Pcos hyperemesis och en svärmor som hatar mig

Jag har kämpat i många år med att bli gravid, pga min pcos har jag fått testa en miljon olika metoder men inte lyckats. Min barnlängtan gick ifrån extrem till att acceptera att jag aldrig skulle kunna bli mamma. Efter nästan ett år så testade jag mig pga att jag kännt mig sjuk. Då visade det sig att jag och min sambo blivit gravida den naturliga vägen. Det var en glad överraskning med en chock då vi hade vant oss vid att leva livet bara vi, vi hade köpt hund och skaffat två katter då vi visste att vi inte skulle ha samma tid för det om vi hade haft barn. Graviditeten skrider på och runt v4 började jag känna mig super sjuk, jag kräktes så pass mycket att jag inte fick behålla något. Varken vätska eller mat. Jag vart hemma ifrån jobbet och kände mig nästan döende. Jag lämnade bort min hund till mina föräldrar eftersom att jag inte hade någon ork för att ta hand om henne på ett sätt som hon förtjänade. Jag svimmade i mitt egna hem och hamnade på akuten. Det var min svärmor som körde dit mig. Jag sa att jag ville göra undersökningen själv då jag är en privat person, men hon lyssnade inte och jag var inte i ett skick där jag orkade höja rösten. De genomförde ekg så nu har svärmor sätt mig naken till överkroppen vilket kändes allt annat än bekvämt , jag mådde dåligt psykiskt av det. Min sambo kom orolig efter ett tag och svärmor åkte hem. Jag vet att hon bara menade väl men jag ville inte att hon skulle se och veta så mkt om mig. Jag blev inlagd med dropp och fick sova kvar på sjukhuset tills jag hade bra värden, jag hade näringsbrist vätskebrist och problem med elektrolyt nivån. Det är akut tillstånd där man pratar om farligt gravidillamående aka hyperemesis. När jag är hemma igen ifrån min sjukhusvistelse så möts jag av en stökig lgh en sovande sambo och de luktar kattlåda i hela lgh, jag blev då besviken eftersom att han vet att jag är lukt känslig och kämpar med att inte kräkas för min hälsas skull. Dvs de är ett helvete där man inte kan sluta kräkas. Jag påpekar då detta och han vrålar att jag inte förstår hur jobbigt det är för honom. Jag blir hemma sjukskriven och efter några dagar med fortsatt kräkning så ber jag om att vi lämnar bort mina två katter då jag inte känner att jag kan ta hand om dem, han får tömma kattlådan och de luktar för starkt för mig och gör det svårare för mig än vad de redan är. Då blir svärmor arg och säger att de är jobbigt för min sambo att de blir för mkt för honom om vi lämnar bort katterna... och jag säger då att jag inte vet om.de funkar pga min hälsa och att de bidrar till mitt illamående. Jag går tillbaka till mitt arbete jag tänker att jag måste försöka, jag försöker prata med min chef om min hälsa då jag arbetar inom industrin och har ett tungt jobb med skift tider. Jag berättar att jag varit inlagd att jag intyga det och visa anteckningar från 1177 men hon vill inte lyssna och hon vill inte känna sig vid detta... hon förklarar att hon kunde utföra mitt jobb gravid.. att de gick bra för henne. Så jag jobbar på som vanligt och har jätte svårt att inte kräkas.. jag kräks och kräks och får ondare och ondare. Efter 9arbetsdagar så hamnar jag på gyn akuten igen och blir inlagd av samma anledning, jag får dropp jag får hjälp av jätte snälla läkare som förklarar att jag måste vila, jag kan inte jobba med min hyperemesis då det kan bli farligt för mig. Jag får dropp och blir inlagd. Jag fick tipset att äta lite varje timme med tesked och att komma in direkt om jag inte fick behålla min mat i magen. Nu är jag hemma igen har varit hemma i 2dagar jag är v10 nu. Jag är sliten, svimmar och har svårt att behålla det jag äter och dricker. Jag sliter för mitt liv som ingen annan(de är så de känns) min svärmor skriver till mon sambo dagligen "hur är de med dig jag vet att du har de svårt nu, du vet var jag finns" för där handlar allt om djuren.. de känns inte som att min sambo och svärmor förstår läget även om jag förklarar jag blir bara den elaka. Jag har ingen ork kvar och överväger att flytta in hos föräldrarna för att slippa bli kräkig av kattlukten. (Obs är jätte lukt känslig) jag känner inte att jag får de stöd jag behöver för att orka lida igenom min hyperemesis och är rädd för att behöva kräkas blod. Jag har kräkts så mycket att jag har sår I hela halsen, smärtan är obeskrivlig och jag vill bara somna och hoppas på att slippa känna mig illamående om så bara för en minut. Vad ska jag göra...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-06-16 20:45
Jag ska även tillägga att svärmor i allt detta bestämt sig för att bygga ett barnrum hemma hos sig med spjälsäng, leksaker och skötbord. Och de har fått mig att känna att jag inte äger min egna graviditet. Allt kretsar bara kring min sambo att hon anser att jag är elak pga att jag inte klarar av djuren pga mitt illamående samt hur hon ska ha vårat barn hemma hos sig. Jag är helt förkrossad