Vill ha råd!

Måste bara skriva av mig om min situation. Jag träffade en kille för snart ett år sedan. Allt gick ganska fort för jag skulle flytta till en ny ort för att påbörja en specialistutbildning (utbildningen är tvåårig) och inom loppet av tre månader var vi tillsammans och hade påbörjat ett distansförhållande. Under hösten var jag så jäkla lycklig - älskade min arbetsplats, mina nya vänner och att kunna leva som singel (i den bemärkelsen att jag kunde styra över min egen mat, min egen smuts, mina egna sömntider) fast ändå vet att det fanns någon på andra sidan luren som jag kunde säga godnatt till. Dock tog pendlandet på mina krafter (för det var nästan alltid jag som pendlade, han jobbade en hel del helger) och när han blev permitterad så bestämde vi oss för att han vid årsskiftet skulle flytta till orten och påbörja en kortare utbildning. Nu i efterhand förstår jag att det var naivt tänkt av oss men det är vad det är? Nåväl. När vi började bo ihop märkte jag tydliga skillnader i våra livsstilar: hans största intresse är att spela dataspel (något som han inte varit fullt så tydlig med) och kan göra det 3-5 timmar i genomsnitt. Han går gärna och lägger sig sent, kanske 1-2 på vardagarna och ännu senare på helgerna. Blir han inte väckt sover han till 12 utan problem (jag är tvärtom, morgonmänniska) och när han vaknar behöver han spela dataspel för att bli pigg. När han stirrar framför skärmen ser han inte vad som behöver göras i hushållet och det har blivit att jag har projektlett mer här hemma, skulle säga att ansvarsfördelningen sett ut som att jag har gjort 70% och han har gjort 30% (är dock orolig att jag inte ser det han gör och därför är orättvis i min bedömning). Han är en ganska bekväm person egentligen och inte speciellt intresserad av träning eller friluftsliv. Jag däremot vill gärna ha en aktiv livsstil, skulle t.ex. gärna skaffa hund men jag vet att det är jag som kommer behöva ta hand om den ständigt (han har sagt att han aldrig vill ha hund för han vet att det är för mycket jobb? måste ändå ge honom credd som kan vara ärlig iallafall). Jag vill gärna ha kvalitetstid tillsammans, typ gå en kvällspromenad eller äta ute på något fint ställe men han vill inte gå på restaurang då han inte tycker att vi har ekonomin för det, sen tror jag inte han hade velat det även om vi hade pengar. Tv-serier eller filmer kan vi dock kolla tillsammans men då får det gärna vara något som han föredrar.

Den här relationen är helt enkelt inte vad jag hade tänkt mig och han är inte heller den jag hade trott (även om jag till viss del fortfarande är kär)? MEN! Och det här ett stort MEN? När vi väl spenderar tid kvalitetstid tillsammans (oftast på mitt initiativ) så har vi helt otroliga samtal. Om människor, livet, universum. Det är ärligt, naket och stimulerande. Men hur mycket kan bra samtal rädda ett förhållande, speciellt när de bra samtalen inte inträffar så ofta som jag hade hoppats på? Jag letar ju efter någon som jag kan hitta på spännande saker med! Jag har enorm aptit på livet och delar gärna det med någon! Sen vill jag inte nödvändigtvis sitta ihop med min partner, kan verkligen tycka om när han spelar dataspel och jag läser bok i ett annat rum t.ex., men när det väl är ledighet så vill jag hitta på grejer! Begär jag för mycket? Är jag klängig?

Har pratat om det här med honom och det har stundtals lett till konflikter där jag har sagt att jag funderar på att göra slut. Han menar att han inte har något större behov att umgås, att det räcker att dela luften och att han är en person med stort behov av ensamtid (han hade varit singel i flera år när vi blev tillsammans).

Jag hade ju hoppats att han skulle bli pappan till mina barn men jag har så svårt att se honom som pappa! Gå upp tidigt, lämna barnen på förskola, komma hem efter jobbet och laga mat? Har så svårt att se honom ta det ansvaret? Känns som att han är ett barn själv ibland. Dömer jag för hårt?

Kan man verkligen lämna sin partner för att han är för bekväm och slapp trots att han annars har fina egenskaper? Vill kunna acceptera honom som han är men känner samtidigt att jag ger upp på mycket, t.ex. hund och friluftsliv som ändå är viktiga glädjeämnen i mitt liv. Vet att jag t.ex. skulle kunna hajka med vänner men det är inte riktigt samma sak.

Ni som har partners med annorlunda livsstilar, har ni lyckats komma över era skillnader? Hur var det arbetet?

Fjäril kär

Thu 8 Jul 2021 12:23

#1

Även om man har olika livsstilar måste det ju ändå finnas en gemensam värdegrund att bygga på och gemensamma livsmål att jobba mot. Annars är det lönlöst.

Att ha olika livsstilar innebär också att man fortfarande ansvarar 50% av hushåll och förhållande.

Att han beter sig så här är ju delvis för att du låter honom göra det och därmed kan han smita undan ansvar för att han vet att du gör sakerna åt honom. Oavsett om han spelar dataspel 24/7 måste han ändå ta halva ansvaret för att städa, laga mat och leva i ett förhållande och ta 100% ansvar för att söka jobb och sköta sitt vuxna liv. Punkt.

