Saknar ni ert singelliv?

Man har oftast en tendens att romantisera det man aldrig haft/upplevt oavsett om det är singellivet, barnlöshet eller högskolestudier.. Jag kan lova att det är något man kräks på lika mycket som du ibland suckar över familjelivet

Jag kan tycka att delar av singellivet måste få finnas även om mna är i ett förhållande. Inte att ligga runt men att kunna ha ett eget vuxenliv med kompisar, resor och utgång även om man har jobb och barn.. Det är något som varit viktigt i mina relationer att kunna ha vuxna relationer med kompisar som inte är kopplat till barn eller släkten.

Ja du är ju ung mamma och har oddsen emot dig att ha en långvarig relation. Det är ju fakta så.

Jag var visserligen 26 när jag blev sambo och jag har inte saknat singellivet en sekund! Jag bara vantrivdes, ensamhet, saknad, ingen att göra saker med. Singelliv är kanske okej för sociala personer medan andra passar bättre i par.

Men jag kan förstå dig då du fick barn så tidigt. Vänner, nöjen, fester och resor kan man ha även med sambo men barn förändrar läget. Men om du låter bli att skaffa fler barn kan du ta igen en del när barnen blir självgående. Det går fortare än du tror!

Du har säkert rätt. En av mina rädslor innan jag fick barn var faktiskt att fastna i ett singelliv och inte hinna få barn. Det är jag evigt tacksam att jag fick uppleva.

Jag måste bli bättre på att ha mer egentid, men det har varit svårt då jag dels inte har några vänner där jag bor, och vi inte har råd att resa alls. Men förhoppningsvis kommer den ekonomiska krisen inte vara för alltid.

Vad har detta med tråden att göra?

Jag är faktiskt inte speciellt social och har knappt vänner, så det hade kanske inte varit så jäkla roligt som jag tänker, haha! xD

Vi har definitivt en förhoppning om att komma in i en ny fas i reaktionen innan vi är alltför gamla. En tid när vi kan hitta på mer bara vi. Men hur det faktiskt blir får tiden utvisa. Vårt första barn har ganska svår autism och misstänkt intellektuell funktionsnedsättning, och kommer högst troligt behöva mycket stöd hela livet. Kanske bo hemma även som vuxen. Men vi får se vad framtiden har att erbjuda. :)

Jag hade ett långt singel- och sedan särbo-liv innan vi flyttade ihop och sedan fick barn. Jag kan sakna i synnerhet att bo ensam. En del människor trivs med det livet helt enkelt, men vi trivs ju ändå samtidigt med våra kära familjer.

Jag tänker att det är olika perioder i livet. Jag hade många år på egen hand innan familjelivet. Eftersom ni fick barn som unga kommer ni att ha gott om tid att kunna leva så sen, när de är stora.

Jag hade tvärtom en längre singelperiod med olika damer under kanske 10år cirkus.

Visst kan man sakna delar av singellivet, men allt har för och nackdelar och jag trivs bra i ett parförhållande. Känner inga tvivel.

Egna tankar: Allt ska vara så maxat idag, men man kan leva ett helt liv utan en galen singelperiod och utan att ha lekt av sig. Det är du som avgör vad som passar bäst för dig. Trivs du i ditt förhållande, så sluta grubbla.

Det finns även tråkiga sidor med singellivet, men dom syns inte på insta.

Inte det minsta. Jag och min sambo blev tillsammans när jag var 18, sambo när jag var 20. Vi väntade dock med barn väldigt länge och spenderade mycket tid tillsammans då vi reste och rådde om vår relation. Vi valde att skaffa barn sent och vi fick barn samma månad som jag fyllde 30.

För egen del så har singellivet aldrig varit något åtråvärt. Det var absolut inte så att jag sprang runt och letade efter en relation och vantrivdes som singel. Men jag tror att för många innebär singellivet något annat. För min del skulle det inte innebära ett friskt dejtingliv med nya spännande och mystiska män eller festande med kompisar. Jag gillar att vara bekväm av mig och spenderar hellre kvällarna hemma med en kopp te och datorspel än att vara ute på krogen.

Ja jag kan sakna singelivet.
Att slippa anpassa sig till någon annan, kunna göra vad jag vill när jag vill.

Det finns för och nackdelar.

Jag saknar inte alls att vara singel. Har varit gift, singel och dejtat och är nu gift igen och jag vill absolut inte tillbaka till att vara singel. 

Du vill äta kakan och ha den kvar?

Nepp, det gör jag inte.

Jag har levt 30 år som singel och därefter drygt 6 år i förhållande. Jag tycker själv att den där friheten man har som singel inte ger i närheten av lika rikt liv som när man kan dela vardagen med partner och barn. Väljer man att lämna ett förhållande där det finns barn med får man ju ändå inte tillbaka den där friheten fullt ut ändå. Så jag tycker inte det är värt att lämna när barnen är små såvida man inte är olycklig i förhållandet.

Jag tror inte att det handlar om det. Enligt normen ska man ha ett galet singelliv under en period och leva ut ordentligt. Jag tror många kvinnor glorifierar singellivet och det ser bra ut på insta.

Det är lätt att börja grubbla på om man inte missar något viktigt. Fullt mänskligt, men det man inte ser är avigsidorna.

Hoppas TS skiter i det och slutar grubbla. Hon verkar ju ha ett bra liv som det är.