Ska göra en abort i morgon. Känner mig så jävla ensam. Som att jag står med alla tankar själv. Ingen fattar. Jag måste ta det här beslutet fast det är så jävla jobbigt.
Vet inte vad jag ville med det här inlägget bara skriva av mig.
Vet inte hur det är nu när det är corona men finns det någon som kan och får följa med dig till sjukhuset?
Jag har gjort en medicinsk abort. Tog första pillret på sjukhuset och fick sedan åka hem och slutföra det hemma. Hade min pojkvän med mig både på sjukhuset och hemma.
För mig var det värst innan aborten. Då var alla tankar som jobbigast. Efteråt kändes det lättare.
Jag tänker på dig i morgon. Bara så du vet. Hoppas detta lilla kan hjälpa dig att känna mindre oro. Stor kram.
Nu har du ju utfört aborten, men jag hoppas att du mår bra. Jag har själv varit med om två aborter (jag är man) och tankarna snurrar än idag fast det är runt 15 år sedan.
Hur hade barnen varit idag? Hade det blivit tjejer eller killar? Hur hade livet varit, etc. Tankar som plötsligt bara kan hoppa fram och jag blir helt "golvad". Tack och lov blir det glesare och glesare mellan gångerna då frågorna kommer fram.