Lämnade gråtande tvååring i bilen - superjobbig skuldkänsla

Jag uppfattar det som att den enda gången barnet faktiskt blev ledset var när du var borta 15 minuter?

Och vad blev han ledsen över? Attt du var borta eller att telefonen försvann?

Jag tror verkligen inte att denna enskilda händelse på något sätt skadat honom.

Nu har du slutat med detta beteende. Jag kan säga att jag på ett sätt förstår dig. Jag har många gånger velat lämna mitt barn i bilen men inte gjort det. Ac den enkla anledning att jag anser det Vara en för stor säkerhetsrisk.

Vad händer om jag tuppar av och ingen vet att jag har ett barn i bilen som sitter i minusgrader och fryser ihjäl när jag ligger avsvimmad på sjukhuset?

Du kan inte göra något åt det förflutna, inget hände. Det gick bra.

Du gjorde troligtvis på detta sätt för att du mådde så oerhört dåligt. Och då gör vi ibland korkade saker.

Var inte för hård mot dig själv. Din son mår bra och har med all sannolikhet inte tagit skada alls

Å, föräldraskapet är en lång sträcka skuldkänslor! Jag har så mycket skuldkänslor! Man vill så väl, för de finaste och dyrbaraste människorna som finns.

Stor kram till dig! Jag har också gjort saker (inte för att vara elak, utan det bara blev) för att jag inte orkade, för att jag skulle få ihop livet, för att det inte gick att vara perfekt förälder. Och jag känner skuld. Tyvärr

Tack så mycket för ditt lugnande svar! Det betyder mycket ! Min son har tydligt sagt att han grät hela tiden eftersom han var ledsen att mamma (jag ) var borta. Så jag antar att han kände sig ensam när moblilen inte kunde distrahera.. han var aldrig rädd dock, bara ledsen, säger han..

Tack båda!! ?

Jag tror som sagt ändå inte det bör satt så stora spår när det handlar om en gång.

Hur känns det att bli lämnad på förskolan första gångerna? Jag skulle gissa att detta för många barn är ett större trauma än det du här beskriver. Och inte blir de skadade för livet för det

Du testade en genväg som man egentligen inte ska och det gick tills det inte gick. Sånt gör vi alla i olika sammanhang. Du fick lära dig vad som kan hända och slutade. Det var väl bra? Hade du varit en dålig människa hade du struntat i att han blev ledsen och fortsatt. Klappa dig själv på axeln och gå vidare. Din son har gjort det för längesen.

Kära du, du måste förlåta dig själv för att du inte är perfekt, det är ingen av oss. Du är ju tusen gånger bättre än den andra föräldern som jag uppfattar det inte tar sitt ansvar. Det är faktiskt en rätt omöjlig situation ditt ex har satt dig i, detta att vara helt ensam med ansvaret för ett barn. Jag har en släkting som gjort samma sak mot sina barn och ex och jag klarar knappt av att prata med honom, så illa tycker jag det är.

Du finns där varje dag för ditt barn, du lagar mat, leker, köper vinteroverall och tröstar. Du finns där när han vaknar och när han somnar, när han är hungrig och när han har lärt sig någon ny färdighet. Allt detta uppväger femton minuters misstag. Sluta fråga honom om det om han inte vill prata om det. Du är hans bästa mamma!

Som någon skriver så är föräldraskap ett enda stort moln av skuldkänslor. För att man känner att man inte räcker till. För att allting inte blir perfekt alla gånger.

Jag tycker dock du bör prata med någon då det låter som att du har en ångestproblematik. Det har gått 1,5 år sedan händelsen och att du inte har lyckats släppa det visar på att du faktiskt skulle behöva någon att prata med. Det är ingen skam i det och du kan få många tips och tricks på hur du ska hantera dina känslor och problematik. Det är bra att ta tag i det innan du hamnar för långt ner och hamnar i en depression.

All lycka till dig och ditt barn. Jag hoppas allt löser sig för dig.

Begriper inte ditt beteende alls. Hur sjutton kunde du lämna honom ensam i bilen, spelar ingen roll att det fungerat hur många ggr som helst. Vad fan hade du gjort eller känt om han satt något i halsen, bilen blivit stulen med barnet i ..

Se till att ta med dig din son in i framtiden när du handlar och gör aldrig om det här någonsin igen.

Om du läser så lämnar inte ts barnet i bilen efter denna händelse.

Hon har insett riskerna med detta.

Finns ingen anledning att skuldbelägga henne

Ja det är just sådant jag tänker på varje dag sen detta hände.. ska aldrig göra detta igen, så det har gjort mig till en bättre mamma. Förstår bara inte varför jag var tvungen att göra så där innan jag fattade vad som kunde hända. Och jag vet att jag ändå hade tur att inget annat hände..

Vill verkligen tacka för alla fina kommentarer. Ni har lyft en del av bördan ifrån mig. Tack innerligt. Kändes så bra att dela detta med någon.

Inget hände, allt gick bra och jag lovar att din son inte tagit skada av att han grät. Du är en bra mamma och du är tillräcklig - det är okej att göra misstag ibland! Förlåt dig själv eftersom du gått vidare och inte ska göra något liknande igen. Det var en situation som kunde varit en engångshändelse utan problem men som inte blev så bra. Okej, då gör du inte om det! Man lär sig hela livet igenom.

Att du bryr dig så mycket visar att du är den bästa mamman ditt barn kan ha. Oroa dig inte TS - din son har säkert gått vidare och minns det säkert inte ens!