Lämnad efter 6 år
Hej
Jag om min kille har varit väldigt kära och gick kanske snabbt in i en relation (vi var 20 år och studerade). Vi har bott ihop och även haft distans förhållande. Han flyttade iväg för ett jobb och efter ett år kunde jag flytta till honom (på grund av studier). Jag fick inte jobb inom det jag hade studerat till och mådde väldigt dåligt över det i ett år. så jag började studera igen på ett 2 årig master program, som jag snart är klar med nu. Denna skola ligger mycket närmare och jag har kunnat bo hos han under corona med distans skola.
Han har mått dåligt (sjukskriven och träffas psykolog) och ändrat som att han inte vill ha barn, har har gett olika anledningar som .tex dyrt, inte kan bli en bra pappa, dåligt för klimatet, världen är en grym plats. Han har inte haft så bra uppväx. Detta har fått mig att må dåligt eftersom jag älskar honom och velat ha barn med honom jätte länge.
Våran tid tillsammans har inte varit det samma som innan. Jag försöker hitta jobb ni ingen när studierna är slut. Och det känns som han ville att vi skulle ge upp för min skull. så jag kan få barn och hitta ett jobb. Jag har kämpat jättemycket för att vi ska vara tillsammans, och jag inser nu att det viktigaste i livet är egentligen relationer inte jobbet. Jag tänker att jag ska jobba på mig själv nu att bli lycklig och tänka på det jag har.
Han kontaktar inte mig. Jag har flyttat till min student lägenhet. Varje dag vaknar jag med illamående av sorg. Jag jag tänker på alla platser vi har besökt och fina minen när vi var riktigt kära och älskade varandra.
Det har gåt snart 2 veckor och jag börjar släppa honom. Men jag älskar honom förfarande. Jag ska ha en jobb intervju för ett jobb inom min utbildning idag, som är i den staden han bor vid.
Vi var så nära att köpa hus tillsammans. Vi var på flera husvissningar, och hittade ett men flera budade. Allt var bra innan han började må riktigt dåligt. Jag får väl flytta till baka nära min familj och bygga upp ett liv där, men det gör mig så ledsen att vi var så nära. Det känns som att det är lite mitt fel att det blev så här. Att jag mådde så dåligt över att jag inte trivdes på mitt jobb när jag bodde hos honom. Och jag kände att jag inte ville leva mer när skolan var jobbig och jag kände mig så misslyckad i min karriär.
Han sa han inte vill ha barn och att vi sårar varandra. Han har nog gett upp, det är inte heller första gången han har gjort det. Och jag vill bara kämpa. Distansen har gjort det jobbigt med.
Nu försöker jag använda mig av "Non Contact" metoden för att få honom att sakna mig. Även fast han har sagt att man inte ska ta tillbaka sina ex. Jag pratar ofta med min familj och syskon för att må bra igen.
Hälp! så ledsen!