Låta kladd torka in, varför gör man det?
Jag vill försöka förstå min sambo, någon som gör likadant som kan hjälpa till? Han är föräldraledig och får såklart göra precis som han vill. På nåt sätt hittar han aldrig tiden/tillfälle att torka upp maten på golvet, på stolen och på bordet eller ta bort tallriken på 1åringens plats. Så när jag då efter jobbet ska sätta honom där får jag antingen ta fram svamp och diskmedel och skrubba bort mat som grott in, eller ta honom i knät. Vi vill såklart låta barnet äta själv, och han kastar varannan tugga bredvid sig ned på golvet. Man kan bara gå i köket med inneskor. Ibland skrubbar sambon av matstolen när man ber honom, men sällan golvet. Blir lite ledsen nör jag dammsugit och moppat och det redan två dagar senare, alltså många måltider, är fullt med olika maträtter i stenhårda fläckar. Jag hade en rätt enkel rutin där jag började redan när barnet var kvar i stolen att torka av golvet, sen stolen, sen lyfta upp barnet. Det brukade ta mig 1 minut uppskattningsvis. Min sambo har en fobi för disktrasor och brukar ibland ta fram damsugaren och dammsuga upp de gamla havreringarna som klistrats fast med yoghurt, genom att knacka loss dem med dammsugarröret. Det är väl ett sätt, men fläckarna är ju kvar. Han tycker att alla sysslor hemma är omöjliga att genomföra med en ettåring. Han bär sonen hela tiden, och jag fattar att det blir krångligt då. Det gör mig inte så mycket att han inte kan ta nån disk eller laga mat förrän jag kommer. Samtidigt kan han klaga på de stora barnen om de lämnar en skål med müslirester på diskbänken som kan torka fast i skålen, men han skulle aldrig röra trasan för att torka av bordet där han eller sonen suttit. Han var förstås sån här innan vi fick barn när det gäller att torka. Någon likadan som kan förklara? Varför väljer man fasttorkat över färskt klet?