12 månader kan inte somna med pappan.

Vi har en flicka som precis fyllt ett. Pappa går bra för det mesta förutom när det kommer till tröstning och när det är dags att sova. Vår dotter tar varken napp eller flaska, och har inte heller tagit till sig någon snuttefilt eller liknande. Det enda som funkar som tröstande är mitt bröst. Vi försöker få henne att kunna somna/sova med pappan på nätterna men hon är helst hysterisk. Hon kan skrika otröstligt i timmar tills hon får min tutte. Det blir också väldigt jobbigt på dagtid då jag aldrig får någon egentid. Pappan känner sig även han ledsen och otillräcklig. Vi har även en femåring och det var aldrig såhär. Att jag valde att helamma så hon sen inte ville ha napp eller flaska var ett stort misstag.

Någon som varit i liknande situation? Hur löste ni det? Går det över/blir bättre ju större hon blir?

Vill du inte amma så får ni ju sluta. Ångra inte att ni helammade, det är ju jättebra! Men när man vill sluta så slutar man.

Är hon ett så behövs det nog inte näringsmässigt tror jag. Det blir samma ledsamhet från barnet när man slutar med flaska eller napp (har gjort båda), men det går över efter nån natt.

Att inte kunna somna med pappa är inte ovanligt, vi hade det så i omgångar också. Men du har ju tuttarna så det blir självklart mer mammigt för er.

Ok. När ni slutat, låter ni barnet skrika sig igenom nätterna och håller ut tills det går över? 

Fast det handlar ju om att hantera omställningen. Jag ammade dygnet runt men valde att sluta nattamma när sonen var runt ett år. Det är ju en omställning som är jobbig men man ger närhet och kramar och sen efter någon natt eller två fick sonen börja sova nära pappan på nätterna istället. 

Samma sak med läggningarna - man ser till att mamman inte är inom syn- eller hörhåll på kvällen och pappan och barnet tränar tillsammans på att hitta nya sätt att sova. 

Det här hysteriska humörläget återkommer även vid andra situationer, kan vara att jag är inlåst i badrummet och duschar. Eller ja att vem som helst är det egentligen, om någon är i badrummet och dörren är stängd så bryter hon ihop. Hon är såhär generellt sätt när det kommer till motgångar. 

Vårt tidigare barn var det ju också delvis kämpigt med vid övergångar, men kändes mer "normalt" och hanterbart. Det gick lugna honom efter en stund med kramar/närhet o.s.v.