Min exman jobbade skiftjobb och det är ju en form av livsstil när man går ständigt 3-skift och det slet på vårt äktenskap och vårt familjeliv även om han kunde göra mycket ärenden och sysslor på vardagar när jag jobbade. Det var svårt att planera in något när jag jobbade dagtid och vi behövde ständigt pussla med varandras scheman och rycka in farmor ibland när det inte gick ihop. Jag fick ju dra det tyngsta lasset även om han så gott det gick kompenserade för det på olika sätt. Våra helger blev kaotiska då jag behövde vila och återhämta mig och han var sugen på att umgås och hitta på saker då han ju saknat mig under veckan. Det skar sig rejält....

Anonym (Johanna)

Thu 8 Jul 2021 12:30

#2

Han är egoistisk (vill bara se det HAN föredrar?), lägger massor med tid på sitt intresse och hjälper inte till i hemmet. Han vill inte hitta på saker med dig mer än att se på tv. Nej, det skulle vara tillräckligt för att avsluta.

Dessutom vill du ha ett aktivt liv, vilket han inte verkar intresserad av. Risken att du ger upp det du gillar är stor. Jag håller med dig om att det inte är samma sak att hajka mm med vänner. Man vill ju dela något med sin partner.

Jag skulle inte kunna bortse från allt detta för ?några härliga samtal då och då?. Det skulle inte vara värt det. Du får ju skala bort dig själv för de.

Anonym (Vägledning) Trådstartaren

Thu 8 Jul 2021 12:36

#3

Fjäril kär skrev 2021-07-08 12:23:04 följande:

Även om man har olika livsstilar måste det ju ändå finnas en gemensam värdegrund att bygga på och gemensamma livsmål att jobba mot. Annars är det lönlöst.

Att ha olika livsstilar innebär också att man fortfarande ansvarar 50% av hushåll och förhållande.

Att han beter sig så här är ju delvis för att du låter honom göra det och därmed kan han smita undan ansvar för att han vet att du gör sakerna åt honom. Oavsett om han spelar dataspel 24/7 måste han ändå ta halva ansvaret för att städa, laga mat och leva i ett förhållande och ta 100% ansvar för att söka jobb och sköta sitt vuxna liv. Punkt.

Min exman jobbade skiftjobb och det är ju en form av livsstil när man går ständigt 3-skift och det slet på vårt äktenskap och vårt familjeliv även om han kunde göra mycket ärenden och sysslor på vardagar när jag jobbade. Det var svårt att planera in något när jag jobbade dagtid och vi behövde ständigt pussla med varandras scheman och rycka in farmor ibland när det inte gick ihop. Jag fick ju dra det tyngsta lasset även om han så gott det gick kompenserade för det på olika sätt. Våra helger blev kaotiska då jag behövde vila och återhämta mig och han var sugen på att umgås och hitta på saker då han ju saknat mig under veckan. Det skar sig rejält....

Tack för input! Vi har en gemensam värdegrund i den bemärkelsen att vi har samma moraliska kompass... Och när vi har målat upp vår framtid ihop har vi tänkt i samma banor: hus, gärna utanför stan med trädgård och barn. Dock har jag en känsla av att han är mer kär i idén av allt det där än vad han kommer njuta av att faktiskt genomföra det. Att ha hus och trädgård (och framförallt barn) innebär ett ständigt arbete och jag vet inte om han är den som kommer step up his game. Känns tyvärr som att jag kommer behöva dra ett större lass och jag orkar inte det. Träffar så mycket utmattade kvinnor via jobbet i vården och vill inte hamna där, kommer må så dåligt. Samtidigt som jag är rädd att jag dömer för hårt och tidigt, han kanske bli mer ansvarsfull med tiden? Å andra sidan kan barn ställa allt på sin spets och förvärra de redan existerande problemen.

Fjäril kär

Thu 8 Jul 2021 15:31

#4

Anonym (Vägledning) skrev 2021-07-08 12:36:51 följande:

Tack för input! Vi har en gemensam värdegrund i den bemärkelsen att vi har samma moraliska kompass... Och när vi har målat upp vår framtid ihop har vi tänkt i samma banor: hus, gärna utanför stan med trädgård och barn. Dock har jag en känsla av att han är mer kär i idén av allt det där än vad han kommer njuta av att faktiskt genomföra det. Att ha hus och trädgård (och framförallt barn) innebär ett ständigt arbete och jag vet inte om han är den som kommer step up his game. Känns tyvärr som att jag kommer behöva dra ett större lass och jag orkar inte det. Träffar så mycket utmattade kvinnor via jobbet i vården och vill inte hamna där, kommer må så dåligt. Samtidigt som jag är rädd att jag dömer för hårt och tidigt, han kanske bli mer ansvarsfull med tiden? Å andra sidan kan barn ställa allt på sin spets och förvärra de redan existerande problemen.

Fast vart är hans moraliska kompass i ert förhållande? Han verkar inte ha något problem med att behandla dig som skit... Att han är en god medborgare och betalar skatt och inte kör för fort etc är ju snarare uppfostran.. En moralisk kompass handlar ju om hur mna behandlar sina nära och kära dvs sin egen partner i första hand...

Vill ha råd!

INNEHÅLL