Fler som är livrädda för att ta steget?

Det tog 5 år innan jag till sist tog steget och lämnade min exman. Och så här i efterhand fattar jag inte alls vad jag var rädd för och vad egentligen som var mitt problem.

Vad skönt. Blev han förvånad? Har ni barn tillsammans och isf hur tog de det ?

Han fattade ingenting och tyckte bara att jag överdrev och på nåt sätt också tyckte att om vi nu hade problem så kunde jag väl skärpa mig så fick vi det bättre.. Dvs han la allt ansvar på mig och vägrade inse att han var en del av problemet...

Vi var gifta i 15 år och hade en drös barn, både gemensamma och även egna barn från varsitt håll. Alla barn drog en suck av lättnad och tyckte det var skönt att vi slutade sura och bråka och våra vuxna barn tyckte ordagrant att "förihelvete väx upp och ta lite jävla ansvar och skilj er, det här är fan pinsamt"

Här har du en likasinnad. Det lustiga i sammanhanget är att jag flyttat ifrån min man för drygt 6 månader sedan, men har inte sagt hur jag egentligen vill ha det.

I grunden flyttade jag för att det inte funkade att bo ihop som bonusfamilj och vi sa då att vi skulle vara särbo. Jag var osäker redan då på om vi skulle leva ihop, men tänkte att flytten skulle lösa allt oavsett håll. Nu vet jag att jag vill skiljas, men jag vågar inte säga det till honom. Bara det att jag sa att jag ville flytta tog mig 2 år att väga säga.