Adhd hos flicka

Hej!

Varning för långt meddelande.

Jag vet inte var jag ska börja, men jag försöker.

Jag har en tjej, nu 3år, som från väldigt tidig ålder, redan i spädbarnsåldern, varit väldigt aktiv. Hon var tidig med allt utom talet. Hon har nu en yngre syster som jag jämför med, även om man inte ska. Lillasyster är nu 9månader och tar sig fram ålandes och jollrar mycket. Väldigt lugn och är allmänt nöjd med livet. Äter och sover bra. Min stora tjej tog sitt första steg vid 9 månader och sprang mer eller mindre vid 10 månader, alltså väldigt mycket tidigare än sin syster. Min stora tjej har alltid haft ett himla humör. Stor skillnad mot lillasyster.

Jag har hela tiden upplevt henne som tidig. Hon är väldigt social och söker mycket kontakt, nästan distanslös. På småbarn var det en period där de hade de tufft med henne, hon slogs och kunde inte sitta still, och en av pedagogerna pratade om en resurs, medan de andra två pedagogerna inte ansåg att hon hade några hinder. Jag har väll hela tiden tyckt att hon varit ganska tuff. MEN hon har alltid haft kompisar. Hon hade ett gäng tjejer som hon lekte med på småbarns avdelningen. Jag har inte upplevt förrän nu att hon ligger efter i språket.

Nu kommer min ångest, och det är jobbigt att ta in. Men de kompisar hon alltid lekte med på småbarn har nu kommit längre i sin utveckling. Min dotter hänger inte alls med. På förskolan säger de att det är språket som stör, då hon ligger efter de andra. Hon leker nu med två yngre killar på avdelningen. Barn som jag tidigare upplevt att hon varit mycket mognare än. Jag vet inte om hon har stannat av eller om det är åldern som gör att det nu blir tydligt att det finns svårigheter. Även om jag alltid misstänkt något. Jag är ju livrädd att det är något som är progressivt, även om det är ovanligt. Jag mår så dåligt och är sönderstressad. Tänker massa katastroftankar.

Vilken ålder hade era barn det tuffast med sin diagnos, jag upplever att det helt har ballat ur, nu sen hon blev 3år?

Min dotter är:

*Väldigt temperamentsfull

*Hyperaktiv

*Envis/bestämd

*Sen i språket, pratar dock hela tiden men andra har svårt att förstå vad hon säger.

*Oförmögen att leka själv

*Extremt extrovert, vill vara nära alla vuxna och barn hon ser

*Ljudkänslig, tycker många ljud är obehagliga

*Djupa tankar, kan fråga om döden och himlen

*Sömnstörningar, svårt att somna, uppvak på nätterna.

Jag är utbildad lärare, så jag har ju sett dessa barn. Men jag har aldrig sett en tjej ha den här personligheten. Känner någon igen sig??

Vi har remiss till Cereb i Malmö. Och har pratat i omgångar med familjepsykolog.

AndreaBD

Thu 11 Nov 2021 13:25

#1

Jag har själv en dotter med ADHD (och en son med svårare ADHD). Men jag tycker det är svårt att säga just i den åldern. Det är ju trotsåldern. Jo, så gott som allt du räknar upp kan ju tyda på ADHD, förutom försenat språk, men det behöver inte göra det heller. Det kan ju även vara någon slags språkstörning, som gör henne frustrerad också. Min andra son hade språkstörning, det brukar ju kunna växa bort ganska bra. Framför allt om man tränar och går till logoped. Kanske prova logoped - jag minns inte, fanns det någon annan beteckning, kanske för yngre barn (istället för logoped)?

Har någon i släkten ADHD, eller symptom som tyder på det?

gråfågel

Thu 11 Nov 2021 14:08

#2

Mitt barn med adhd var det lugnare mer icke aktiva barnet av mina två. Den som inte hade adhd var den som var extrovert och hyper i den åldern och hade ständiga arga utbrott.

Däremot hade barnet med adhd sömnstörning tidigt, från födsel i stort sett. Har alltid sovit sämre och sovit mindre än hon behöver.

Jag har själv adhd också, var också lugn som barn, men hade svårt med koncentration och fokus och var väldigt blyg. Var tidig med språket, låg flera årskurser före i skolan i svenska och engelska tex. Sömnstörning hade jag också.

Så svårt att jämföra barn och barn egentligen.

Saanny

Thu 11 Nov 2021 17:36

#3

Ja jag vet att det är svårt och att alla barn med ADHD absolut inte har samma personlighet. Det som gör mig konfunderad är att jag under alla mina år i förskolan endast har träffat killar med samma beteende som min dotter.

Jag anser inte att hennes språk är det som ställer till med problem bland de gamla kompisarna. För känner man henne förstår man vad hon säger. Hon har mest problem med vissa bokstäver och uttal. Hon kan orden i sig och vet vad de betyder.

Det jag har sett är att hon inte vet hur man leker. Hon kan inte läsa koder, lyssnar inte vad kompisarna säger. Hon har väldigt låg status i gruppen. De andra flickorna vill inte leka med henne. Och skulle någon försöka att ge henne en chans i leken så testar hon gränser och utmanar på ett sätt som gör att kompisen som är mognare tröttnar. Hon kan tex tränga sig före, sätta sig fysiskt på ett sätt i leken som hindrar kompisarna från att leka vidare. Sen när man säger till blir hon först jättearg och skriker dumma saker för att sen bli jätteledsen och säga att kompisarna är dumma.

Man måste punktmarkera henne och hjälpa henne i alla sociala situationer och verkligen ha öga för när något är påväg att hända så man kan förebygga. Något hennes pedagoger inte hinner med då de sällan är mer än 2 på alla 21 barn.

Adhd hos flicka

INNEHÅLL