Wzupmf

Wed 10 Mar 2021 16:38

42 svar

Hur kväva behovet av att bli förnedrad?

Som rubriken lyder: Hur ska jag kväva mitt enorma behov av att bli förnedrad i en relation till en man? Och nej tack, inga milslånga pekfinger om huruvida jag är frisk eller hur många kvinnor som lever i förtryck. Jag är självklart medveten om dessa - lika medveten om vad som får mig att leva ut till max och vad som får mig att må själsligt bra.

Jag har nu levt i över 40 år, i div. relationer. Allt ifrån 14 årig relation med barnens far, till flyktiga kk- relationer med mycket yngre killar. Och allt där emellan...

Dessa relationer har resulterat i att jag insett min läggning. Eller, jag har nu insett att det finns ett namn för det. Jag är extremt undergiven i sexlivet. Har fåtalet gränser. Om än lite blyg i början. Därför har jag oftast sett till att vara lite småberusad när jag träffat mina "älskare" - men även haft de bästa sexet med mina fasta relationer under lite rus.

Nu har jag levt i två år, utan någon form av närhet. Detta för att bli helt säker pp vad jag vill i livet och med en relation. Trots att mina kk- relationer verkligen lockat... Tills jag träffade min nuvarande kille, för drygt 3 mån sedan.

Jag, en förortsbo utanför Sthlm, som flyttat till landet. Från ett extremt socialt liv med stor drivkraft och pondus i vanliga livet. Tatuerad med ett "tuffare" yttre, svär, inga vidare familjeband, utöver mina barn osv. Osv.

Han, en snart 50- årig småstadsbo utan vidare socialt umgänge, supersnäll, lugn, social, inga tatueringar, svär aldrig, "2,1 st barn" och gifta föräldrar osv.

När vi träffades så valde jag att berätta om min undergivna sida, nästan direkt. Mycket p.g.a. att den inte är tydlig för gemene man. Jag inser alltså att det inte är direkt övertydligt att jag är extremt undergiven i en relation till en man.

Men även för att jag lärt mig vad jag behöver för att nå min fulla potential. Jag var väldigt tydlig i text - för att ge honom möjligheten att reflektera - i hur jag behöver en tydlig ledare att följa. Att jag behöver bli styrd för att må bra.

Att jag har ett behov av att förnedras och att min man pushar mig över kanten ibland - i situationer då jag är sårbar. Att han är mitt sunda förnuft. Hur undergiven jag är i sängen, att jag inte är för jämlikhet i hemmet, att jag vill laga maten, städa, fixa i trädgården, hur jag anser att en kvinna är en kvinna och en man är en man osv osv.

Hans reaktion var att han grät av glädje. Han menade att vi var menade för varandra. Han undrade vart jag vart hela hans liv osv osv.

Jag var alltså övertydlig, och frågade om han verkligen menade allvar. Då det inte är det lättaste att finna en fantastisk man - på båda sidor av dörren;)

Vilket han menade att han gjorde. Han var dock tydlig med att han aldrig levt ut den sidan med någon innan - och hoppades att jag skulle ha tålamod med honom.

Nu har det gått ca 4 månader och sexet är bra. Inte skitkul, men det är skönt. Han har daskat mig på skinkan två ggr. Lärt sig att nypa och klämma på brösten och vågar säga "fitta" nu, istället för "mus"????

Vi är alltså från två heeeelt skilda världrar. Och trots att han är jakande var gång jag säger vad jag vill ha och behöver, så visas det inte i praktiken. Han låter mig t.o.m. tillrättavisa honom i vardagen, utan att ens säga ifrån lite grann. Han håller med i allt. Och ja, jag börjar t.o.m. bli medvetet taskig - i hopp om att få en reaktion... Men icke...

Jag är glad över att ha träffat honom. Mycket stämmer runt om i livet. Men - jag blir inte alls mentalt dominerad, och vääääldigt sparsamt dominerad i sängen.

Jag vill alltså leva i en 24/7 relation egentligen, så förstå hur milslångt bort vi är från det jag önskar leva i... Men, denna mannen är så snäll och fin på alla andra sätt, som andra "normala" kvinnor hade dödat för att få. Hans familjbär fantastisk, han är fantastisk mot min. Stöttar, är lyhörd och full av respekt. På tok för mkt respekt - om du frågar mig;)

Jag inser att allt tar tid, och tro mig, att våga leva ut sina fantasier. Jag ser till att ge honom kunskap i ämnet på alla möjliga vis. Men jag inser även att han kommer aldrig någonsin kunna bli den mannen som kommer ge mig en klump i magen, få tyst på mig med en blick, utnyttja mig mot min vilja och driva mig till min yttersta spets.

