Hjälp mig att förstå

Jag lämnade exet för ett halvår sedan. Ett dramatiskt förhållande och mycket destruktivt vilket således gjorde att avslutet blev väldigt dramatiskt. Jag fick motta ett stort antal meddelanden av mindre trevlig karaktär där jag var det ena och det andra tills det gått ett tag och exet skrev att hen inte ville ha med mig att göra längre. Skönt tänkte jag. Efter det kommer det ändock sporadiska sms. Om inget speciellt. Det kan vara en rolig bild, något roligt som inträffat, ett grattis på födelsedagen. Jag upplever att jag måste svara vilket jag gör, på ett artigt sätt. Kontakten brukar dö ut efter det för att sen starta om på liknande sätt ett kort tag efter. Hur resonerar ni, bör man ha fortsatt kontakt med sitt ex, vilka skyldigheter är ens egna och vad tror ni att hen menar med att ständigt söka en kontakt som sedan dör ut lika snabbt? Nu har det varit tyst 2 veckor men enligt tidigare mönster bör sms komma inom den närmaste veckan. Tacksam för stöttning

Det handlar mest om att jag känner ansvar att inte överge. Jag valde att lämna men hen ville absolut inte det. Jag känner mig förpliktad att finnas där och att det är mitt ansvar att svara på kontaktförsök om personen mår dåligt för det är jag som fått hen dit

Det handlar mest om att jag känner ansvar att inte överge. Jag valde att lämna men hen ville absolut inte det. Jag känner mig förpliktad att finnas där och att det är mitt ansvar att svara på kontaktförsök om personen mår dåligt för det är jag som fått hen dit

Det handlar mest om att jag känner ansvar att inte överge. Jag valde att lämna men hen ville absolut inte det. Jag känner mig förpliktad att finnas där och att det är mitt ansvar att svara på kontaktförsök om personen mår dåligt för det är jag som fått hen dit

Nej, ingenting handlar om min bekräftelse eller att jag gillar att bli kontaktad. Absolut inte. Då hade jag väl kontaktat hen själv och försökt att göda bekräftelsen med att få hur kär hen är eller hur mycket personen saknar en, vad som helst för att få bekräftelse. Nej. Så är inte fallet. Det handlar om att jag tar personens mående på mitt eget. Att jag är orsaken till det onda och därför måste jag finnas där för att personen ska kunna ta ut det på mig. Den som förtjänar det. Jag mådde dåligt i relationen, jag mår även dåligt av kontakten nu men känner mig tvungen att svara just för att måendet beror på mina handlingar. Det är det här att känna ansvar för och att ta någon annans mående på sitt eget som jag behöver hjälp med att få andra tankar omkring.