• morotskaka123

    stökiga föräldrar

    Hej!

    Jag fyller snart 18 och har märkt att jag mår ganska dåligt. Mina föräldrar har alltid varit stökiga av sig och haft ovanligt mycket prylar hemma vilket gör mig stressad och att jag aldrig riktigt kan slappna av i hemmet. 

    - Flera rum i vårt hus går inte att använda för att det fungerar som förvaringsutrymme för alla saker, så har det varit oberoende av var vi bott. 

    - Vi bor i ett större hus så det finns mer plats vilket gör att det inte är lika trångt som när vi bott mindre. Men trots det får inte sakerna plats i det rum i källaren som är tänkt för förvaring. Det finns överflödiga saker och möbler lite här och var, tex en lampa för mycket, flyttkartonger står kvar, garaget är helt överfyllt med lådor och olika verktyg och prylar så man knappt får plats med att ställa in cykeln.

    - De tar aldrig tag i att fixa sånt som behöver fixas (tex byta gammalt golv, sätta dit nya lister och trösklar, byta ut och köpa nytt av sånt som inte fungerar) de tar helt enkelt inte ansvar där det behövs utan ser bara till att det allra mest banala funkar (dusch, vatten, kylskåp, toalett) men annat som bör fixas för att man ska ha det bekvämt i huset tar de inte tag i.

    - Om något slutar fungera (ex en teve, köksmaskin, möbel, bilar) vägrar de slänga, utan låter den stå kvar eller flyttas till ett annat rum för att "de ska laga den senare". De tar emot gamla prylar av bekanta och släkt som kan vara "bra att ha" men som oftast aldrig används utan bara står och skräpar. 

    - Det är oftast inte direkt smutsigt eller ofräscht hemma, men jag kan knappt hjälpa till att städa osv eftersom det då krävs att flytta på massor av grejer som ligger i vägen för att tex dammsuga.

    - Om jag påpekar att något borde slängas blir de arga (i synnerhet min ena förälder). Om jag skulle slänga/sälja något utan deras tillstånd (som jag aldrig skulle få från första början) skulle de bli arga även om det jag slängde aldrig används eller är trasigt. 

    - De är överdrivet ekonomiska när det kommer till bekvämligheter, inredning och matvaror  trots att vi inte har brist på pengar över huvud taget. Jag menar inte att jag inte får mat eller blir mätt men att köpa tex juice eller en dyrare sort flingor är helt oacceptabelt om det inte typ är helg eller om vi har någon anledning att fira. 

    Jag vet att de har mycket att ta hand om som gör att hemmet inte blir prioriterat, därför känner jag inte att jag kan kräva av dem att ta tag i det som behövs. Men jag anser ändå att de borde ta ansvar nog att rensa och göra det möjligt att hålla rent eftersom de flera gånger sagt att jag borde ta mer ansvar, städa och hjälpa till. Jag gör så gott jag kan och försöker hjälpa till med disk, städning och tvätt men ibland är det helt enkelt för mycket och det kan ta flera timmar att städa till exempel köket för att det står så mycket saker framme som måste plockas bort först (vattenflaskor, tidningar, kläder på stolar, olika förpackningar, disk, verktyg, och div olika saker). Detta gör att den städning jag gör inte påverkar så mycket och det blir fort stökigt igen. 

    I ett års tid ska jag vara på utbytesår och då kommer jag slippa allt detta vilket är otroligt skönt. Jag är såklart jättetacksam att jag fått denna möjlighet av mina föräldrar, det är inget jag tar förgivet. Jag har jobbat ihop fickpengar själv men jag är otroligt tacksam för deras hjälp när det kommer till andra nödvändigheter och jag förstår att det är en möjlighet som inte alla har och som jag är oändligt tacksam för.

    Jag vill även säga att jag såklart vet att det finns större problem i världen och i andra familjer, jag vill inte påstå att jag är utsatt på något sätt, utan ville mest skriva av mig och kanske få lite hjälp och vägledning. 

  • Svar på tråden stökiga föräldrar
  • Lönnsirap

    Det låter som att dina föräldrar har lite samlar/organisations problem. Även det som kallas hoarder.

    Du kan naturligtvis inte städa ett helt hus och lösa deras problem, men du KAN ha användning av att känna till att det finns andra med liknande problem och att det oftast inte bara är att "slänga skit", utan att det finns olika sätt att tackla problemet.

    Ett sätt är verkligen att hjälpa till och göra färdigt vissa processer! Att du tar hand om att plocka in din egen tvätt och att du tar hand om viss disk.

    Att dra lite till stacken, trots att det känns hopplöst.

    Det finns en hel del på Youtube ang. hur man kommer iordning och rensar. Jag tänker exempelvis på Dana K White som väldigt pedagogiskt förklarar vissa saker.

  • morotskaka123
    Lönnsirap skrev 2021-05-18 12:03:00 följande:

    Det låter som att dina föräldrar har lite samlar/organisations problem. Även det som kallas hoarder.

