Hur går man vidare efter destruktivt förhållande?

Man tar en dag i taget och håller sig så sysselsatt man kan. Är du ledsen så gråt det är givetvis okej. Men fastna inte i det utan försök att hitta balans där.

Bra att du blockat honom. Du kan även gå ett steg längre och plocka bort foton och minnen från honom. Lägg det i en låda om det är fysiska saker. Bilderna som är i mobilen och på typ Facebook kan du lägga i en mapp och ladda ner på usb-sticka och lägg den i en byrålåda. Rensa på sociala medier och ta bort inlägg och bilder på er och honom.

Städa upp efter honom blir en form av inre rengöring och är väldigt skönt och du kan använda kamera och sociala medier utan att stöta på gamla minnen som gör ont.

Ta promenader, gå till simhallen, gå på bio, haka på några vänner ut, möblera om hemma, osv. Håll dig sysselsatt

Du måste helt klippa kontakten och ha mycket kontakt med andra människor som bryr sig om dig. Bestämma dig för att det räcker nu och blocka honom överallt. Kolla honom inte på sociala medier. Skriv ner allt han gjort och påminn dig när du saknar honom. Ofta är det kärleken och det man hoppades på man saknar, inte hur det verkligen var. Lyssna på poddar om destruktiva relationer, finns några bra på "Älskade psykopat" t.ex.

Fastnade med en person som diagnosticerats med då borderline, antisociala och narcissistiska drag i 10 år själv. Första året efter uppbrottet mådde jag skit. Sedan gick jag tillbaka till honom. Med samma resultat. Nu har det gått några år och jag ångrar väldigt mycket att jag inte satte stopp tidigare, framförallt för mina barns skull.

Det första är att inse att du har det bättre utan honom. Och sen inte se bakåt utan framåt. En dag i taget. Träffa vänner, sysselsätt dig, gör roliga saker. NOLL kontakt på minsta vis med den här mannen. Du sörjer egentligen inte honom utan hoppet om vad ni kunde haft. Som aldrig kunde blivit med facit i hand och då får du lämna det därhän.

Så ledsamt att din familj fortsätter att ha kontakt fast du bett dom att låta bli. Jag har hört detta förut och kan verkligen inte förstå detta beteende. Jag känner en kvinna som levde i ett helvete med en man, de har barn ihop. De runtomkring visste alla hur han utnyttjade henne, ljög för henne, struntade totalt i barnen, hon fick betala allt hemma samt ta hand om hemnet. De runtomkring visste också att han stulit en stor summa pengar från henne. Till slut flyttar hon ifrån honom. Vem blir tröstad och får stöttning? Hon och barnen? Nej - han.

Jag tycker att du ska satsa på dig själv nu. Sök dig till de du känner som är vettiga och vill dig väl. Börja med en ny hobby. Gråt ut när du behöver. Låt det ta den tid det tar men påminn dig själv hela tiden hur det faktiskt var och att det aldrig hade funkat. Hur jäkla stark du är som bröt!

Hej! Bara en tanke du skriver " min familj fortsätter ha kontakt med honom fast jag bett dom inte ha det då dom egentligen inte har någon nära relation och endast träffats ett par gånger." Och de är väl vuxna och får göra sina egna val och det är deras åsikt att du har egna val och  olika åsikter om detta är något annat ----Fundersam (hoppas det löser sig)

Många hälsningar
broderbob

Alla är vi olika men själv ser jag inte varför jag absolut skulle anse det nödvändigt att ha kontakt med en man som min dotter/syster dejtade i ett år. En man som enligt henne behandlade henne illa och hon önskar att vi inte har kontakt med honom. En man som jag själv bara träffat en handfull gånger.

Ser du det?

Hej! Tack för ditt svar - jag kanske uppfattade dig fel då du skrev "  Min familj fortsätter ha kontakt med honom fast jag bett dom inte ha det då dom egentligen inte har någon nära relation och endast träffats ett par gånger."  - jag ber om ursäkt att jag inte förstod vad du menade med detta

Tack så mycket för era svar.

Det är så himla jobbigt, ju mer jag pratar om det desto mer inser jag ju vad jag gått igenom men min hjärna vill verkligen inte fatta och saknar honom! Gråter hela tiden, hjärtat slår så himla fort hela tiden.. Vaknar på nätterna, detta är hemskt! Vill bara att detta jobbiga ska vara över samtidigt som en del av mig vill att han ska höra av sig :(

Men jag har blockat han överallt och tagit bort alla bilder..

Hur har det gått för dig? Är exakt där du är och förstår precis hur du känner :'( bröt med min vid årsskiftet efter många år tsm och trots att jag för varje dag som går inser hur skadlig den relationen var och hur dåligt den fick mig att må slutar jag inte gråta och sakna. Vaknar också i nätterna med puls och stressande drömmar om honom. Trots att en vet vad som behöver göras för att gå vidare är känslorna inte alls med en på något sätt. Hoppas det känns bättre för dig, starkt att du bröt!