5åring rädd för döden

Hej. Jag vet att det är normalt att barn vid 5-6års ålder börjar tänka på frågor kring döden osv..

Men jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta honom. Blir orolig att jag gör fel och han kanske kommer utveckla ångest som äldre? (Ska till BVC nästa måndag och kommer fråga om tips då)

Han är en väldigt känslig liten pojke, lika känslig och ängslig som mor sin :)

För 2 mån sen så gick hans farmor hastigt bort. Jag och sambon blev chockade och började gråta samtidigt som sonen undrar vad som händer. Jag går till honom och förklarar att hans farmors hjärta var så trasigt, så hon åkte till himlen och dog. Varpå sonen gråter. 

Efter den dagen har han sett sin pappa må dåligt och gråta ibland. Jag har varit den som pratat mycket med honom. Hållt ihop och svarat på hans frågor om döden. Han pratar mkt om att hans farmor är i himmlen och han vill gärna se bilder på henne ibland osv. Vi alla var väldigt nära farmor. Speciellt vår 5åring. Väldigt unik fin relation ='( 

Problemet här är att han senaste 2 veckorna ungefär börjar gråta lite när som. Dels framför mig men även för sin mormor. Då säger han saker som "Jag vill inte dö, Jag vill inte åka till himmlen, jag är rädd för att mamma och pappa ska åka till himlen"

Eller när hans lillebror slog sig lätt "Jag blev rädd när han slog sig och trodde han skulle till himlen".

Jag säger saker som "Du behöver inte vara rädd för det nu, himlen kommer man till när man är mycket gammal, eller blir jätte jätte sjuk. Och just nu är vi alla friska lilla gubben, och du är liten. jag förstår att du är orolig och rädd. Men vi är här och  mår bra" 

Jag vet liksom inte om jag säger fel saker eller borde säga annat?? För ska han behöva må  såhär? Är det normalt?? =(  Jag ångrar att han fick se oss föräldrar bryta ihop så som vi gjorde just den dagen. Men samtidigt är ju livet såhär.. och vi har förklarat att vuxna också kan gråta och vara ledsna. <3 

Tips mottages gärna..