Varför var du otrogen?

För att betala tillbaka

Att hon var jättesnygg och uppvaktade mig flitigt
Nej hade inte vart det innan.
Var det värt det? Både ja och nej. Under perioden jag vänstrade med henne kändes det definitivt värt det men inte sedan.
Vet inte om jag skulle kunna göra om det.
Jag förstod hur djupt det kunde såra, men blockerade bort det.

Hade en kvinnlig bekant som uppvaktade mig flitigt trots att jag hade sambo. Den andra kvinnan var extremt snygg och sexig, jag sa nej till flera inviter. Men långt innan jag sa ja var jag helt såld på den där andra kvinnan, så den mentala otroheten började nog ett halvår innan det hände något fysiskt.

När det till sist hände så maratonsexade vi en vecka, fullt av olästa sms från sambon där hon undrade vart jag var, jag blev anmäld försvunnen osv. Brydde mig inte om något annat än den nya så jag bara sa rent ut till min sambo att jag har träffat en annan. Vet inte vad jag skall säga så jag säger bara hejdå.

Den nya relationen var helt fantastisk i ungefär två år, sedan började jag fatta att hon hade flera skruvar lösa. Humörsvängningar från helvetet, extrem svartsjuka, utbrott för ingenting, slog sönder möbler, rev mig, skar mig med brödkniv, skar sig själv med brödkniv, hotade att ta livet av sig om jag gjorde slut, när jag var på jobbet ringde hon och skrek och var hysterisk kanske varannan timme, hotade med att skära sig om jag inte kom hem osv. Men kom ur det där. Saknade min förra sambo efter det men hon ville inte ha tillbaks mig.  

Karma is a bitch 

En längtan efter beröring, att få visa mig naken för någon. Så jag gick på Thaimassage. Helt underbart på alla sätt.

Längtan efter att också få röra någon annans hud/kropp infriades såklart inte , men bara att vara naken med någon och bli mjukt, vänligt och sensuellt berörd fick uppväga det.

Vill göra det igen, men såklart rädd att bli avslöjad på något vis. Har hänt 2 gånger.

Dags att skilja sig? Det där kan du ju få i ett förhållande.

Skilja sig? Såklart har saknaden av sex och beröring någon gång fått mig att söka efter det, men ALLT,ALLT,ALLT annat är så bra.

Men.....det är en viktig, och påträngande del som saknas. Tar egentligen alldeles för mycket energi, gnager alldeles för mycket och sordinerar.

Självkänslan får en törn, och får mig att inte fullt ut våga vara den jag vill vara i förhållandet.

Trist läge du hamnat i. Värt att starta en tråd om för att få råd i? I ditt läge kan jag ha förståelse, med reservation för att att jag inte vet orsaken till varför ni inte är fysiska med varandra.

Tack för vänligt bemötande. Ja....vad som hände funderar jag också på. Klimakteriet, slemhinnor är nog ursprunget enligt henne. Min älskade är lite äldre än mig. Sen klumpade väl jag mig, fortsatte antyda ekivokt, fortsatte visa mig naken för henne, fortsatte smeka henne, vara med när hon bytte kläder, nät hon var naken. (Alltid vita sportunderkläder, så sexigt).

Förstår själv att det varit irriterande. Så försöker jag låta bli, av respekt för oss båda. Jag känner mig tämligen patetisk, vem vill se sin partner springa runt och "blotta" sig. Och så blev det en ond cirkel, en nedåtgående spiral av frustration och oro. När jag hålla mig s a s på mattan en tid så blir det ett nytt klumpigt försök. Och sen sitter dummerjönsmössan där igen. Ingen behaglig känsla alls.

Jag var det flr att jag inte haft samlag med min tjej på över ett år. Men jag älskar henne oändligt. Och vill leva mitt liv med henne men jag kände mig så värdelös att det gick ut över vår relation. Efter att jag var otrogen så fick jag lite mer självkänsla genom att någon faktiskt var attraherad av mig och jag insåg hur bra jag har det med min tjej.

Ingen orsak. Har du testat att prata med henne? Du skriver att allt annat är bra, men kommunikationen verkar halta lite. Att känna lust till någon tycker inte jag ska behöva rendera i att man känner att man får på sig "dummerjönsmössan". 

Jag känner mig ju mest dum. Förstår att sexlusten avtar, det kommer ju min också att göra med tiden. Och att jag då försöker förföra henne gör det ju bara värre för oss båda, att vi båda känner att vi inte räcker för varandra. Funderar mycket på det här, det tär på mig och därmed går det ju ut över vårt liv. Oundvikligt eftersom jag inte kan vara riktigt den jag vill, känna mig attraktiv, få utlopp för ömsesidig beröring och uppskattning, och omvänt kunna visa och ge henna detsamma.

Du är inte ett dugg dum. En klok och empatisk man. Ansvaret för relationen ligger på båda. Man måste gå varandra till mötes men inte göra något man inte vill. Du har ju inga konstiga krav utan synnerligen mänskliga. När allt annat funkar så finns det en bra grund till att få intimiteten att funka också. Att sätta sig ner och prata om det. Du måste få säga vad du önskar och vill. Hon måste lyssna och förstå samt att hon får förklara från sin sida. Alltså utgå från -jag- och inte ett anklagande eller påpekande om vad hon inte gör.

Når ni inte varandra så ta hjälp av en terapeut.

För hennes del ska hon gå till gynekologen. Det finns fina grejer för att få sexet att fungera trots klimakteriet. Lusten kan sänkas pga hormonförlust.

Börja med kravlösa intimitetsövningar. De föder önskan om mer. Du är värd att njuta av livet på alla plan. Det är din fru med. Lycka till!

Många många tack för vänligt bemötande, kloka ord och förståelse!