1åring vaknar hela tiden

Som nybliven mamma läste jag en massa om det här med sömn osv, barnet "ska" sova i eget rum och egen säng vid ett års ålder och annan bullshit. Tänk efter, det är inte alls normalt om man ser på mänsklighetens historia. En ettåring är inte kapabel att ta hand om sig själv i den åldern och behöver fortfarande mycket närhet, en del klarar det, långt från alla gör det. När min mamma växte upp sov de hela familjen (fem personer) i ett och samma rum tills barnen flyttade hemifrån, det verkar bara vara moderna familjer (nutid) som separerar sig på det här sättet.

Vi har iaf haft jätteproblem både med läggningar och nattsömnen, just pga sådana där förutfattade meningar om hur ett barn "ska" fungera istället för att bara låta saker utvecklas naturligt. För ett par år sedan fick vi också ner antalet vaknande till ca 4-5 per natt, det kunde ta upp till en timme att söva om. Vi hade en vanlig säng stående i barnets rum också och till slut föll det sig så att hen tyckte om att bli nattad där, man låg bredvid varandra och gosade. Sedan började hen sova där om nätterna, fortfarande lika många uppvaknanden. Till slut blir man trött som förälder och sover där nån enstaka natt istället. Sedan har det blivit mer och mer, det har också funnits korta perioder när hen sover på egen hand men det har landat i att jag sover där varje natt, utan att ens bli hämtad av barnet längre, och det har tagit extremt lång tid (hen är nu 4 år) men hen sover äntligen genom natten utan att väcka mig varje natt, fortfarande ofta men inte varje natt och det känns som ett stort genombrott.

Jag önskar att vi hade haft kvar spjälsängen i vårt sovrum så länge som det hade behövts, sedan tagit bort ena sidan och ställt tätt bredvid vår säng och vi hade säkert fått mycket bättre nattsömn de senaste tre åren. Nu är det för sent att backa det bandet och vi får inte plats alla tre i dubbelsängen så det får vara som det är tills vidare, huvudsaken är att vi åtminstone får sova ordentligt alla tre.

Mitt råd är att prova samsovning ett tag, barnet känner närhet och mer trygghet på det sättet.

Som nybliven mamma läste jag en massa om det här med sömn osv, barnet "ska" sova i eget rum och egen säng vid ett års ålder och annan bullshit. Tänk efter, det är inte alls normalt om man ser på mänsklighetens historia. En ettåring är inte kapabel att ta hand om sig själv i den åldern och behöver fortfarande mycket närhet, en del klarar det, långt från alla gör det. När min mamma växte upp sov de hela familjen (fem personer) i ett och samma rum tills barnen flyttade hemifrån, det verkar bara vara moderna familjer (nutid) som separerar sig på det här sättet.

Vi har iaf haft jätteproblem både med läggningar och nattsömnen, just pga sådana där förutfattade meningar om hur ett barn "ska" fungera istället för att bara låta saker utvecklas naturligt. För ett par år sedan fick vi också ner antalet vaknande till ca 4-5 per natt, det kunde ta upp till en timme att söva om. Vi hade en vanlig säng stående i barnets rum också och till slut föll det sig så att hen tyckte om att bli nattad där, man låg bredvid varandra och gosade. Sedan började hen sova där om nätterna, fortfarande lika många uppvaknanden. Till slut blir man trött som förälder och sover där nån enstaka natt istället. Sedan har det blivit mer och mer, det har också funnits korta perioder när hen sover på egen hand men det har landat i att jag sover där varje natt, utan att ens bli hämtad av barnet längre, och det har tagit extremt lång tid (hen är nu 4 år) men hen sover äntligen genom natten utan att väcka mig varje natt, fortfarande ofta men inte varje natt och det känns som ett stort genombrott.

Jag önskar att vi hade haft kvar spjälsängen i vårt sovrum så länge som det hade behövts, sedan tagit bort ena sidan och ställt tätt bredvid vår säng och vi hade säkert fått mycket bättre nattsömn de senaste tre åren. Nu är det för sent att backa det bandet och vi får inte plats alla tre i dubbelsängen så det får vara som det är tills vidare, huvudsaken är att vi åtminstone får sova ordentligt alla tre.

Mitt råd är att prova samsovning ett tag, barnet känner närhet och mer trygghet på det sättet.