Är det inte i samspelet med andra vi är oss själva?

Jag är introvert men väldigt social. Jag grubblar och tänker ofta när jag är ensam och kan vara ganska melankolisk. Det är väldigt mycket mig.

I sällskap är jag mer lättsam eftersom de flesta jag träffat i mitt liv inte vill diskutera olika saker på djupet. Det är förvisso också en del av min personlighet men jag känner inte riktigt att det är jag på äkta.

Så jag är nog din raka motsats.

Jag tänker att båda de sidorna är du. Det är hur du reagerar på de här situationerna.

Jag tror vi är alldeles för fixerade vid att sätta etiketter både på oss själva och andra.

I en miljö där jag känner mig viktig är ju otroligt extrovert och framåt.

I en miljö där jag har mycket kunnande är jag driven och framåtriktad.

I en miljö där jag inte är så kunnig är jag frågvis och observant.

I en miljö där jag är utböling är jag introvert och tillbakadragen.

Poängen är att jag inte är samma person som jag var igår. Eller samma person som jag

Är med Pelle är jag inte med Annika. Jag är på ett sätt hemma med familjen och en annan på mötet i Föreningen.

Därför är jag alltid mig själv. Men hur olika människor minns mig är olika från person till person.

Jag är nog mest mitt riktiga jag när jag är för mig själv.Då är jag mer allvarsam, dessutom ganska arg, ogillar människor. När jag umgås med andra har jag snarare på en mask där folk till och med kan finna mig trevlig, om det nu inte är så att de bara är artiga förstås.

Klart det är du även när du blir allvarlig och inte pratar när du är ensam. Det är sådan du är när du är ensam. 

Jo så är det väl. Saken är att jag blir väldigt filosoferande och djup, övertänker liksom. I perioder om jag inte annars är helt 100 kan det leda till ångest vilket är mindre trevligt. Hade en sådan kväll igår. Man är väl som man är helt enkelt och har olika sidor.

Så är det. Du har de där tankarna, men när du är med andra distraherar de dig. Man kan lära sig dels att hantera jobbiga tankar, dels att distrahera sig själv. Det funkar ju inte att bara slå ifrån sig sånt som är jobbigt, men man får heller inte låta det ta över. Man behöver hitta en gyllene medelväg. Det kan vara bra att lära sig hitta ett sätt att hålla den utan hjälp av yttre distraktioner.

Meditation kan vara ett sätt. Det hjälper en att hindra tankar från att rusa iväg. Motion är också bra.