Vilket jag inser att få vill leva i - och andra gör mot sin vilja... Problemet är att jag vill och behöver leva så, för att bli lycklig. Stört - ja... Har gjort allt för att "lära bort" det behovet. Utan att lyckas.

Nu till min fråga: Kan man leva lycklig i en relation där man inte kommer få det man hoppades på? Alltså genuint lycklig? Han har ju allt annat - utom just den sista viktiga pusselbiten.

Borde jag lämna och gå vidare, eller bara inse att det går inte att ha kakan - äta kakan? ;)

Tacksam för genuina svar, råd och tankar kring detta...

Kram

Anonym (låt det ta tid)

Wed 10 Mar 2021 17:25

#1

Låt det ta tid, det är supersvårt att utvecklas som dominant man i en relation. Han behöver känna in hur han vill ha det. Det är nytt för honom, han behöver få ta allt i sin takt.

Och så är det så att om ni kommer överens om att han bestämmer, då är det han som bestämmer hur mycket han vill bestämma också. Det kan vara så att han vill att du ska kunna tillrättavisa honom faktiskt...det kanske inte är där han vill vara dominant.

Jag lever själv som undergiven och vi har varit i otakt många gånger och fått vänta in varandra. Sen är vi i takt igen ett tag. Vi har varit tillsammans i sju år och upptäckte våra sidor tillsammans. Ingen av oss hade varit i en D/s-relation tidigare.

Så, tålamod är receptet. Plus kommunikation i massor.

Anonym (rollspel)

Wed 10 Mar 2021 17:34

#2

Få dominanta önskar en 24/7 relation med en undergiven när man lever i ett fast förhållande. Skulle bli alltför krävande och långtråkigt. Det är kontrasten mellan vardag och S/M rollspel som är det spännande. Och det kallas ju rollspel av den anledningen, för att det inte är det normala.

Att börja uppföra sig taskigt i vardagliga situationer för att provocera fram en dominant reaktion är bara destruktivt för förhållandet.

Så fokusera på att få den dominans du önskar från din partner in i sängkammaren, men ha en vid definition av sängkammare.

Anonym (K)

Wed 10 Mar 2021 17:36

#3

Men ge honom en chans, han är ju helt ny till allt det där! Och så får du nog släppa tanken på 24/7, ingen relation lever med en sexuell underton dygnet runt.

Hotelliggaren

Wed 10 Mar 2021 18:34

#4

Anonym (rollspel) skrev 2021-03-10 17:34:36 följande:

Få dominanta önskar en 24/7 relation med en undergiven när man lever i ett fast förhållande. Skulle bli alltför krävande och långtråkigt. Det är kontrasten mellan vardag och S/M rollspel som är det spännande. Och det kallas ju rollspel av den anledningen, för att det inte är det normala.

Att börja uppföra sig taskigt i vardagliga situationer för att provocera fram en dominant reaktion är bara destruktivt för förhållandet.

Så fokusera på att få den dominans du önskar från din partner in i sängkammaren, men ha en vid definition av sängkammare.

Håller helt med. Och tror du ska skilja på att bli dominerad/förnedrad och att leva ett familjeliv fyllt av traditionella könsroller. Att man lever så innebär inte att den ena är dominant och kör med den andre, utan man har helt enkelt bestämt ansvarsområden osv. Då kliver man sällan in på den andres och domderar, utan låter den sköta dt i lugn och ro. Ditt behov av dominans/förnedring ska ni ta ut i det sexuella, och där kan ni gå väldigt långt om ni förstår varandra.

Tukt

Wed 10 Mar 2021 20:24

#5

Dominans är svårt för att det egentligen handlar om dels just dominans, och dels sadism kontra masochism.
Men eftersom de sistnämnda är lite mer tabubelagda, speciellt sadism, pratar alla om dominans i stället. Och sadism kan såklart bestå av både fysiska och psykiska handlingar.
Det du, TS verkar ha behov av är en kombination. Det vill säga du fyller inte med automatik ditt behov av förnedring med någon som är dominant. En dominant vill äga, leka, styra och ha dig som leksaken. Sadisten vill göra dig illa, exempelvis då med förnedring.

Wzupmf

Wed 10 Mar 2021 21:12

#6

Tack snälla för så mkt snabb feedback! Ni är guld!

