Medberoende, på väg ut.

Har levt i en relation i 17 år. För något år sedan slog det mig att jag är medberoende. Jag har förstått nu att han inte varit kry under alla våra år tillsammans, egentligen har jag vetat hela tiden men inte velat se. Vi har två gemensamma barn, villa, Volvo, vovve, sommarstuga. Allt det där som man ?ska? ha.

När barnen var små fick jag höra av familjerätten i vår kommun att jag inte fick lämna honom eftersom de inte kunde garantera ensam vårdnad för min del och min största skyldighet som förälder är att skydda mina barn. Jag har därmed stannat kvar och härdat ut. Nu är barnen större (13 & 16 år) och jag har beslutat att NU räcker det. Vi är värda ett lugnt liv. VÅRT LIV. Som inte kretsar kring alkohol.

Jag har alltid jobbat inom sjukvården och jag älskar mitt jobb. På grund av min mans alkoholproblem har jag blivit tvungen att byta jobb och gå ner i tid då jag inte kan jobba kvällar och helger eftersom jag måste vara hemma och se till att allt är ok. Jag är alltså nu också ekonomiskt beroende av honom. Han har eget företag och tjänar bra.

Problemet blir ju nu att jag inte har råd att lämna honom. När jag nämner skilsmässa för honom så slänger han ut mig. Jag får ingen hyresrätt eftersom jag står kvar på hälften av huset, jag kan inte skriva över huset på honom då jag förlorar det vid en bodelning. Hittar ingen andrahandsuthyrare för en tillräckligt rymlig lägenhet som godkänner min inkomst. Klarar inte att lämna barnen med honom och flytta själv. Att ta hjälp av en jurist är jättedyrt.

Vilken rävsax?.

Finns någon som befunnit sig i samma sits? Hur har ni gått tillväga?