Håravfall trots lång tid efter förlossning

Jag minns inte riktigt när håravfallet började. Hade så många andra bekymmer i början ( extrem sömnbrist tex) så jag förträngde det nog ett tag. Men det blev ett tydligt faktum till slut att jag tappat ca hälften av håret. Inte strövis utan tussvis! Jag klippte av ca 2 dm. och strax efter det efter drygt ett halvår efter förlossningen slutade jag tappa såna enorma mängder. Det började växa ut av sig självt. Och växte gjorde det! Nu är det märkligt nog tjockare än jag nånsin haft. Och lockigt blev det också. Inte hela håret utan de tussar som växte ut. 

Jag vet inte hur det varit för andra för det är sällan nåt man pratar om. Det kanske är fullt normalt att det tar så där lång tid. Jag vet inte. Men jag tycker det låter lite som nåt annat med tanke på klådan och hårbotten. Kanske dags gå till en hudläkare istället? Fjällande hud låter som fiskfjällsjukan. Det kanske kan utlösas av en graviditet och ökad stress.

Vitaminer tror jag extremt lite på. Det hår man redan har påverkas ju definitivt inte. Ständigt uppsatt hår nöter faktiskt också pga snodden. Jag vet att det tar emot att klippa, men fjösigt hår är ju ingen hit. Jag grät nästan när jag fick klippa av det, men det såg ju bättre ut än de tunna testarna.

Mitt håravfall började i graviditeterna. Hade kala fläckar på varje sida (runt tinningarna typ).

Med minsta faller året fortfarande efter 2 år men det kan bero på att jag fortfarande kvällsammar (?).

Mycket av håret började växa ca 1 år efter graviditeterna men jag har fortfarande lång ?stubb? som håller på att växa (jag har i övrigt långt hår och har alltid haft så jag vill gärna inte klippa av det för kort).

Jag hoppas det återhämtar sig till slut.

Jag testade silicea men jag upplevde ingen förändring (men så är mina värden också goda och då ska inte silicea eller andra liknande tillskott ha effekt).

Jag har funderat på att köpa hårbottenmassagegrej för att stimulera blodflödet men jag har ingen aning om det hjälper (dessutom nog inget för sig som har ont vid beröring).

Det var kanske inte mycket till hjälp men en sammanfattning av min erfarenhet som du efterfrågade?

Min yngsta vaknar ibland och klagar på hår i munnen? Här är det också överallt. Till och med i barnens sängar?

Hej alla mammor där ute!

Snälla, ni som varit i samma sits, dela gärna med er.

Håller på bli tokig snart!

Min dotter är 16 månader nu och jag har fortfarande rikligt med håravfall. Det började dock ca: 6 månader efter förlossningen medan det sägs att det börjar när man slutat amma eller efter 3-4 månader. Hårbotten syns tydligt på flera ställen och mängden hår per dag är nog garanterat till och med understruket MER än 100 hårstrån som sägs vara normalt per dag. När jag duschar, när jag borstar, när jag sätter upp/släpper ut håret, när jag ligger på kudden eller när jag gör INGENTING. Avloppet fylls med hår, i kylskåp och diskmaskin hittar man hår. Sängen, spjälsängen. Munnen, munnarna?. ÖVERALLT!

Jag har blivit tokig och tappat tålamodet. Så pass att man vill raka av sig allt hår (vilket såklart jag aldrig skulle kunna göra). Men jag känner att det påverkar mig så pass mycket. Framförallt för bebisens skull. Har ALDRIG utsläppt, eller det blir väl en lögn med tanke på när man duschar eller borstar håret, men ni hänger med, oftast bara uppsatt. Jag är tvungen av flera anledningar.

När började erat håravfall och hur länge pågick det? Gjorde ni något speciellt för att minska på det? Fungerar ?hårkoll? vitaminerna på riktigt? Att ha mössa eller sjal hela tiden är inte ett alternativ då jag redan har irriterad hårbotten som kliar och fäller hud (inte mjäll) SAMT att jag faktiskt har ont när man rör hårbotten.

