Jag tycker inte att det är enkelt att känna sig nöjd idag. Så fort man känner sig något nöjd så är det genast något annat problem man måste ta itu med. Jag känner mig ständigt otillräcklig.
Finns det egentligen något man kan göra?
Jag tycker inte att det är enkelt att känna sig nöjd idag. Så fort man känner sig något nöjd så är det genast något annat problem man måste ta itu med. Jag känner mig ständigt otillräcklig.
Finns det egentligen något man kan göra?
Jag tycker inte att det är enkelt att känna sig nöjd idag. Så fort man känner sig något nöjd så är det genast något annat problem man måste ta itu med. Jag känner mig ständigt otillräcklig.
Finns det egentligen något man kan göra?
Vad strävar du efter egentligen, att lösa alla problem som finns så du kan gå runt och bara vara nöjd och bara mysa resten av livet?
Jag tänker att det du kan göra är att välja ut de problem som känns meningsfulla för just dig att lösa, sen om det är att renovera ett jättegammalt hus eller bygga en pool så att familjen kan bada på sommaren eller att göra en insamling för hemlösa eller vad det nu är, det kan bara du veta.
Och samtidigt öva dig i att vara OK med att du inte kan göra allt.
Men "nöjd" är ett flyktigt tillstånd, jag anser att livet går ut på att sätta mål, uppnå dem, känna sig nöjd ett tag, för att sedan sätta upp nya mål osv.
Kör hårt!
Du är kanske en sådan som ser glaset som halvtomt istället för halvfullt...
Jag tror det är delvis en personlighetsgrej, vissa blir aldrig nöjda. Medan andra hittar det positiva i livet och fokuserar på det. Klart alla har bekymmer och problem, men man behöver inte grotta ner sig i allt.
Problem är ju en del av livet tänker jag! En tillvaro helt utan problem existerar inte! Till viss del kan man även välja vad man ser som problem.
Jag försöker att dela upp mina "problem" i vad jag själv kan påverka och vad jag inte kan påverka.
Det jag INTE kan påverka är ju ingen idé att hänga upp sig på! Det jag KAN påverka får jag lägga upp en strategi för att lösa om jag tycker det är värt det!
Ingen idé att gnälla över saker man inte försöker lösa eller inte kan lösa!
Man kan vara lycklig även om inte livet är perfekt!
Jag tycker inte att det är enkelt att känna sig nöjd idag. Så fort man känner sig något nöjd så är det genast något annat problem man måste ta itu med. Jag känner mig ständigt otillräcklig.
Finns det egentligen något man kan göra?
Nä man får aldrig vara glad för något tydligen. Allt går åt helvete för mig medan livet går precis enligt planerna för andra. Så jävla orättvist. Livet är skit och sen dör man. Och ja, kalla mig bitter men gå i mina skor en enda dag först!
Problem är ju en del av livet tänker jag! En tillvaro helt utan problem existerar inte! Till viss del kan man även välja vad man ser som problem.
Jag försöker att dela upp mina "problem" i vad jag själv kan påverka och vad jag inte kan påverka.
Det jag INTE kan påverka är ju ingen idé att hänga upp sig på! Det jag KAN påverka får jag lägga upp en strategi för att lösa om jag tycker det är värt det!
Ingen idé att gnälla över saker man inte försöker lösa eller inte kan lösa!
Man kan vara lycklig även om inte livet är perfekt!
Har man inte gått igenom några extrema sorger eller trauman så skulle man ha energi att resonera som dig och flera andra i tråden.
Är faktiskt väldigt nöjd med tillvaron just nu. En del hade kanske tyckt att det var futtigt att vara nöjd med något i min sits men jag känner mig nöjd, väldigt nöjd.
Nu när jag är väldigt nöjd med tillvaron räknar jag med att jag får jobba ganska hårt med att behålla det jag har. För jag har en tendens att sabotera för mig själv. Så jobba hårt innebär att inte sabotera något, vilket är svårt för mig.
Vad vet du om vad jag har gått igenom?? Att jag inte haft extrema sorger eller trauman i mitt liv? Kan också vara så att man har varit tvungen att ta sig igenom massor med skit och kommit ut på andra sidan och insett att man överlevde! Har du tänkt på det? Man kan få lite perspektiv på livet och på vad som är viktigt, just för att man har varit i helvetet och vänt!
Jag tycker inte att det är enkelt att känna sig nöjd idag. Så fort man känner sig något nöjd så är det genast något annat problem man måste ta itu med. Jag känner mig ständigt otillräcklig.
Finns det egentligen något man kan göra?
Problemet är väl att folk aldrig blir nöjda i dagens materialistiska och prestigeinriktade samhälle. Folk vill hela tiden ha mer och när de nått ett mål strävar de vidare mot nästa. Mycket pga avundsjukan på grannen som har det bättre och är mer inflytelserik. Själv har jag hoppat av ekorrhjulet Lever ganska spartanskt och försöker njuta av och ta vara på det lilla i tillvaron.Många tillåter sig aldrig att leva i nuet utan stressar hit och dit och får aldrig riktigt någon ro eller frid i sig själva. Tror tillochmed att vissa är rädda för att bli nöjda och njuta av nuet och bara vara. De är kanske rädda för att upptäcka att allt det där ytliga och det man strävar efter för att tillfredsställa sitt ego och sin fåfänga, bara är flyktigt och inget som går att hålla fast vid någon längre tid.
Frågan är vad som är ett problem, hur små saker man ska haka upp sig på?
De flesta i min ålder har begravt en eller flera släktingar senaste coronaåret, då kan vi snacka om problem. När man knappt får ha med folk på begravningar och släktingar känner sig kränkta hit och dit samtidigt som man ska hantera ett extra bohag och sälja fastigheter.
Själv är jag tacksam för att en skruttig svärfar trots dåliga odds har undkommit dödens käftar och nu är vaccinerad (han förlorade fyra gamla vänner i corona), samt att min mamma än så länge är pigg och frisk och säkert klarar några år till innan jag behöver gå in och stötta henne med hushåll och ekonomipapper tio mil bort.
Tacksam för att vi har en fungerande son som klarar skolan och inte ställer till trubbel, medan en vän kämpar med fyra barn i bonusfamilj varav två har diagnoser och en började göra självmordsförsök vid 13.
Min man har lång-covid och får nog begära remiss till specialklinik nu för han blir som sjuk efter varenda fysisk ansträngning fast det har gått 14 månader.
Men vi har jobben kvar, vi klarar oss, och snart kan man börja leva och umgås igen.
Jag är rätt nöjd där faktiskt, även om våra garderober håller på att rasa ihop, hissen ska renoveras i sommar så vi får 55 trappsteg upp med veckoinköpen, sonen verkar inte ha fått något sommarjobb och jobbet drar på för fullt dag 1 när jag kommer från semestern.
Life- it's just one goddamned thing after another!