Bråk om läggningar

Sov inte hos din särbo veckan du har ditt barn. 

Om ditt barn är ledsen vid nattningar så är det klart att du ska finnas där, speciellt på en plats som inte är hemma.

Varför måste ni sova över med barnen när det uppenbarligen inte fungerar så bra?

Kanske bättre och sova över hos honom när ni är barnlediga bara?

För det första, när du har barnvecka borde du och ditt barn vara hemma hos dig och ha det som bas. Låt inte bekvämligheten komma före ditt barns behov.

För det andra, det är helt ok att samsova om barnet behöver trygghet.

De här två sakerna är det som kommer att hjälpa dig och ditt barn att få bättre läggningar, och det kan ta tid innan hen vänjer sig vid det och att läggningarna blir smidiga igen.

Jag tycker att du ska ta en rejäl fundering på om den där särbon är särskilt bra för er. Om han bråkar om att du prioriterar ditt barns mående redan nu så kan jag bara tänka mig hur det ser ut om ett halvår-år, för att inte tala om ifall ni skulle bo ihop - katastrof! Han ska inte ha några åsikter alls om hur du lägger ditt barn, det har han inte med att göra. Han ska stötta dig i ditt föräldraskap så länge det handlar om normala nivåer och inte något jättekonstigt, och ni är milslång väg från något sånt.

Tack för era svar!

Kanske ska förtydliga lite: vi har alltså varit ett par i 3 år så det är inte okänd mark för mitt barn. Men jag har väl också kommit till ett vägskäl där jag har vissa betänkligheter inför eventuell ihopflytt, mycket baserat på att jag upplever att han inte kan ta in andra perspektiv och har lite av en ?take it or leave it?-inställning. Jag känner väl inte att vi har en kommunikation och förståelse som fungerar, och vet inte om jag har energi att ge det här fler år?.

Just nu har vi en längre period mestadels varit hemma hos oss själva baserat på bl. a problemet med läggningar. Men vi har nu försökt fasa in oss lite i vardagen igen. Jag uppskattar era svar! Skönt att få ventilera lite!

Ok, du skrev först att ni nästan alltid är hos honom pga djur och större bostad, men det stämmer alltså inte?

Sedan förstår jag inte din första mening. Du accepterar att ditt barn samsover hemma, men inte borta, ska man tolka det så? Ditt barn är väl som tryggast hemma och då borde hen kunna fixa det hemma också, om du anser att hen ska fixa det borta.

Ditt barn har alltså tre hem? Ett hos pappan, ett hos dig och ett tredje hos din särbo? Sov hemma hos dig med ditt barn så ska du se att hen blir mer trygg istället för att kastas runt i tre hem.

Och alla barn är olika. Vissa tar mer tid på sig att somna och vaknar ofta under nätterna, det är inget konstigt.

Men som andra skriver, så ta dig en funderar om sin särbo verkligen är den du ska vara tillsammans med?

Jag tänker att barnets trygghet måste alltid gå först. Som du påpekade...
Fast jag undrar ändå om du har kontaktat BVC och fått råd hur kan gå tillväga vid nattningar. Min erfarenhet är att vissa föräldrar har svårt för att barnet gråter vid nattning och gör det till en stor sak att släcka lampan och låta barnet somna i sängen själv. En väninnan daltade väldigt mycket med sin son på drygt två måste säga att jag tyckte det var svårt att känna medlidande med hur krångligt hennes nattningar va. Hon hade inte sovrutiner på dagen och ingen speciell läggningstid. Vi ett tillfälle sa jag till när hon skulle natta barnet att men du kan väl släcka taklampan så att det blir lättare för honom och sova. helt ljust därinne (Efter att han fått dricka och hon läst ngn bok) Hon släckt och lämnade rummet med dörren lite på glänt och var i rummet utanför. Nästan direkt ville hon gå in. Jag sa till men gå inte in han är ju tyst han gråter inte han måste få ro och somna. Men jag hade inte koll på klockan och det gick inte lång tid så gick hon in igen, hade tänkt säga till. Då grät han och vill upp ur sängen och kunde inte sova alls stackarn. Sen gick jag hem men det tog tydligen tid sen att göra om processen...Som hon har daltat med honom. Hon insåg själv efteråt att hon inte borde ha gått in så hade han säkert somnat. Hon klara inte av det med läggningarna sen heller, hon borde haft en klocka och titta på.... Som vän så blir man frustrerad och lite arg om man inte har något att säga till om och någon daltar som hon gör... i många andra fall också tyvärr. Hon får trots att hon är gift i mångt och mycket ta hand om barnet själv, så tufft. Det går ingen nöd på anknytningen till sin mamma för honom...och det är ju jättefint. Men tycker bara synd att pappan väljer att inte vara så delaktig när han är hemma och sen reser mycket i jobbet. Det blir ju tufft för mamman då också. Hon har ingen och bolla med men hon tog kontakt med BVC o fick lite råd iaf så att det fungerade lite bättre i allafall. Det har ju blivit bättre med åldern också tack o lov. 

Det är ju skillnad på olika barn och säkert svårare om man är skillsmässobarn men kan ni inte samtala om hur han ser på läggningsrutiner och hur han gjorde gällande sina barn och se om det är något som ni kan prova... jag tänker lite att om han vore delaktig i läggningen och stöttade dig, som bonuspappa att det kunde hjälpa både dig och barnet. Även om du tar huvudansvaret....Undrar också om det är okej att hon sover i erat rum men i egen säng till exempel? 
Synd att din partner bara visar ilska, han borde ändå fatta att det inte hjälper på nåt sätt. Han borde försöka förstå dig istället hur tänker och känner kring situtionen....

Bo ihop med din kille när det inte är barnvecka

Ja, just nu pendlar mitt barn mellan tre olika hushåll. Något som definitivt inte är optimalt - det är jag fullt medveten om. Tar gärna emot tankar kring hur andra med varannan vecka löst den biten? Om vi pratar om att flytta ihop känns det rätt naturligt att försöka ägna mer tid där för att se så att vardagen fungerar? Eller? Hur gör andra?

Just nu har vi haft en period där vi varit mer hemma hos oss, ja.

Det blev luddigt formulerat. Tidigare samsov vi en del. Sen cirka två år tillbaka så somnar hon i sitt egna rum. Vissa perioder funkar det bättre, andra sämre. Sen får hon självklart komma in till mig om hon vaknar under natten.

Jag har inga krav på att det ska vara antingen si eller så med läggningarna. Jag ger hen gärna den tiden om hon behöver för att känna trygghet. Det är bråket med min partner som är problemet?