Separation

Som rubriker antyder är det en separation ifråga. Jag har gjort slut efter 13 år och det känns för tillfället förjävligt men ändå bra vilket jag kommer till.

13 år tillsammans och är 30 år idag. Under årens gång har det varit 4 svackor och senaste var för 1.5 år sedan då det var nära att ta slut. Januari i år sade jag upp mig från jobbet och började studera eftersom jag blivit utbränd innan och höll på att bli det igen. Vid varje svaka har jag hamnat i en depression och tänkt att det är jobb eller annat som tynger mig så alltid tagit mig igenom förhållandet och haft stöd därifrån. Men nu i maj så kände jag mig deprimerad, olycklig och saknade massor av kärlek och framtidstro. Pratade med en tjej via en bekant och kände att det förhållande jag har idag känns helt fel på många plan. Det resulterade i att jag gjorde slut några dagar senare i brist på kärlek och det har nu gått 3 veckor. Jag känner att jag är intresserad av den nya tjejen och känner att jag vill lära känna henne så det håller jag på med nu men i långsam takt. Går inte in med inställningen att det är ett rebound utan att jag verkligen kan gilla den här tjejen men det får tiden utvisa. I nuläget har man ett ex som är förkrossad och jag mår bra från och till men idag är det så tungt att jag skriver av mig. Är ledsen i djupet att det inte funkade längre och har ångest så det gör ont. Får som så många andra tankar om det var rätt beslut eller inte...

Vet att alla skriver/ tycker / har erfarenhet när det gäller att träffa någon ny så fort och det verkar vara helt Individuellt när det funkar. Finns det några rätt och fel i situationen? Har moraliska dilemman i mig själv som går runt och blir inte klokare. Hur ska jag veta om jag behöver läka när det känns så rätt att träffa den nya tjejen? Ångesten och Skuldkänslorna är överflödiga och svårhanterliga i nuläget.