Kommer vi klara av ett barn?

Känner ni er redo så strunta i din mors åsikter. Eller är det nåt annat hon egentligen inte gillar med din sambo?

Det viktiga är ju att ni har tak över huvudet och pengar så ni kan försörja barnet, inte storlek på lägenheten eller om man har drömjobbet, sånt går att lösa senare. Man behöver ju inte köpa varje liten pryl till barnet och mycket går att hitta begagnat. Räkna efter så ni klarar er på föräldrapenning och en inkomst. Jag tror ni löser det.

Beklagar ert MA, vet hur det känns och vet även hur stark barnlängtan blir efter.

Tycker inte du ska lägga någon vikt vid din mammas åsikter. När jag blev gravid så hade både jag och sambon fasta bra jobb, men under tiden blev han uppsagd på grund av arbetsbrist, dock hann han få ett nytt jobb innan dottern föddes men menar bara att saker kan hända även om man tycker man har allt tryggat. Planerar ni att köra på igen kanske han kan se sig om efter en fast anställning eller börja plugga.

Vi bodde bara lite större än ni gör och den biten är inget problem ett barn behöver inget eget rum förens den är uppåt 3 år egentligen, knappt ens då heller. Körkort kan man ju fixa om man har behovet.

Jag förstår din mor. Hon vill dig bara väl men samtidigt så angår det inte henne och känner NI att NI är redo och att förutsättningarna är okej så tycker jag ni ska göra det som NI vill. Mycket kan hända på 9 månader dessutom.

Men något som är värt att tänka på är ekonomin och hur ni har diskuterat kring detta, allt för att slippa att det blir tjafs och stress i framtiden. Vem ska t ex. vara föräldraledig när? Hur länge ska du/han/ni vara föräldralediga? Har ni t.ex. råd att du går hemma i ett år med föräldrapenning med hans timvik? Vill ni spara dagar det första året? Hur många dagar kommer ni ta ut? Hur ser hans SGI ut ifall han skulle vara hemma? När vill ni att ert barn ska börja förskolan?

Nu menar jag absolut inte att vara negativ utan vill endast att du/ni ska tänka på dessa frågor och fundera hur ni vill ha det. Är det inga som helst tvek och känns allt rätt så kör hårt. Din kille har som sagt 9+ månader på sig att hitta ett mer stabilt jobb och körkort går att lösa. Jag själv är utan körkort och klarar mig bra, jag får helt enkelt gå eller ta bussen om jag ska någonstans! :)

Jag beklagar ert MA. Av egen erfarenhet så vet jag att det suger. Speciellt när man äntligen blir gravid för första gången efter att ha längtat.

Jobbar han tillräckligt för att ha ekonomisk trygghet i form av sgi, rätt till a-kassa osv, och/eller har ni pengar sparade som trygghet?

Jag hade inte planerat barn om inte båda kunnat ta en del av föräldraledigheten eller om vi inte kunnat försörja oss. Däremot har jag blivit gravid trots att jag inte haft drömjobbet resp. Under tidsbegränsad anställning. Tycker varken körkort eller större lägenhet krävs.