

Låt henne sova med dig tills det börjar bli lite ljusare igen, sen kan ni försöka att hon sover själv en natt varje vecka, och har en nattlampa i sitt rum, och sen vänjer du henne att vara tillbaka i sin egen säng under sommaren när det är som ljusast. Jag tror inte jag slutade sova med mamma förrän jag var 8-9 år men det var nog mest för att hon inte orkade stå emot, det var så mycket annat som strulade för henne.

Hon reagerar på separationen, och det måste få ta sin tid. Det går inte att skynda på. När veckorna går och hon upptäcker att jorden inte gick under och att allting inte blev jobbigt och hemskt, då blir det bättre. Hon är skakad och otrygg just nu, och det enda du kan göra är att mata på med trygghet.

Min yngsta var 10 vid skilsmässan, och hon började också komma till mig på nätterna. I början var det varje natt, men sedan blev det mer och mer sällan. När den nya tillvaron började kännas som normal vardag, då blev hon lugnare och tryggare.

Ge det tid. Det är stor omställning för henne att ni separerat och det kan ju faktiskt handla om en ångest/rädsla/separationsångest som gör att sömnen blir dålig då hon nånstans inom sig känner sig osäker på om du också ska "överge" henne.

Hon är trots allt väldigt liten ändå och kan ännu inte koppla ihop hur saker funkar.

Ge henne tid och massa kärlek. Viljan att sova i egen säng och i lugn och ro kommer med tiden.

Min son var 9 när jag skilde mig från hans pappa och var stor nog att förstå anledningen. Men hans sömn var också fuckad första månaderna och ville gärna sova i min bäddsoffa med mig eller i samma rum som mig. Det gick över efter ca 6-7 månader när han landat efter skilsmässan och vi fått in alla vardagsrutiner ordentligt.

Det sliter på både henne och dig.

Jag hade kollat, beroende på vart ni bor, med vårdcentral och barnpsykolog, som stöd i hennes kris.

En neutral person som kan hjälpa henne att förstå vad som hänt, hur det kommer vara nu utan att hon känner att hon ska hålla fasad eller råka säga något till er vuxna som gör den ena eller andra ledsen.

Sover hon hos sin pappa med och har samma problem då?

Du skrev att med ljudsaga somnar hon aldrig - det gör inte min snart tioåriga dotter heller. 

Däremot fungerar ofta olika avslappningssagor och liknande. 

Dels finns ju Kaninen som så gärna ville somna (finns varianter av den också). Kör exempelvis via appen Biblio (bibliotekens app, det krävs ett lånekort från ditt lokala bibliotek), extra bonus att man kan sänka uppläsningen ett extra snäpp  

Sedan gillar min dotter Kristallslottet : 


och Kristallslottet och magiska nyckeln 


Oftast somnar hon till dem. Det finns fler sådana här på youtube som du kan testa. 

Vi brukar lägga telefonen eller plattan i ett angränsande rum och använder blåtandshögtalare så att det inte finns något att titta på när det gäller skärmen. 

Nu vet jag inte om det är möjligt i ert fall, men när jag och min pojkes pappa separerade, så var det samma sak. Vår son fick dessutom mycket, mycket ont i magen. Vi löste det så, att pappa kom hem till oss och åt middag varje dag under en tid. Det ändrade på allt, så länge vi klarade av att hålla god min mot varandra, och löste sig mycket bra till slut. Han saknade sin pappa helt enkelt, och han saknade mig, när han var med sin pappa. Vi ändrade också väldigt snabbt på varannanveckas-umgänget, då det helt solklart inte passade vår son. Vi fick prova oss fram helt enkelt.

Är det lika hos pappan också? Om han bor kvar så är ju miljön mer invand där. Tror som fler skrivit att hon behöver tid för att bli trygg i det nya. Täta byten, om ni kan ses som någon skrev och äta middag tillsammans utan att bråka.