Borde jag satsa eller gå vidare?

Hej, ja som rubriken lyder så vet jag inte hur jag ska göra i situationen jag befinner mig i nu.

Jag sitter här nu, över ett år senare och har samma starka känslor för mitt ex som jag hade när vi valde att gå skilda vägar.

Problemet i sig är som så att för ett litet tag sedan fick jag reda på mitt ex hade träffat någon ny.

Fram tills dess hade jag haft någon form av hopp kvar. För jag vet att vi båda har haft väldigt starka känslor för varandra efter uppbrottet. Vi gjorde aldrig slut för att vi ville, utan för att det behövdes. Vi var inte på helt rätt plats där och då. Men efter mycket jobb med mig själv med terapi osv, så känner jag att jag är där idag.

Jag testade att träffa andra och hela den biten för att glömma. Men allt jag kunde göra var att bara jämföra och inget annat än mitt ex ?dög?

Men ja, mitt ex har träffat en ny. Och det respekterar jag, jag vill inte vara den som missunnar dom något. Så jag berättade exakt hur jag kände. Och tog även beslutet att jag kände att vi inte borde ha kontakt på ett tag just för att jag inte hade fixat att låtsas som att allt var okej och hålla kontakten igång med vetskapen av att det finns någon annan. Vi pratade om det, Och det var då jag fick veta att mitt ex inte hade gått vidare helt. Att där fortfarande fanns känslor kvar för mig. Att det fortfarande inte fanns någon som kunde jämföra sig med mig osv. Ja det kom som en chock för mig.

Och det jag undrar är ju vad jag borde göra. Borde jag stå för det jag sagt, tysta ner kontakten försöka glömma en gång för alla nu när det inte finns så mycket mer att hoppas på. Eller borde jag försöka kämpa för att det ska bli vi igen. Nu när jag har vetskapen av att där fortfarande finns så mycket kvar av allt vi kände för varandra.

Jag vill ju inte vara den som ställer till det för dom, jag vill inte missunna dom glädjen i att dom funnit varandra. Men samtidigt är jag väldigt rädd för att mista kontakten och därav riskera att dom känslorna där finns kvar försvinner för gått.

Svaret är kanske enkelt, men ja. Man tänker ju inte så rationellt i lägen som dessa...