Känner mig som en spelpjäs, hjälp!

Hej! Är i en bonus familj sedan 4 år. Särbon har ett utfluget barn och en 12åring som bor nästan uteslutande hos mamman. Min partner vill såklart ha barnet hos sig på halvtid (heltid om han kunde välja) men det har varit mkt strul med biomamman som knyter barnet till sig och baktalar osv.

Jag älskar verkligen mitt bonusbarn. Har inga egna barn så hen är det närmaste jag kommer till att ha det.

Problemet är min existens eller icke existens i barnets liv. Barnet och jag har en jättefin relation när vi väl ses, vi har roligt ihop, leker och pratar, ger hen massor med kärlek osv.

Men sedan jag kom in i bilden har barnets åsikter om mig när hen inte är hos oss varierat väldigt mkt. Min partner och hand ex och barn har varit hos familjerätten för samtal under längre tid och ena gången vill barnet inte jag är där när hen är hos pappa. Då anpassade jag mig och var inte där. Nästa samtal var barnet besviket på att jag inte var hos pappan, då skulle jag börja vara där. Sen var jag med för mycket när jag var där, då hittade jag på mer egna aktiviteter. Då fick pappan höra att barnet var besviken för jag var med för lite osv osv.

Nu har vi återigen haft en period då jag inte varit med då min partner haft sitt barn och barnet har då sagt att hen saknar mig och vill jag ska vara med, att det är mycket roligare med mig där osv. Så okej jag och min partner bestämde att jag skulle åka dit idag då barnet skulle komma till honom och sen skulle vi bada allihop. När barnet får reda på att jag ska med så vill hen inte komma till pappa för att hen känner sig utanför när jag är med. Ok då körde jag hem igen..

Barnet har ofta ångest när hen ska till pappan och vill vara där mindre än de bestämt. Ena gången är det för att pappa inte är lika rolig som när hen var liten, andra gången för att hen inte kan sova, tredje gången för att hen saknar mamma (som bor en kilometer bort) om hen sover borta en natt.

Hen är som sagt väldigt bunden till mamman. Leker sällan med vänner hos mamman, följer med mamman till jobbet efter skolan ( mamman jobbar 2 h per dag några hundra meter från hemmet). Kan inte gå till skolan utan mamma, fastän d e nära och andra barnen i klassen går själva osv.

Min partner är en fantastisk pappa. Han viker sig dubbel för att göra sitt barn glad och vill inte bråka med sitt ex eftersom exet låter det gå ut över barnet. Och barnet då kommer ännu mindre till honom. Jag skulle väldigt gärna träffa mitt bonusbarn mer men jag vet inte hur jag ska göra längre. Känner mig som en spelpjäs som flyttas runt och försöker göra alla nöjda. Jag vill inte komma mellan min partner och hans barn, men håller jag mig undan så blir barnet ledset för att jag inte är där som sagt och ja herregud.

Långt inlägg. Men vad fasen ska jag göra?