    Du kan naturligtvis inte städa ett helt hus och lösa deras problem, men du KAN ha användning av att känna till att det finns andra med liknande problem och att det oftast inte bara är att "slänga skit", utan att det finns olika sätt att tackla problemet.

    Ett sätt är verkligen att hjälpa till och göra färdigt vissa processer! Att du tar hand om att plocka in din egen tvätt och att du tar hand om viss disk.

    Att dra lite till stacken, trots att det känns hopplöst.

    Det finns en hel del på Youtube ang. hur man kommer iordning och rensar. Jag tänker exempelvis på Dana K White som väldigt pedagogiskt förklarar vissa saker.


    Hej och tack för att du svarar i min tråd :) Blev jätteglad att se att någon har läst och tagit sig tid att skriva! 

    Jag vet att det inte bara är lathet från deras sida, utan att det är ett problem de har, precis som du säger. 

    Det är just detta som jag tycker är svårt, vet liksom inte hur jag ska hjälpa till egentligen och det känns, som du säger, hopplöst och jag känner mig otillräcklig som inte kan lösa problemet. Det är också väldigt frustrerande när man tex städat och de kommer hem med nytt "skräp". Det känns som att det aldrig blir färre saker hur man än gör liksom. Och sen vet jag inte hur jag ska hantera det, påpekar jag att det är saker vi inte behöver och aldrig kommer använda blir dom upprörda. Då känns det även svårt att försöka få dom att inse att de måste förändra sitt beteende eftersom de blir arga på mig när jag tar upp det. 

    Men jag ska absolut fortsätta hjälpa till med det jag kan och göra det som går för att det ska bli lite bättre.

    Hursomhelst, tack för att du skrev och ha en jättehärlig dag :)
  • AndreaBD

    Jag förstår absolut att du retar dig över det. Jag retar mig också över betydligt mindre, så självklart, det är irriterande. Samtidigt tänker jag - det är dina föräldrars hus och du kommer kanske ändå snart flytta hemifrån. Se fram emot att du kan göra helt som du vill då! 

    Är du orolig att det bara blir värre och värre? Den oron förstår jag verkligen, jag har just varit med om sånt med en nära släkting själv. Tyvärr så är det väldigt svårt att få såna människor att ändra på något. Det enda man kan göra är att vänta på rätt tillfälle, när det finns en chans att de kanske själva inser att de måste ändra på något. T.ex. när det orsakar dem problem någon gång.

    Jag har också försökt läsa på om problemet och märkt att det inte finns så jätte
    mycket om det ännu. Dvs man vet ännu inte riktigt hur man ska hjälpa såna människor. Kanske blir det bättre så småningom. Jag menar, man kanske utvecklar terapiformer. Det är svårt att ändra på vuxna människor, som inte vill ändra på något, tyvärr. 

  • Mandelskorpan

    Låter som samlare, ja. Har en släkting som är lite som dina föräldrar, gigantiskt hus men man kommer knappt fram, vissa rum är så proppfulla med saker, ofta trasiga, att man inte kan öppna dörren.

    Jag tror det bästa du kan göra är att flytta hemifrån. Du kommer antagligen inte kunna ändra på dina föräldrar. Acceptera det och bygg ditt eget liv.

  • morotskaka123
    AndreaBD skrev 2021-05-18 13:40:42 följande:

    Jag förstår absolut att du retar dig över det. Jag retar mig också över betydligt mindre, så självklart, det är irriterande. Samtidigt tänker jag - det är dina föräldrars hus och du kommer kanske ändå snart flytta hemifrån. Se fram emot att du kan göra helt som du vill då! 

    Är du orolig att det bara blir värre och värre? Den oron förstår jag verkligen, jag har just varit med om sånt med en nära släkting själv. Tyvärr så är det väldigt svårt att få såna människor att ändra på något. Det enda man kan göra är att vänta på rätt tillfälle, när det finns en chans att de kanske själva inser att de måste ändra på något. T.ex. när det orsakar dem problem någon gång.

    Jag har också försökt läsa på om problemet och märkt att det inte finns så jätte
    mycket om det ännu. Dvs man vet ännu inte riktigt hur man ska hjälpa såna människor. Kanske blir det bättre så småningom. Jag menar, man kanske utvecklar terapiformer. Det är svårt att ändra på vuxna människor, som inte vill ändra på något, tyvärr. 


    Precis, det känns skönt att veta att jag snart kommer flytta ut och slippa detta. Men det finns ändå mycket jag oroar mig över, till exempel när de blir äldre kommer jag och mina syskon behöva ta hand om allt det som samlats och behöver ordnas. Detta är inte bara i vårt bostadshus utan även sommarstuga och hus efter släktingar där det finns mängder av skrot som de inte tagit tag i att slänga, eller sälja husen för den delen, och jag tror tyvärr inte de kommer göra det heller. Det känns såklart ännu jobbigare att detta, som du säger, är något man inte kan påverka. 
  • morotskaka123
    Mandelskorpan skrev 2021-05-18 13:47:00 följande:

    Låter som samlare, ja. Har en släkting som är lite som dina föräldrar, gigantiskt hus men man kommer knappt fram, vissa rum är så proppfulla med saker, ofta trasiga, att man inte kan öppna dörren.

