Jag har i flera år nu låtsas vara så lycklig o glad o att jag är nöjd med min situation men jag är inte det. Inte alls.
Jag hatar att leva ensam, utan man. Jag vill verkligen ha ngn men ingen verkar passa mig. Jag blir inte kär bara.
Nu orkar jag inte hålla den här jävla fasaden uppe längre. Jag är väl ensam då o deprimerad. Låt alla se de!
De flesta ler och skrattar ,men det kan finnas mycket annat bakom detta!Så vi finns många.
Jag har i flera år nu låtsas vara så lycklig o glad o att jag är nöjd med min situation men jag är inte det. Inte alls.
Jag hatar att leva ensam, utan man. Jag vill verkligen ha ngn men ingen verkar passa mig. Jag blir inte kär bara.
Nu orkar jag inte hålla den här jävla fasaden uppe längre. Jag är väl ensam då o deprimerad. Låt alla se de!
De flesta ler och skrattar ,men det kan finnas mycket annat bakom detta!Så vi finns många.
Så bör man göra. Men om någon frågar "Hur det är?" så är det helt ok att säga som det är.
"Det varierar" brukar jag säga.
Det väl relativt lätt att få sympati som deppig? Alla vill höra att någon har sunkigare tillvaro än de själva, det piggar upp.
Prova att vara lycklig och glad en vanlig dag om du törs, det finns nog inget mer provocerande för svensken i allmänhet.
Man kan inte räkna med att bli blixtförälskad alltid. Ibland måste man bara få låta tiden gå och spendera den tillsammans och man växer ihop med varandra.
Vet inte o du är mitt x nu, men låter lite som det... Börja arbeta på dina utbrott isåfall och slita stöta bort den som vill finnas vid din sida. Mig har du redan tyvärr kastat bort.
Bättre lycka nästa gång!
Man kan inte räkna med att bli blixtförälskad alltid. Ibland måste man bara få låta tiden gå och spendera den tillsammans och man växer ihop med varandra.
Vet inte o du är mitt x nu, men låter lite som det... Börja arbeta på dina utbrott isåfall och slita stöta bort den som vill finnas vid din sida. Mig har du redan tyvärr kastat bort.
Bättre lycka nästa gång!