Har du gjort abort i vecka 14?

Haj!

Alla upplever det olika .

Är du rädd prata med din barnmorska.

Ja, precis därför jag vill få reda på olika upplevelser. Det delar inte en barnmorska.

Sen en barnmorska om

Någon har ju erfarenhet kring detta & har haft patienter med just abortfrågan mååååånga gr

Kan du vara vänlig att skriva i någon annan tråd istället för att tala om för mig vad som hjälper mig eller inte eftersom du uppenbart inte ger svar på frågan?

Tack.

Och du tror en bm är helt sanningsenlig? Kolla bara på hela allt-ser-fint-ut-kulturen som råder kring kvinnohälsa. Allt är normalt, att inte kunna bajsa eller ha sex är normalt, enligt dom.

Klart man efterfrågar andras erfarenheter. Det är skillnad på allmän kunskap och privat erfarenhet. En bm behöver inte ha gjort en enda abort själv i sitt liv, inte ens fött ett barn.

I vecka 14 gör man inte en medicinsk abort med piller, du kommer garanterat få skrapa eller så kommer du att bli "igångsatt" och krysta ut fostret. Jag gjorde den senare aborten, var då i vecka 16 (fick inte göra abort v. 13-15!!), det tog ca 8 timmar, jag fick morfinsprutor men de mådde jag inte bra av och de hjälpte inte jättemycket. På slutet fick jag bedövning rakt upp i sidorna av vaginan, då kändes det inte alls längre och gick hur smidigt som helst. Kändes inte att fostret kom ut heller som jag minns.

Exakt, de undviker dessutom frågan och svarar bara att jag är i goda händer. Jag vill förbereda mig mentalt.

Att bli igångsatt är att göra medicinsk abort. Jag kommer att få mifepristone 48h innan abortdagen då jag får cytotec var tredje timme tills kroppen fött ut fostret. Skrapning blir det endast om någon del av moderkakan fastnar. Tack för ditt svar. Jag hoppas att jag varken ser eller känner fostret speciellt mycket:(

Jag gjorde en abort för över 12 år sen. Tror jag var i vecka 12 så jag svarar ändå eftersom du inte fått så många svar än. Hoppas det känns ok :)

Jag blev sövd och skrapad. Vaknade, fick fika och mådde jättebra. Minns inte att jag hade särskilt ont efter men blödde genom bindor snabbt så det rann ner för benen första dagarna. Åkte aldrig in igen och blödningen avtog nog hyfsat snabbt. Ledsen att jag inte minns mer men för min del minns jag det som ganska odramatiskt.

Ska du verkligen göra en medicinsk abort? Det kanske är annat nu för tiden än då för då sa läkaren eller barnmorskan till mig i vecka 10 att det var för sent för tabletter så det blev skrapning.

Sorry för att jag spammar tråden men såg nu ditt inlägg om att igångsättning räknas som medicinsk abort, det visste jag inte. Tufft att behöva föda ut fostret, hoppas allt går bra för dig och att du får många svar här innan det är dags.

Då har vi hört olika termer för de olika typerna tänker jag. Jag fick också tabletter ett par dagar innan, sedan lades jag in på sjukhuset den dag det skulle hända. Jag såg inte fostret alls. Du kan be sköterskorna vara extra noga med att lägga för en handduk eller nåt, och du kan själv vrida bort huvudet så klart eller titta upp i taket. Du kommer att fixa det här.

Precis! Jag hoppas iaf det går bra för dig och är skonsamt. Stor kram!

Tack! Jag med.

Hej! 
Har du gjort det ännu eller bokar du tid eller fundear fortfarande?

Jag gjorde en medicinsk abort i v.13+0 i höstas. Är gift men hände en ganska allvarlig sak inom familjen (inte mellan min man och mig) som gjorde att jag fick panik och tänkte att vi inte kan behålla det här barnet. Jag grät konstant under aborten (var kvar på sjukhuset i kanske 9 h), fick morfin och lugnande, värkarna gjorde ganska ont, blödde MASSIVT efter att foster och moderkaka kommit ut. Valde att inte titta på barnet, jag orkade verkligen inte.

Några månader senare fick jag ångest i hela bröstet bara av att tänka på det. Började sakta acceptera att jag gjort ett stort misstag och ångrade mig så enormt mycket. Vet nu i efterhand att jag fick panik, var mycket graviditetshormoner och att jag inte kunde "lita" på mig själv liksom... 

Är idag gravid i vecka 17. Känns "skönt" att aborten till sist fick en mening, det barnet vi nu kommer få. Men känns fortfarande så jävla onödigt och jag önskar att jag hade lyckats sansa mig och inte gått igenom den där aborten.