    Jag tror det bästa du kan göra är att flytta hemifrån. Du kommer antagligen inte kunna ändra på dina föräldrar. Acceptera det och bygg ditt eget liv.


    Är glad att det inte är så pass illa i vårt hus ännu, men oroar mig för hur det skulle kunna bli i värsta fall. Känns tråkigt att behöva städa i timmar innan man kan ta hem kompisar liksom eller behöva ursäkta sig för hur det ser ut och skämmas, så är det redan nu. Sen känns det såklart tråkigt att kanske inte kunna vara hos dom i framtiden på middagar osv hade ju inte velat ta dit tex en partner direkt om det blir ännu värre. 
  • AndreaBD
    morotskaka123 skrev 2021-05-18 13:49:50 följande:
    Precis, det känns skönt att veta att jag snart kommer flytta ut och slippa detta. Men det finns ändå mycket jag oroar mig över, till exempel när de blir äldre kommer jag och mina syskon behöva ta hand om allt det som samlats och behöver ordnas. Detta är inte bara i vårt bostadshus utan även sommarstuga och hus efter släktingar där det finns mängder av skrot som de inte tagit tag i att slänga, eller sälja husen för den delen, och jag tror tyvärr inte de kommer göra det heller. Det känns såklart ännu jobbigare att detta, som du säger, är något man inte kan påverka. 
    Ja, absolut, så är det ju. Men att du redan oroar dig över detta nu! Jag har precis haft just detta - jag fick ta hand om allt, både efter mina föräldrar och efter min syster (det var hon som var hoarder, fast betydligt värre). Men jag är långt över 50, du är knappt 18 år. Det är inte dags än på länge! Och det vore väl tråkigt om du oroar dig dem närmaste 40 åren eller så! 

    Jag förstår att du hellre vill lösa det, men du kan inte bestämma över dina föräldrars hus. Om de nu absolut vill leva så, så kan man ju inte hindra dem. Kanske kan du hitta andra lösningar. Kanske behöver ni inte vara hemma hos dem. Julafton och såna tillfällen - kanske kan ni vara hos dig när du har eget. Det kan hända så mycket, man vet ju aldrig hur det blir. Kanske har man tur och det löser sig på något sätt. Du är snart vuxen och kan flytta hemifrån, men hur gamla är dina syskon?  Är du orolig för dem?
  • Lönnsirap
    morotskaka123 skrev 2021-05-18 13:40:35 följande:

    Hej och tack för att du svarar i min tråd :) Blev jätteglad att se att någon har läst och tagit sig tid att skriva! 

    Jag vet att det inte bara är lathet från deras sida, utan att det är ett problem de har, precis som du säger. 

    Det är just detta som jag tycker är svårt, vet liksom inte hur jag ska hjälpa till egentligen och det känns, som du säger, hopplöst och jag känner mig otillräcklig som inte kan lösa problemet. Det är också väldigt frustrerande när man tex städat och de kommer hem med nytt "skräp". Det känns som att det aldrig blir färre saker hur man än gör liksom. Och sen vet jag inte hur jag ska hantera det, påpekar jag att det är saker vi inte behöver och aldrig kommer använda blir dom upprörda. Då känns det även svårt att försöka få dom att inse att de måste förändra sitt beteende eftersom de blir arga på mig när jag tar upp det. 

    Men jag ska absolut fortsätta hjälpa till med det jag kan och göra det som går för att det ska bli lite bättre.

    Hursomhelst, tack för att du skrev och ha en jättehärlig dag :)


    Ja, som hemmavarande "unge" kan du inte förändra dem och uppfostra dem. Tänk snarare på att just ta ansvar över det som du "tillför" såsom viss disk och viss tvätt.

    Jag hade själv en lindrig samlare till mor och tycker inte du ska oroa dig över deras prylar framöver.

    Du BEHÖVER inte stå själv och gå igenom saker manuellt framöver om det är en gigantisk samling. Där och då väljer du vad som passar. Om du vill ta några grejer, eller om massa ska säljas.

    Har du själv talang ordning och att slänga? Alltså ditt eget. Själv inser jag "ofta" att jag har lätt att samla på mig.
  • Mamma K

    Ett tag var jag orolig att det var min egen dotter som skrivit inlägget ????.

    Det som har hjälpt oss är konmari-metoden.

    Finns en serie på Netflix och mycket information både i olika facebookgrupper och Youtube.

    Den går ut på att först skapa en målbild, därefter går man igenom alla saker man äger i kategorier iställlet för efter rum/plats. Man börjar med kläder, böcker, papper och därefter resten av kategorierna och sparar sentimentalt till sist.

    FlyLady är också en metod som hjälper till att få struktur, där det handlar om rutiner som byggs på efter hand.

    Börja med det du kan påverka dvs dina egna saker. Det har smittat till min familj, även min 70-åriga mamma har börjat gå igenom sina saker. Lycka till!

Svar på tråden stökiga föräldrar