3 års trots

Ja, det är helt normalt. I Sverige säger man treårstrots, men i många fall börjar det redan vid 2 års ålder. Det första du ska göra är att hålla dig lugn och inte reagera. Om hon inte vill äta så måste hon inte, men hon får inte slå dig, då får hon gå undan och lugna ner sig ett tag.

Ja, det är normalt. Hur du ska hantera det finns det förstås olika åsikter om, men det här är min:

När mitt barn sagt "Dumma mamma", så har jag svarat "Snälla XX". Sedan har jag varierat mig med "Gulliga XX", "Söta XX" osv. Det blir inget gräl om saken (3-åringar lever för att dra i gång bråk!) och barnet lär sig på köpet en massa snälla ord man kan använda om andra.

Min tumregel när det gäller 3-åringar är att aldrig bråka om mat, sömn eller toalettvanor. Jag kräver alltså inte att barnet ska äta, men däremot kräver jag att hon sitter vid bordet. I de allra flesta fall äter barnet när det blir hungrigt, så länge det inte blivit något bråk eller någon maktkamp om det. I sällsynta fall vägrar barnet helt att äta, men det är så pass ovanligt att du inte behöver fundera på det. När barnet alltså säger "Jag vill inte ha maten!", så svarar jag bara "Jaså". Ingen diskussion, utan barnet kan äta eller låta bli.

Samma sak med sömn. "Jag vill inte sova!". Nähä, tycker jag och rycker på axlarna. Barnet ska ligga i sängen. Om hon sover eller inte är upp till henne. Däremot kan jag förstås underlätta sömnen på olika sätt. Dämpa belysningen, spela en musiksaga eller så.

3-åringar ställer som sagt var till bråk. Hela tiden. Det hör till utvecklingen och ska vara så. Då finns det gränser du måste dra. Undvik onödiga bråk och lägg din energi där den behövs bäst. Barnet får inte slå dig eller någon annan. Det bara är så! Absolut förbjudet och inget du ska acceptera. Säg Stopp, bli arg, gå därifrån eller lyft bort barnet. Hon måste förstå att det är allvar.