Mitt ex var kontaktperson åt en brukare i tonåren för några år sedan. Mitt ex gick på tre intervjuer innan han blev matchad rätt med en tonåring och de tittade på film och gick ut på stan ihop på olika vis. Man tjänar ingenting i praktiken på det hela, utan man får någon form av ersättning som ska täcka vissa kostnader. Utöver det var det kanske några hundra per månad, om ens det.
Tråkigt nog så förstod inte mitt ex att man kanske måste hjälpa till med annat, så jag fick gå in och ringa socialsekreteraren eftersom brukaren inte hade en hälsosam uppväxtmiljö och dessutom råkade ut för ett övergrepp som personen i fråga delgav mitt ex, vilket gjorde att han inte kunde hantera det hela.
Mitt ex tyckte att det var obehagligt att han inte kunde vända sig till rätt instanser, utan behövde min hjälp, och meddelade soc dessa problem, och då sade socialtjänsten att så kan det liksom vara om man är kontaktperson, och vill man slippa det, så är det bättre att man blir ledsagare. De ansåg att mitt ex var tillräckligt bra för att bli ledsagare, men han nekade det uppdraget efter min inrådan.
Märkligt nog, så har jag förstått att ledsagare får mer betalt än kontaktpersoner, och att de är mer som betalda kompisar än vad kontaktpersoner är, vilket jag över huvud taget inte förstår.
