Mitt barn är inte lika viktigt..

Hur ska jag tänka och göra?

Tillsammans har vi 3 fantastiska barn. Dom 2 äldsta är mina bonusbarn. Inga gemensamma. Det är ganska nära i ålder vilket dom har haft otrolig glädje av och även vi. Vi har varit ett par i nästan hela barnens uppväxt och hittat på massor med saker..

Men en sak som stör mig, som jag märker ju äldre barnen blir.. då min biologiska är 4 år yngre än "vår" äldsta.. Att min man inte längre tycker att det är självklart att vi hittar på roliga saker för att dom 2 äldsta inte längre har något intresse av att vara med..

Hans 2 biologiska har alltid varit, förståeligt, hans allt. Jag har alltid tyckt att barnen ska komma först och jag har alltid värnat om allas relation, inklusive relationen till barnens mamma. Jag själv har ingen kontakt med mitt barns pappa och har aldrig haft. Jag har alltid värdesatt min och min mans relation så högt för att jag har varit så tacksam och glad över att han inte gör skillnad men jag märker nu att det är skillnad han gör.

Nu är det helt plötsligt inte på tal om att frigöra tid för varken mig och mitt barn eller för honom och mitt barn för att dom 2 barnen han har inte vill vara med. Det blir då orättvist enligt honom för att hans barn aldrig hade möjlighet att göra något ensam med sin pappa, vilket jag heller aldrig uppfattat varit ett problem. Nu tycker inte han att vi ska åka på semester eller göra nånting alls pga orättvisa vilket leder till att min biologiska, som inte ens är tonåring, sitter på sitt rum som hans tonåringar gör.. fastän han är "yngre" och kanske behöver annat.. jag försöker hitta på saker men min man ger mig alltid dåligt samvete över dom andra barnen vilket får mig att tveka men det känns sååå fel. Vet inte vad jag ska göra?

Han accepterar inga orättvisor mot hans barn så jag undrar mest varför det är okej gentemot mitt. När hans barn var i samma ålder som mitt är nu gjorde vi massvis med saker.. men nu står det still. Är livrädd att mitt barn ska fara illa.. hur ska jag göra/tänka ??