Normalt att må såhär?
För lite mer än 4 år sedan förlorade jag ett barn. Barnet dog en vecka innan bf. Pga vissa omständigheter så mådde jag ändå ok. Såklart ledsen men var inte så att jag begravde mig själv i sorg. Livet gick helt enkelt vidare.
För några veckor sedan så började jag sova otroligt dåligt. Kunde max sova 2 timmar utan att vakna och kunde sedan inte somna om igen. Drömde hemska drömmar varje gång jag somnade. Allt ifrån kaniner som blev överkörda, till personer som dog mitt framför ögonen på mig.
Mardrömmarna avtog efter cirka 2 veckor och sömnen blev lite bättre. Men har fortfarande otroligt svårt att sova emellanåt.
Och jag är sådan att jag försöker hela tiden komma på en anledning varför det blir si och så.
Nu den senaste veckan så här jag dock märkt att varje gång jag tänker på mitt barn som dog så börjar jag gråta.. från ingenstans och minsta lilla tanke på detta barnet så kommer tårarna. Och ångest. Kan inte sätta fingret på vad jag har ångest för men det uppstår tillsammans med dessa tankar.
Känns liksom som sorgen kommer ifatt mig nu!?
Är detta ens möjligt? Dum fråga kanske men känns konstigt.
Brukar inte prata med mina nära om sorg osv..
Men är det någon här som har varit i liknande situation och kan berätta för mig att det bara är en period? Vill gärna tro det iallafall. Eller måste man skaffa någon sorts hjälp innan det blir ännu värre? Vill helst slippa det men samtidigt är jag nästan lite rädd för vad som komma skall, orkar inte må dåligt.
Har otroligt svårt för psykologer också så bara en sådan tanke är skrämmande.
Har ni iaf några tips på hur jag kan komma på andra tankar? Sorg är ju sorg men trodde det var över nu.