Tester är gjorda och enligt värdena finns ingen förklaring till avfallet. Kan stressen påverka såhär mycket? Jag menar, jag har varit stressad i åratal men aldrig tappat såhär mycket hår?! Och nej, jag överdriver inte. Man och mor reagerar mycket på detta också då det är hår vart man än tittar eller går.

Snälla. Ge mig tips. Står inte ut längre! Och snälla, var gulliga! Mycket man redan vet och förstår men ös mig med egna erfarenheter och tips.

Jag minns inte riktigt när håravfallet började. Hade så många andra bekymmer i början ( extrem sömnbrist tex) så jag förträngde det nog ett tag. Men det blev ett tydligt faktum till slut att jag tappat ca hälften av håret. Inte strövis utan tussvis! Jag klippte av ca 2 dm. och strax efter det efter drygt ett halvår efter förlossningen slutade jag tappa såna enorma mängder. Det började växa ut av sig självt. Och växte gjorde det! Nu är det märkligt nog tjockare än jag nånsin haft. Och lockigt blev det också. Inte hela håret utan de tussar som växte ut. 

Jag vet inte hur det varit för andra för det är sällan nåt man pratar om. Det kanske är fullt normalt att det tar så där lång tid. Jag vet inte. Men jag tycker det låter lite som nåt annat med tanke på klådan och hårbotten. Kanske dags gå till en hudläkare istället? Fjällande hud låter som fiskfjällsjukan. Det kanske kan utlösas av en graviditet och ökad stress.

Vitaminer tror jag extremt lite på. Det hår man redan har påverkas ju definitivt inte. Ständigt uppsatt hår nöter faktiskt också pga snodden. Jag vet att det tar emot att klippa, men fjösigt hår är ju ingen hit. Jag grät nästan när jag fick klippa av det, men det såg ju bättre ut än de tunna testarna.

Mitt håravfall började i graviditeterna. Hade kala fläckar på varje sida (runt tinningarna typ).

Med minsta faller året fortfarande efter 2 år men det kan bero på att jag fortfarande kvällsammar (?).

Mycket av håret började växa ca 1 år efter graviditeterna men jag har fortfarande lång ?stubb? som håller på att växa (jag har i övrigt långt hår och har alltid haft så jag vill gärna inte klippa av det för kort).

Jag hoppas det återhämtar sig till slut.

Jag testade silicea men jag upplevde ingen förändring (men så är mina värden också goda och då ska inte silicea eller andra liknande tillskott ha effekt).

Jag har funderat på att köpa hårbottenmassagegrej för att stimulera blodflödet men jag har ingen aning om det hjälper (dessutom nog inget för sig som har ont vid beröring).

Det var kanske inte mycket till hjälp men en sammanfattning av min erfarenhet som du efterfrågade?

Min yngsta vaknar ibland och klagar på hår i munnen? Här är det också överallt. Till och med i barnens sängar?

Jag tappade massor med hår efter min senaste graviditet, jag överdriver inte när jag säger att 2/3 av håret försvann. Lite har det säkert att göra med att jag inte tappade så mycket under själva graviditeten (hade ovanligt tjockt och friskt hår då). Det var först efter ungefär tre år som det stabiliserades, numera tappar jag kanske lite mer än normalt, men håret har börjat växa ut igen och återfått lite av sin glans och släthet.

Jag tycker att kosttillskott för hår hjälpte, när jag började med det slutade jag tappa sådana mängder. Dessutom har jag tagit för vana att varje gång jag schamponerar håret, tar jag mig tid att massera hårbotten ordentligt.

Jag tror det där med hudläkare är en bra idé. Provat nopoo-metoden? Dvs inget schampo alls utan tex balsam eller annat. Ju mindre åverkan på håret och hårbotten desto bättre. Men är det nåt bakomliggande kanske det behövs medicin eller behandling.