Less på min 8 åring

Vad säger din dotter när du lugnt och sansat pratat med henne om detta?

Vår dotter var yngre men fick en period med attityd och tog till glåpord (även slog vid några tillfällen). När vi pratade med henne om vad hon kände och varför hon reagerade och blev utåtagerande så visade det sig vara av den enkla anledningen att hon kände sig åsidosatt och orättvist behandlad när lillebror behövde ha något behov tillfredsställt. Att hon blev störd av honom i leken eller att vår tid avbröts av honom. Hon sa till och med till mig att inte ta upp lillebror när han var ledsen för något.

Kan det vara något likande din dotter upplever nu när lillasyskonet kommit? Eller hade hon samma beteende tidigare också? Har det eskalera sen lillasyskonet kom?

Jag vet av egen erfarenhet hur fruktansvärt illa ett barn kan göra mot sina föräldrar. Visserligen väljer man att bli förälder men man väljer inte just de barn man får. Kärleken till barnet dör och man känner avsky, nästan ett hat

Det är förbjudna känslor men de finns där. Tyvärr tror jag inte att det blir bättre. Det som nu pågår kommer alltid att vara ett ärr och sår inom dig. Lämna bort henne. Det låter hemskt ja jag vet men varför plåga dig. Förklara för ditt ex hur situationen är. Låt henne bo där på heltid några månader.

Det kan faktiskt vara så att man inte kan älska sina barn. Livet är för kort och värdefullt för att slösa bort om så även på sina barn. Din dotter kanske mår dåligt, har en diagnos men jag är tveksam.

Det skylls alltid på något när barn och vuxna beter sig illa. Det ska man ALDRIG acceptera. Lite skit får man ta man ska inte vara lättkränkt men att må dåligt och bli tömd på energi nä det ska man inte bli pga sina barn.

Jag tror inte detta kommer att bli bra. Jag tror att det blir värre om detta inte kvävs i sin linda snarast. Prata med din dotter och förklara att man ska inte bete sig här. Förklara hur du känner det och att hon inte kan bo kvar hos dig och sitt syskon. Förklara att du inte orkar och att hennes beteende påverkar ditt välmående.

Fungerar inte detta så måste du agera för att må bra.

Jag borde gjort mycket mer åt mina problem när barnen var små. Men jag hade behövt stöd och hjälp av min mamma efter skilsmässan. Det fick jag inte. Hon var ingen bra mamma när jag var barn. Det förstod jag först som vuxen efter min skilsmässa.

Det gjorde ont mycket ont. Tänk på dig själv och det andra barnet. Jag vet det låter förfärligt men som sagt barn kan vara fruktansvärda och förmodligen är detta en föraning om hur hon blir som vuxen. Min son var fruktansvärd lat och oambitiös vi bråkade ofta. Idag är han trevlig hjälpsam och har ett bra arbete. Vi har mycket bra kontakt. Vi har pratat om de jobbiga åren. Han medger hur jobbig han var.

Men som din dotter är var han inte. Det var på ett helt annat sätt. Han var aldrig arrogant och sa aldrig elaka saker till mig. Han sårade aldrig mig.

TS, jag tror du behöver ge din dotter mer uppmärksamhet och kärlek för ni har hamnat i en dålig spiral. Om du inte kan göra det så sök hjälp hos BVC så kommer du få stöd. Du behöver sannolikt även avlastning. Har din dotter nån kompis som hon kan vara hos ibland? Kanske sova över ibland på helgerna? Du kanske kan hjälpa den familjen med att hämta på skolan och vara barnvakt på eftermiddagar.

Kan du förenkla kring hushållsarbetet så du hinner vila och sova så mycket som möjligt?

Här finns ju många saker som har hänt i ditt äldsta barns liv. Hon har blivit storasyster och vi vet ju att bebisar kräver mycket och att storasyskon får stå tillbaka lite. Det kan definitivt ge en reaktion. Har du någon som skulle kunna ta bebisen en timme ibland så du och ditt äldsta barn får lite tid för er själva att göra nåt roligt som hon tycker om att göra? Du kan även försöka hitta 15-20 min varje dag och bara göra nåt med henne, bara följa henne i leken eller aktiviteten. Det kan göra underverk.

Sedan tänker jag på äldsta barnets pappa, var är han? Du har barnen på heltid men finns han inte i hennes liv alls?

Låter som lilla tonåren, googla. Ge mycket kärlek, prat, egentid, tålamod. Är du helt ensam med båda barnen? Försök få någon form av avlastning, finns det annan släkt än pappan (som inte är med i bilden alls, eller?)?

Usch, vilket vidrigt inlägg. 

Är 8åringens pappa med i bilden eller inte?

Tycker man hör rätt mycket om att 8 är en rätt erkänt jobbig period. Dessutom har din dotter precis fått syskon och du har precis fått en bebis med allt vad det innebär (känslor, trötthet, ev depression...)

All förståelse för att det är jobbigt, men givetvis måste ni ta er igenom detta.

- Prata med bvc om ditt mående och dina tankar.

- Kolla upp om föräldrakurser finns i närheten, tex abc.

- Se över möjligheter till avlastning (nanny? Pappan? Diskutera förutsättningar för hjälp från soc, tex med bvc?)

Hon är 8 år och har nyss blivit storasyster. Det låter som att du har högre förväntningar på henne än man kan ha på en liten åttaåring. Glöm inte bort att hon är väldigt liten, även om du har en bebis som är yngre. Det är ett vanligt fenomen att föräldrar överskattar sina äldre barns förmåga och mognad när de har fått småsyskon. Jag tycker jag ser det hela tiden, så du är inte ensam.

Just nu är det omöjligt, men när din baby blir lite större tycker jag du borde skaffa barnvakt för babyn och spendera några heldagar med din dotter så att hon inte känner sig bortskuffad. Du kan säga det till henne redan nu så att ni har något att se fram emot. 

Du har inte misslyckats, du är bara inne i en enormt intensiv period med en nyfödd baby. Det hade varit jobbigt även om ni hade varit två föräldrar i hemmet. 

Usch va snackar du om... Slösa sitt liv på sitt barn?? Självklart lämnar man inte bort en åttaåring, herregud

Hon kanske saknar en pappa ts och är arg för det? Får hon kärlek mm hemma?

Kontakta bup.

Hon mår förmodligen inte bra och ni behöver hjälp i detta.BVC kan remittera er

BUP är till för barn som har större problem än TS dotter och är inte de första man ska kontakta.

Detta är en begränsad tid i ditt liv.
När din minsta är 1 år kan den börja i förskola. Det är inte långt dit. Det kommer ändra på situationen då du får mer avlastning.
Kan din dotter nu under en kortare period vara mer på fritids efter och före skolan?
Om din dotter går och lägger sig i bra tid och äter måltider vid matbordet så kanske du inte behöver bråka om skärmtider när situationen är så ansträngd?

Låter som att din 8-åring reagerar på syskonets ankomst. Skulle försöka hitta barnvakt åt bebisen och ägna 8-åringen egen tid. Behöver ju inte vara långa pass, men be en kompis ta en promenad med barnvagnen eller bara passa bebisen hemma en timme när du och dottern går och fikar, bara ni två.