Inte komma på möte med soc?

De brukar bjuda in till egna samtal, det kan inte vara unikt att en part inte vill möta den andra. 

Förstår det, men mötet var bokat till en dag tillsammans med barnen, denne ringer en timma innan och säger så.

Spelar ingen roll. Det vore en sak att tvärvägra, inget märkligt att hen inte vill vara i samma rum som motparten. Det blir inte alltid så bra samtal då...... För att besvara din egentliga fråga, nej soc kommer inte att lägga det emot hen i era förhandlingar.

Well, det kommer att noteras och inte under styrkor kan jag säga. Givetvis behöver man inte sitta i samma rum, men då meddelar man det i tid. Inte en timme innan, när barnen förberetts på hur mötet ska gå till. Det är opålitligt och påvisar en brist på barnperspektiv att man inte tänker på hur det blir för barnen med en ändring i sista minuten.

Knappast.

Jag skulle rekommendera alla som inte vill ha problem med sina barn att samarbeta med soc, de kan förstöra livet annars

Vad händer om man inte vill prata med socialen i överhuvudtaget efter en orosanmälan? Om man helt enkelt börjar tröttna på sådana som anmäler i tid och otid. 

Det beror i första hand på vad det gäller, om det finns verkliga bevis att ett barn far illa eller om det bara är småsaker. Av vad man läst om olika familjer så klarar sig en del undan med att inte vilja gå på möten medan andra får ungen omhändertagen. Allt beror på situationen. Om man blir anmäld stup i kvarten skulle jag säga att det ligger i ens intresse att samarbeta.

Ja, finns bevis för att barnet far illa så ska det väl omhändertas oavsett om föräldrarna går på möten eller inte. Finns det å andra sidan inget som tyder på att barnet far illa ska givetvis inte barnet omhändertas och då kan man ju även ifrågasätta nyttan av att gå på möten. 
Tyvärr uppvisar anmälare ofta ett haveristiskt beteende och anmäler gång efter gång, varpå socialtjänsten har skyldighet att utreda vid misstanke om att barn far illa. Har man som förälder blivit utsatt för detta återkommande tror jag att det många gånger inte finns någon större motivation till att "samarbeta" med socialtjänsten. Det kostar tid, energi och engagemang. Resurser som skulle kunna användas på bättre sätt.