Dock är jag nog inte riktigt tydlig med hur jag menade. Jag menade inte förnedringen bara i sängen. För mig handlar det inte bara om det sexuella. Då hade/kommer jag kunnat få honom dit jag vill inom tid.

Jag vill inte heller "leka" - utan leva i en relation där mannen är "över mig i rang". Där jag får vara min egna individ, men där min man är den som har sista ordet. I allt det han önskar ha sista ordet i.

Och ja - det är svårt att hitta en (frisk) man som vill leva så. Dock så var jag väldigt, väldigt tydlig i vad jag önskade extremt tidigt in i relationen och trodde på honom när han så att han ville leva exakt så. Att det var hans dröm. Naivt av mig - men nu sitter jag här iaf. Och min undran är om det finns någon annan med samma preferenser, som lever i en relation där den biten bortprioriteras - men är lycklig i alla fall?

Om ja, hur får man utlopp för det behovet? Eller får man det? Jag tror att om jag lägger locket på bara, så brakar det efter ett par år. Det är det sista jag vill.

Anonym (ddd)

Wed 10 Mar 2021 21:18

#7

Ni passar inte ihop, det är väl ändå övertydligt? Iaf inte om detta är så viktig för dig att det kommer rasa om några år annars.

Jag har funderat på varför han grät och blev så till sig i början, när du berättade och han sa att du var den han sökt. Han måste ju haft en helt annan bild i sitt inre av vad som menades, än det som du menade? Eller kan det vara så att han "trodde" sig själv när han sa att han ville som du? En del säger vad som helst i början av en relation för att de vill att den ska fortsätta.

Wzupmf

Wed 10 Mar 2021 21:18

#7

Tukt skrev 2021-03-10 20:24:37 följande:

Dominans är svårt för att det egentligen handlar om dels just dominans, och dels sadism kontra masochism.

Men eftersom de sistnämnda är lite mer tabubelagda, speciellt sadism, pratar alla om dominans i stället. Och sadism kan såklart bestå av både fysiska och psykiska handlingar.

Det du, TS verkar ha behov av är en kombination. Det vill säga du fyller inte med automatik ditt behov av förnedring med någon som är dominant. En dominant vill äga, leka, styra och ha dig som leksaken. Sadisten vill göra dig illa, exempelvis då med förnedring.

Ja, det är exakt så. Jag vet vad jag söker. Råkade bara snubbla över någon som inte insåg vad jag de facto menade. Och nu undrar jag om jag kan leva i en "kryddig vanilj" och vara lycklig, när min kropp och speciellt min mentala del, har ett enormt behov av att plockas ner, för att sedan byggas upp... Om du förstår vad jag menar?

Tukt

Wed 10 Mar 2021 22:35

#8

Wzupmf skrev 2021-03-10 21:18:55 följande:

Ja, det är exakt så. Jag vet vad jag söker. Råkade bara snubbla över någon som inte insåg vad jag de facto menade. Och nu undrar jag om jag kan leva i en "kryddig vanilj" och vara lycklig, när min kropp och speciellt min mentala del, har ett enormt behov av att plockas ner, för att sedan byggas upp... Om du förstår vad jag menar?

Precis! Allt det här handlar ju om att saker vi bär inom oss kanaliseras sexuellt. Det är därför någon kan börja störtgråta av en orgasm vid vaniljsex, vilket i sig är ett hyggligt vanligt problem många inte vill pratar om.
Men via sexualiteten kan man också göra sådana saker... lite boota om systemet kan man säga.
Fast där måste man göra skillnad på det ena och andra. Dominans handlar ofta om att hamna i harmoni med den känsla man är i - som oftast.
Det du pratar om är mer att man måste knäcka några ägg för att laga en omelett! ;)

Wzupmf

Wed 10 Mar 2021 23:00

#9

Tukt skrev 2021-03-10 22:35:28 följande:

Precis! Allt det här handlar ju om att saker vi bär inom oss kanaliseras sexuellt. Det är därför någon kan börja störtgråta av en orgasm vid vaniljsex, vilket i sig är ett hyggligt vanligt problem många inte vill pratar om.

Men via sexualiteten kan man också göra sådana saker... lite boota om systemet kan man säga.

Fast där måste man göra skillnad på det ena och andra. Dominans handlar ofta om att hamna i harmoni med den känsla man är i - som oftast.

Det du pratar om är mer att man måste knäcka några ägg för att laga en omelett! ;)

Hahaha, just nu känns det mer som ägg till en hel frukostbuffé;) Men ja, det har du verkligen rätt i.

Hur kväva behovet av att bli förnedrad?

INNEHÅLL