Jag har en ytliga bekant som nyligen förlorade sin man (båda två väldigt fina människor) och de har ett litet barn ihop. Dödsfallet var väntat då han kämpat mot cancer ett tag.
Nu vill jag göra nåt för henne, nåt mer personligt än att bara beklaga sorgen. Vad kan man göra? Vad visar att jag tänker på och lider med dem?
Ring och fråga om du får komma och lämna över lite matlådor. Det var det bästa jag fick när min make gick bort och jag hade en 5-åring och en 4-åring hemma. Jag orkade inte tänka på något praktiskt och kämpade verkligen för att ställa mat på bordet för det var prio 1 för att barnen inte skulle svälta, men orken tog absolut slut där.
Nr2 som hjälpte mig var att någon var barnvakt då och då i några timmar så jag fick vara fri att både tokgråta ifred och ha tid/ork att bada/duscha.
Erbjud dig att hjälpa med praktiska saker så att din vän får möjlighet till vila. Försök få med vännen på promenader som samtidigt blir en möjlighet att prata och älta.
Om jag var i din situation skulle jag gå över med något hembakat och erbjuda mig att hjälpa till med matlagning, barnvakt eller annat som hon behöver hjälp med. Jag skulle också ge henne en dagbok och ge rådet att skriva ner alla tankar, minnen, känslor och annat som dyker upp för det fungerar för mig när jag är i sorg.
Jag tror det viktigaste är att bara finnas där, att visa att man finns om personen behöver prata!
I en sådan sorg orkar man inte fatta beslut. Därför är det bättre att komma med konkreta förslag än att bara säga att hon kan höra av sig om hon behöver hjälp med något. Du kan till exempel gå dit och ta med dig mat eller något bakat. Du kan också säga att hon och barnen är välkomna den och den tiden så att ni kan besöka en lekplats och fika tillsammans (och anpassa tiden efter behov). Då får de lite miljöombyte, och förhoppningsvis lite näring i sig. Erbjud dig att ha barnen om ni har den kontakten. Skicka en bild på ett tänt ljus och säg att du tänker på dem. Lyssna, eller sitt bredvid och var tysta tillsammans.
Vi har förlorat ett barn. Jag minns än idag med värme de vänner som en vecka efter att vår dotter somnat in sa att vi skulle komma över till dem. De fixade mat, och sa att vi inte behövde äta om vi inte ville. Vi fick prata om vi ville. Men de styrde upp så vi slapp fatta beslut.
Så många fina förslag ni har, tack!
Hade det varit någon so stod mig närmare så hade jag absolut kunnat göra alla dessa saker. Det hade jag kunnat göra nu med, men jag känner att jag tränger mig på. De har ett stort nätverk av vänner och familj so jag tror gör allt detta och eftersom vi verkligen bara är ytliga bekanta så känner jag mig nästan dum. Som att jag tränger mig på.
Jag är bara så ledsen för deras skull och vill så gärna hjälpa/underlätta.
I en sådan sorg orkar man inte fatta beslut. Därför är det bättre att komma med konkreta förslag än att bara säga att hon kan höra av sig om hon behöver hjälp med något. Du kan till exempel gå dit och ta med dig mat eller något bakat. Du kan också säga att hon och barnen är välkomna den och den tiden så att ni kan besöka en lekplats och fika tillsammans (och anpassa tiden efter behov). Då får de lite miljöombyte, och förhoppningsvis lite näring i sig. Erbjud dig att ha barnen om ni har den kontakten. Skicka en bild på ett tänt ljus och säg att du tänker på dem. Lyssna, eller sitt bredvid och var tysta tillsammans.
Vi har förlorat ett barn. Jag minns än idag med värme de vänner som en vecka efter att vår dotter somnat in sa att vi skulle komma över till dem. De fixade mat, och sa att vi inte behövde äta om vi inte ville. Vi fick prata om vi ville. Men de styrde upp så vi slapp fatta beslut.