Vad sker rent mentalt när man blir gravid?
Jag och min sambo har ett jättebra liv, spontana, mycket vänner, mat och vinkvällar.
Nu börjar det bli dags för nästa kaptiel.. men. Jag gillar mitt liv och livsstil så mycket så jag vet inte hur det kommer kännas att tillvaron förändras.
Vad sker rent mentalt när man plussar?
Det är nog olika. Vi försökte rätt länge (över 1 år) och fick bara panik när jag väl plussade. Funderade på om jag verkligen ville ha barn eller om det var något jag föreställt mig att jag vill ha. Var orolig över missfall och samtidigt att behöva må dåligt under graviditeten. För mig vände det sen lite vid vårt första ultraljud i v9. Känt mestadels glädje efter det men oroar mig fortfarande hur den stora omställningen ska påverka oss när bebisen väl kommer.
Det är nog olika. Vi försökte rätt länge (över 1 år) och fick bara panik när jag väl plussade. Funderade på om jag verkligen ville ha barn eller om det var något jag föreställt mig att jag vill ha. Var orolig över missfall och samtidigt att behöva må dåligt under graviditeten. För mig vände det sen lite vid vårt första ultraljud i v9. Känt mestadels glädje efter det men oroar mig fortfarande hur den stora omställningen ska påverka oss när bebisen väl kommer.
När är BF för er?
23 februari så är fortfarande tidigt i min graviditet.
Jätteolika. Jag blev jätteglad och förväntansfull. Sen mår jag skit i kroppen när jag är gravid och det påverkar psyket också. Det är svårt att hålla humöret uppe när man har ont och mår illa hela tiden. Men mitt humör i relation till fostret har alltid varit väldigt positivt.
Med första barnet blev jag mindre fokuserad på mitt jobb. Från och med plusset fanns ett nytt prio ett i mitt liv. (Jobbar med mitt intresse, så jobbet är annars viktigt för mig.)
När jag väl plussade så fick jag panik, klarar jag verkligen av att bli mamma? Blev så osäker på om det verkligen var dags liksom, även om man hade haft barnlängtan i flera år. Det släppte runt vecka 20 och blir mer och mer verkligt att det är på gång. Hormonerna har ställt till det en del för mig, har inget tålamod just nu och kan bli ledsen för minsta lilla.
Jag är i slutet nu (vecka 38) och känner mig enbart tung, tjock och ful. Flåsar av att ta på mig skorna, sover dåligt och känner mig allmänt less haha. Vissa har enkla graviditeter och andra inte, skulle säga att det här är bland det värsta jag har vart med om, är så glad att jag ändå blev avstängd från arbetet i vecka 20 på grund av corona. Hade aldrig orkat jobba med alla sammandragningar jag har haft, och foglossning. Vet inte ens om jag vill bli gravid igen efter den här, speciellt inte när man sedan har en liten att ta hand om.
Jag har mindre än 3 månader till BF med mitt första barn. För mig har livet och relationen med min sambo rullat på som vanligt.
Både jag och sambon är personer som inte stressar upp oss och gör så stora saker av allt, utan vi tar mycket som de kommer med inställningen "klarar alla andra detta, så klarar vi det"
Så jag tror din inställning är den viktigaste. Det är bara du som kan påverka ditt liv och hur du reagerar på förändringar som sker :)
Hur mår du nu då?
Ingenting. Eller ja, det kan ju hända att man får en del humörsvängningar och så under graviditeten (det händer dock inte alla gånger) men jag är fortfarande samma person om man ser till personlighet, intressen, inställning etc som jag var innan jag fick barnen.
Omöjligt att svara på. Vissa mår bra och jobbar ocj trna som vanligt hela graviditeten. Andra mår jätteilla och är trötta i nio månader. Vissa får jätteenkla bebisar som är glada och sover hela dagarna och vissa barn får kolok eller blir sjuka.
Generellt kan man väl säga att det där med frihet och leva sitt liv som man vill med fester och spontanresor är nice när man är ung. När alla andra har gift sig och skaffat familj och man står där ensam kvar är det inte lika glammigt.
Sammanfattningsvis tror jag att de flesta som skaffar barn ibland tycker att det är tröttsamt slitigt tungt men framförallt alldeles alldeles underbart!