Barn nummer två

Jag hade inte valt att bli gravid utan att ha en fast anställning. Det är alldeles för osäkert. Jag har alltid utgått från att jag ska kunna försörja mina barn ensam om det skulle behövas. Det vore en mardröm att känna att jag inte hade haft råd att separera. Det finns massor med trådar här på FL skrivna av tjejer i den sitsen. Bli inte ännu en i raden.

Tack för ditt svar.

Sonen är närmare 3,5 och vi har precis valt att försöka skaffa ett syskon. Inte känts rätt tidigare. Sen ska jag väl inte sticka under stol med att jag börjar känna mig lite stressad då jag nyss fyllt 34.

Vänta tills det känns rätt!

Jag tänker lite lika som här ovan. Att försökt hitta en fast anställning och börja försöka då :) alltid bättre att utgå ifrån det. Sen kan allt hända och de flesta löser ju sakerna ändå som de kommer! Men kan man planera så är ju det bra <3

Tack för era svar. Jag tänker också att jag vill ha arbete innan jag skaffar nästa barn men känns det rätt eller om jag bara skulle bli gravid. Då blir det som det blir.

Men planering känns som det tryggaste för alla inblandade

Jag tyckte första tiden som förälder med äldsta var tung. Det berodde nog på förlossningsdepression, avsaknad av fördelning mellan oss föräldrar, avsaknad av avlastning och paus. När vi började tänka på ett andra barn ville jag vänta tills stora var stort nog att klara mycket själv så som klä på sig, gå på toaletten, gå fint i kanten vid sidan om mig och inte springa iväg etc. Det var för att jag inte skulle klara av två barn som behövde mer uppföljning (iallafall inte om jag fått förlossningsdepression igen). Dessutom veckopendlar pappan så jag måste kunna hantera det mesta själv.

Alla har olika förutsättningar, livspussel, tankar. Ni ska välja det som känns bäst för er.

Det är absolut en fördel att ha ett jobb. Som någon ovan så har jag kapacitet att försörja barnen själv och dra runt allt om det skulle behövas. Kan pappan försörja hela familjen så inte din arbetslöshet ett hinder.

Tack för alla era svar. Jag hade också en förlossningsdepression i ungefär 6 månader men sen blev det bättre. Och min sambo känner bra så det skulle gå men jag vill vara 100% säker innan vi tar nästa steg.

Jag längtar efter att ha många barn runt mig och då jag är 30(blir 31 i år) så känner jag att jag vill skynda på.

Men jag tackar för erat stöd!

Jag kommer lyssna på er!

Ha det fint! Kram

Har också en 16 månaders son. Jag och sambon har pratat om det förut, men nu tog vi upp att vi likabra kunde köra direkt. Har heller inget jobb att gå tillbaka till (studerar just nu) och känner att jag hellre vill ha föräldraledigheten ?avklarad? och sedan kunna satsa på karriären. :)

Att tillägga kommer jag ha stora chanser till jobb med tanke på min utbildning + har en skyddad bra SGI.

Jag går kanske mot strömmen nu, men om du har en god skyddad SGI så ser jag inte syftet med att vänta - förutsatt att din sambo är med på tåget.

Börja med att höra med honom, så ni är på samma nivå i frågan, men jag ser inga hinder till varför ni inte skulle kunna köra nu på en gång .