Ofrånkomlig reflektion vid otrohet
De allra flesta här är nog överens om att det är lika förkastligt oavsett om det är en man eller en kvinna som är otrogen och bedrar sin partner. Det är lika avskyvärt oavsett kön. Men jag är väldigt övertygad om att när det är fråga om en kvinna som är otrogen så, även om alla säger att det är fel, så snuddar nog de flesta vid tanken att hennes partner (hennes man) inte ger henne det hon behöver. Att han inte räcker till sexuellt för henne. Inte så att det på något sätt skulle förmildra hennes felsteg men mera som en bakomliggande orsak.
Jag är lika säker på att samma typ av tankespår inte smyger i bakhuvudet när det är mannen som är otrogen. Att hans kvinna inte skulle räcka till sexuellt. Här riktas nog synen mera på hans problematiska sexuella begär och inte huruvida hans kvinna inte skulle räcka till.
Vad tror ni?